Vad hände med Rasmus Elms rebusar?

Sulejman Krpić

Det känns som att det aldrig blev någon jättesuccé för Krpić i AIK?

– Josefin.

Anfallarens tid i AIK är en märklig historia. Han presenterades den 3 mars 2017 för att ersätta Alexander Isak, som hade flyttat till Borussia Dortmund. Senare samma dag skrev Aftonbladet att Sulejman Krpić stod åtalad för misshandel hemma i Bosnien.

– Det var ett gäng som var med den kvällen och det ledde till ett bråk, sade 26-åringen till tidningen. Men jag blev aldrig kallad till rätten. Jag är inte åtalad eller dömd.

Enligt Aftonbladet hade spelaren dock kallats till rätten utan att dyka upp. När Offside skrev om AIK:s sportchef Björn Wesström senare samma år berättade han om röran kring nyförvärvet.

– Det är en så sjuk historia, sade Wesström och skakade uppgivet på huvudet. Häromdagen citerade Sportbladet någon bosnisk sajt som sa att han [Krpić] hade erkänt misshandeln. Men när jag pratar med honom säger han att han inte ens varit på någon rättegång. Vad fan? Det finns två, tre versioner av vad som har hänt och ja … vi får väl bara vänta och se vad som verkligen har hänt.

Oavsett hur det var med misshandeln blev värvningen inte som AIK hade tänkt. Krpić startade de fyra första matcherna i Allsvenskan men hittade inte nätet och hamnade på bänken. Efter ett kort inhopp i omgång åtta spelade han inte en minut till i AIK, och i juli lämnade anfallaren klubben för att vända hem till Sloboda Tuzla i Bosnien. Samtidigt värvade AIK Nicolás Stefanelli, som tillsammans med Henok Goitom bildade ett fruktat anfallspar.

I oktober samma år dömdes Sulejman Krpić till fyra månader i fängelse för misshandeln. Han köpte sig dock fri från straffet genom att betala runt 6 000 euro. Fotbollskarriären fortsatte och blev mer framgångsrik än halvåret i AIK. Anfallaren har öst in mål hemma i Bosnien, gjort korta utflykter i Sydkorea, Rumänien och Australien, och är i dag lagkapten i Željezničar Sarajevo, där han förra sommaren avgjorde ett Conference League-kvalmöte mot Dinamo Minsk.

Allsvenskans medaljfördelning

Varför tilldelas trean i Allsvenskan »lilla silver« och inte brons? Eller får de ens något slags medalj eller pokal? Jag har alltid tänkt att det nog ligger en bra historia bakom det här, men har aldrig hört att någon grävt i det.

– Roger Hudin Karlsson, Malmö.

Någon bra historia om stora och lilla silvret verkar inte finnas, och inte ens de nördigaste av fotbollshistoriker har lyckats finna ett fullständigt svar på gåtan. Men de har kommit en bit på vägen.

2004 publicerade Claes-G Bengtsson, dåvarande ordförande i Sveriges fotbollshistoriker och statistiker, en utredande textpå Svenska fotbollförbundets hemsida. Han grävde i »fotbollens gamla skrifter« för att svara på frågan: Varför får den allsvenska tvåan stora silvret, trean lilla silvret och fyran brons? Bengtsson kom fram till att de osedvanliga medaljvalörerna har använts sedan åtminstone 1934, och att det har delats ut fyra medaljer ända sedan Allsvenskan startade, säsongen 1924/1925.

Förklaringen ligger förmodligen i att Svenska mästerskapet i fotboll till en början avgjordes i cupform, och att det inte spelades någon bronsmatch, vilket gjorde att båda semifinalförlorarna tilldelades medalj.

När SM-medaljörerna istället korades utifrån resultaten i Allsvenskan behöll man traditionen med fyra medaljörer. Lilla silvret blev ett sätt att skilja trean från den bronsbelönade fyran, vilket inte hade behövts före seriespelets uppkomst. Anledningen till namnen på silvervalörerna verkar inte mer avancerad än att SM-tvåan fick en större medalj än trean. Men förklaringen till varför det blev två olika silvermedaljer, och inte två brons eller en helt ny metall till fyran, är okänd.

Klart är i alla fall att medaljvalörerna används än i dag, och oavsett hur nöjda Djurgårdens herrar respektive Piteås damer var med sina fjärdeplatser i fjol belönades spelarna med bronsmedaljer.

»Nazistpokalen«

Sista gången von Rosens pokal tilldelades svenska mästarna i fotboll på herrsidan var år 2000. Därefter har svenska mästarna tagit emot Lennart Johanssons pokal. Men var hamnade von Rosens pokal slutligen? I förbundets lokaler? Hos sista vinnarna från 2000? Eller på något museum?

– Bengt Melin, Stockholm.

Det blev något av en skandal i november 2000 när Aftonbladet avslöjade att Clarence von Rosen, som givit namn åt svensk herrfotbolls guldpokal, sympatiserade med nazismen. Von Rosen var greve, hovstallmästare och Svenska fotbollförbundets första ordförande. Fram till Aftonbladets avslöjande var det givet att hylla honom varje år när en svensk mästare i fotboll lyfte segerpokalen.

Men så visade det sig alltså att von Rosen var nazist. Enligt Aftonbladet var han personlig vän med Adolf Hitlers högra hand Hermann Göring. I skrifter försvarade han Nazityskland, och när Hitler fyllde 50 reste han till Berlin för att uppvakta diktatorn, bara några månader efter Kristallnatten.

Genast krävde såväl politiker som idrottsprofiler att von Rosens pokal skulle döpas om eller bytas ut. Efter en dryg månad beslutade Svenska fotbollförbundet att skrota »nazistpokalen«. Sist att lyfta den blev Halmstads BK:s lagkapten Fredrik Andersson, dagen efter Aftonbladets avslöjande.

»Vi vill ha en pokal som inte är befläckad, så vi inför en ny«, sade den dåvarande förbundsordföranden Lars-Åke Lagrell.

Men vad hände därefter med von Rosens pokal? Togs den sönder? Står den på ett museum? Eller finns den undangömd någonstans?

Jag gjorde mitt bästa för att ta reda på var nazistpokalen äger rum i dag. Första samtalet gick till Svensk Elitfotbolls ligaansvarig Ola Rydén, som enligt rykten på redaktionen »vet allt om pokalfrågor«. Han bekräftade att han har koll på det mesta som gäller pokaler, men just den här frågan kunde han inte svara på. Så jag ringde Malin Lindman, som är pokalansvarig på Svenska fotbollförbundet.

– Det här var före min tid, svarade hon. Så jag är inte helt säker på vad som hände, mer än att jag vet att allt var väldigt skamset. Men vad jag har hört finns von Rosens pokal på riksarkivet.

Enligt riksarkivets hemsida förvarar de runt 75 »hyllmil« med dokument, klenoder och bilder. En lämplig plats för en pokal som svensk fotboll helst vill glömma bort, med andra ord.

Numera lyfter SM-guldvinnarna alltså Lennart Johanssons pokal istället, eller som Behrang Safari kallar den, »Sven-Lennarts pokal«.

Rasmus Elms rebusar

Under försäsongen skapade Elm, som tillhör Kalmar FF:s ledarstab, ett quiz till truppen där olika kombinationer av emojis skulle leda de tävlande fram till fotbollsklubbar. Rebusarna lades sedan ut på klubbens hemsida. Jag klurade och kliade mig frustrerat i huvudet en hel förmiddag. Finns det mer information? Vad tyckte spelarna? Vilka vann? Och använder Rasmus Elm verkligen emojis?

– Eskil i Landskrona.

Du var inte ensam om att fastna framför Rasmus Elms rebusar. På Offsidekontoret stannade tiden, och för en stund handlade allt om att lista ut vilken fotbollsklubb som en snäcka och en våg kunde tänkas leda till. Ledda av en närmast manisk Johan Orrenius lyckades vi till sist hitta alla rätta svar … trodde vi. Häromdagen upptäckte vi att Kalmar hade publicerat facit på rebusarna och att vårt svar på rebus nummer 13 inte stämde.

Nåväl, det vinnande laget bland Kalmars spelare fick 18 av 23 rätt, vilket imponerar med tanke på att truppen hade kortare tid på sig än oss andra. Vi frågade lagkaptenen Simon Skrabb vad han minns av rebuskvällen i Spanien.

– Det var grymt, säger han. Rasmus skalle hade man velat bo i. Därifrån kommer mycket intressant.

Hur gick det för ditt lag?

– Jag tror att vi kom på delad förstaplats. Jag minns inte exakt hur lagen såg ut, men jag tror att vi var det äldre gardet.

Du och Lars Sætra och gänget?

– Precis! Det var kul. Vi försöker hitta på såna saker under träningslägren. Det kan vara bra för lagsammanhållningen att sitta och fundera på kluringar ihop, särskilt när vi har många nya spelare.

Mycket mer än så hann inte Skrabb berätta om rebusarna. Han var tvungen att hämta sin dotter på förskolan. Kanske räcker det med informationen att »man hade velat bo i Rasmus skalle« och att KFF:s äldre garde briljerade i rebus- och fotbollskunskap. Ändå har vi kastat ut en fiskekrok i riktning Rasmus Elm och hoppas att han nappar, så vi får veta mer om hans skapandeprocess och emojivana. Håll utkik efter en eventuell uppföljning i brevet kommande veckor.

Medan ni väntar kan ni ägna er åt att lösa rebusarna som Oskar Sonn Lindell på Filter knåpade ihop när hysterin var som störst. Dem hittar ni längst ned i den här texten eller på X.