Dedé Anderson
Vad hände med brassen Dedé Anderson som gjorde en massa mål för Kalmar runt 2005? Jag vill minnas att han åkte på semester och sedan helt enkelt struntade i att dyka upp igen.
– Axel Ängegärd.
2004 spelade Dedé Anderson i stort sett varje match och var Kalmars bästa målskytt med sina tio baljor. Efter säsongen tog han en låååång semester, men han dök upp – till slut.
Hela vårvintern 2005 snackades det om Dedé och de andra brassarna i Kalmar. När skulle de komma tillbaka från hemlandet? Hade de lämnat för gott? Det är lätt att tänka sig att spelarna solade, grillade och drack öl på Copacabana utan en tanke på att spela fotboll i Småland. Kvällstidningarna spekulerade i att de drog ut på återkomsten av rädsla för den svenska vinterkylan.
Men att Dedés resa till Sverige 2005 dröjde så länge var faktiskt inte bara hans eget fel. För det första hade hans kontrakt gått ut, och i januari förhandlade man om en förlängning. Det ryktades att även danska Århus var intresserade. För det andra granskades Dedé Anderson-affären av Skatteverket eftersom han ägdes av ett hemligt brasilianskt bolag, även när han tillhörde KFF.
Kalmars representanter tog det hela med ro. Fotbollsansvarige Thorbjörn Bogefors skrattade bort brassefrågorna och hoppades att de skulle återvända till månadsskiftet. Aftonbladets reporter ställde följdfrågan »vilket månadsskifte?« utan att få svar. Tränaren Nanne Bergstrand lovade att ett stenhårt försäsongsprogram för Dedé Anderson. Dessutom riskerade han åtal eftersom han säsongen innan hade skallat AIK:s Stefan Ishizaki under en match.
Till sist återvände Dedé Anderson, glad i hågen och rakt in i en träningsmatch. I den fick han en bristning i låret. Supportrar tisslade och tasslade om att han var överviktig efter semestern. Nanne Bergstrand svarade att Dedé hade minst underhudsfett i Allsvenskan.
Efter ytterligare skadeproblem under våren hittade Dedé Anderson slutligen tillbaka till sin 2004-form och gjorde totalt sex mål. I de avslutande tre matcherna var han glödhet och hjälpte Kalmar att säkra en överraskande tredjeplats.
Men så tog den allsvenska säsongen slut och brassen åkte hem på semester. I november samlades Kalmar FF för Royal League-spel. Dedé var försvunnen. Klubben oroade sig för att något hade hänt med anfallaren, innan de via hans agent fick veta att han helt enkelt hade struntat i flyget till Sverige. Några veckor senare meddelade agenten att Dedé aldrig ville återvända, och eftersom kontraktet ändå höll på att löpa ut stod det klart att Dedé Anderson var ett avslutat kapitel för Kalmar FF.
2006 skrev Dedé på för Aalesund i Norge. Efter en målrik första säsong unnade han sig två års semester innan han plötsligt återvände till Norge, redo att fullfölja sitt kontrakt.
Några år senare letade Fotbollskanalen upp en då 32-årig Dedé Anderson, som berättade att han jobbade som målare och taxichaufför i Brasilien. Han uttryckte också en längtan att återvända till Kalmar. »Jag är i fysiskt bra form«, lovade han. Konstigt nog avstod KFF från att värva tillbaka honom.
Liverpoolbadbollen
2009 sköt Sunderlands Darren Bent in segermålet mot Liverpool via en badboll som ställde Pepe Reina. Enligt en artikel på Fotbollskanalen skulle badbollen auktioneras ut. Köptes den av någon? Var är den i dag?
– Cim.
Det berömda badbollsmålet blev matchens enda och förlängde en redan tuff säsongsstart för Liverpool. Samtidigt bidrog det till en perfekt 130-årsdag för »Svarta katterna« från Sunderland. Men enligt regelboken borde målet ha dömts bort. Målskytten Darren Bent berättade 2019 för The Athletic att domaren i halvtid frågade honom om fotbollen hade träffat badbollen på sin väg mot mål. »Jag svarade att jag tror det«, sade Bent. »Domaren såg väldigt oroad ut, som om han insåg att han hade gjort ett misstag.«
Domaren var inte ensam om att få kritik och hat efter matchen. TV-bilder visade att Liverpoolsupportern och målarlärlingen Callum Campbell, 16, var skyldig till att bollen överhuvudtaget hamnade inne på planen. Före avspark kastades badbollen runt på bortaläktaren på Stadium of Light. När den nådde Callum kastade han upp den i luften, flinade och smashade iväg den. Länge rullade den runt bakom målet utan att någon reagerade. Men så tog vinden tag i bollen och förde in den på planen, Sunderland anföll och … ja, plötsligt hade en supporter orsakat ett insläppt mål.
Under hela hemresan skakade 16-åringens kropp av ånger och rädsla. När han kom hem till Liverpool på kvällen gick han ut i trädgården och spydde. Efter matchen-pizzan rörde han inte. Dagen efter vaknade Callum till hotfulla meddelanden på sociala medier.
Någon rådde honom att »packa sina väskor«. En annan supporter skickade budskapet: »Jag kommer inte bara knivhugga dig, utan även stycka dig och göra curry av köttet.« Callum gick inte ut på två dygn.
En dryg vecka efter det spektakulära målet letade The Mirror upp Callum Campbell. Han berättade om hoten, som nästan uteslutande var skickade från andra delar av världen, som Australien och USA. De »riktiga« supportrarna, som bodde i Liverpool och gick på matcherna, tyckte precis som Callum att han inte var att beskylla för förlusten.
»Jag har sett det om och om igen och kan fortfarande inte förstå vad som hände«, sade pojken till The Mirror. »Min mamma säger att det inte var mitt fel och det måste jag tro på. Domaren borde aldrig ha tillåtit målet. Jag hoppas bara att de riktiga supportrarna kan förstå och förlåta mig.«
I intervjun med The Mirror var Callum självkritisk. Samtidigt uttryckte han sin ilska mot matchvärdarna som inte flyttade undan eller stack hål på badbollen, och mot TV-bolaget vars virala klipp fick det att se ut som om Sunderlands matchhjälte kastades in från läktaren precis innan den träffades av matchbollen.
»Sanningen är att matchen inte hade startat«, sade badbollskastaren. »Lagen var på väg ut på planen. Och badbollen var inte ens min. Jag hade aldrig sett en badboll förut.«
Vem som tog med sig den uppblåsbara olycksmakaren in på arenan har aldrig uppdagats. Däremot står det klart att bollen kom från Liverpools supportershop och tillhörde ett strandkit som under hösten reades ut för tio pund (utöver den röda badbollen prydd med Liverpools klubbemblem ingick en väska och en handduk i strandpaketet).
Så, vad hände med badbollen? Medan Darren Bent firade skandalmålet tog en funktionär hand om den. Efter matchen gav han den till Liverpoolsupportern Wayne från den gamla vikingabyn Thirsk i nordöstra England. Wayne var på matchen med sin fyraåriga son Callum (ja, tydligen heter alla badbollsprofiler Callum).
»Min son var så ledsen efter förlusten«, berättade pappa Wayne för lokaltidningen Chronicle. »Vi satt längst fram, så jag frågade funktionären om vi kunde få bollen för att muntra upp Callum.«
Men istället för att låta sin son växa upp med en otursförföljd badboll bestämde sig Thirsk-Wayne för att skänka den till ett sjukhus, som i sin tur auktionerade ut den i välgörenhetssyfte. En Sunderlandsupporter lade det högsta budet på 411,77 pund, men donerade den senare till National Football Museum i Manchester. Där finns den att se än i dag.
Och badbollskastaren Callum? Enligt The Athletic var han 2019 fortfarande en återkommande besökare på Liverpools matcher, men han avböjde en intervju om incidenten. Som de flesta Liverpoolsupportrar ville han bara glömma badbollshistorien.
Solbrillorna i Sirius
När Sirius vände på övertid mot Degerfors förra året minns jag hur segermålskytten Herman Sjögrell stod med megafon och solglasögon efter matchen. Sedan dess har jag lagt märke till fler spelare i Sirius som dragit på sig solglasögon i samband med firanden. Vad är grejen med solglasögonen? Ligger de alltid tillgängliga för spelarna, som vattenflaskan vid sidlinjen?
– Bengt i Gränna.
Nu ska det grävas! Att solbrillefirandet blivit en tradition mellan spelare och supportrar är tydligt, men för att förklara varför krävs mer efterforskning. Första meddelandet riktas till Viktor Tullgren, ordförande i Sirius supporterklubb Västra sidan. »Jag har grävt i mitt och några kompisars minne«, skriver han. »Vi har alla olika svar på hur det gick till och i vilken match det började, men den gemensamma nämnaren är Anders Hellström. Det var han som först kastade in solglasögon till en spelare.«
Anders Hellström är på väg hem från jobbet när han svarar i telefon. Han gör en snabb googling för att bekräfta sin minnesbild medan han berättar att traditionen startade borta mot Elfsborg under Sirius första säsong (den här sejouren) i Allsvenskan. Söksvaret visar att första glasögonkastet skedde på Borås Arena den 29 juli 2017.
– Det jag kommer ihåg är att vi avgjorde på övertid, säger Anders Hellström. Alexander Nilsson satte 2–0, jag ser nu att det var i den 93:e minuten. I firandet gick mina solglasögon sönder och ena glaset ramlade ur brillorna. Nästan direkt efter målet blåste domaren av, och när spelarna kom för att fira framför oss kastade jag i ren eufori in brillorna till Joshua Wicks. Han var en av de stora matchhjältarna, och glasögonen var ändå trasiga, så jag tänkte: »Skitsamma, han kan få dem.«
Anders Hellström tyckte att Wicks i halvtrasiga glasögon var en häftig syn. Sommaren fortlöpte med fler soliga eftermiddagsmatcher, Hellström skaffade nya solbrillor och nästa gång Sirius vann kastade han återigen ned dem, den här gången i välbehållet skick. En tradition hade fått fäste.
– Det blev ett måste att ha med sig ett par solbrillor, oavsett väder. I början gick det åt många par, för spelarna behöll ofta glasögonen. På senare år har killarna börjat lämna tillbaka dem.
Det låter som en dyr historia.
– Nej då. Eftersom jag jobbar i byggbranschen får jag en del gratisprylar, så det var mest reklambrillor av olika sorter.
Är det alltid du som kastar in solglasögon?
– De första åren var det alltid jag. Ofta till den som hade spelat bäst eller avgjort matchen. Ända fram till pandemin, då det dök upp fler kids på läktaren. Nu har de tagit över stafettpinnen. Och i premiären på Studenternas haglade det in brillor. Tre olika spelare hade solglasögon på sig under firandet.
Saknar du att vara ensam solglasögonleverantör?
– Lite. Det var länge min grej, och flera i det äldre gardet vet att jag startade traditionen en gång i tiden. Men nu har jag en mer tillbakadragen roll på läktaren, så det gör väl egentligen inget.
Hur känns det att ha skapat en egen segerritual?
– Det är lite kul. Dessa firanden har blivit Sirius grej. Vissa tycker det är hur dumt som helst. Andra gillar det. Jag tycker att det är en rolig liten detalj i vår supporterkultur.
Slutligen, vilken Siriusspelare passar bäst i solglasögon?
– Jag måste ändå säga Joshua Wicks. Första gången lämnade det mest bestående intrycket. Wicks var också lite galen som spelare och det passade hans personlighet perfekt att brillorna var trasiga.
- Mer:
- Vad hände med