»Jag tycker om att känna mig lätt«

Måndag 11 mars

18.12. Suck (som Phille hade sagt). Är så trött på texten jag skrev i går om Norge. Jag var så klart inte först på bollen och jag hade inga som helst anspråk på att det var en unik take. Jag tror att komikern Marcus Thapper pratade om det redan för några månader sedan. Men nu pratar alla om det och jag är en del av den pöbeln. Ett litet får är vad jag är. Nu tänker jag inte skriva ett enda ord till om Norge. 

Tisdag 12 mars

21.41. Följetongen om Bruzes usla kortspelande är över. I dag krossade han oss på ett sätt som var förnedrande och som fick röster att höjas om att införa VAR i svenskt kortspel. Det känns som det var ruffel inblandat, eventuellt även båg. 

Dagens fotbollsupplägg var lite ovanligt. Hela truppen tränade på förmiddagen och spelade sedan match mot Lunds BK på kvällen. Det hela hade kunnat kännas väldigt träningsläger-kodat, om det inte vore för snålblåst, fem plusgrader och Landskrona IP:s konstgräs. Vinst med 3–0 och jag spelade andra halvlek. Att som målvakt komma in i en match som redan satt sig tycker jag är svårt. Ofta svårare än att spela den första halvleken. Men jag är glad för speltiden och för att hålla nollan.

Onsdag 13 mars

18.57. En tweet publicerad av Niklas Orrenius har snurrat runt några varv på Twitter (numera ) de senaste dagarna. Det var i måndags som Taha Ali svarade på en fråga i Aftonbladet kring hur tränaren Henrik Rydström ser på att Ali fastar under ramadan. Orrenius publicerade svaret som summerat löd att tränaren varit hjälpsam och förstående. En fin och ganska väntad inställning från Rydström, som ofta visar prov på sunda värderingar och en uppfriskande villighet att vädra dem. 

Här kommer jag och sparkar in öppna dörrar igen! Kommentarerna under tweeten var oerhört nedslående att läsa. Det finns kommentarer som är omaskerat rakt av rasistiska och islamofobiska, och dem finns det inte så mycket att säga om. Det finns också de kommentarer som kritiserar fastandet (också med islamofobiska undertoner) utifrån påverkan på prestation. Det man i de fallen helt verkar missa att ta hänsyn till är hur viktig den psykiska aspekten är när det kommer till prestation.

Det finns inget universellt svar på hur man som fotbollsspelare ska äta för att prestera maximalt. I vårt lag finns spelare som vill äta en liten måltid fyra och en halv timme timme före avspark. Det finns också de som äter en gigantisk portion två timmar före avspark. Däremellan finns alla möjliga variationer. När det kommer till träning händer det fortfarande att jag inte äter frukost före våra förmiddagspass, för att jag tycker om att känna mig lätt. Det är väl det som är nyckeln. Att jag känner mig lätt. Det är inte så att en skål gröt faktiskt hade gjort mig så värst mycket tyngre, men det hade känts så. 

Det handlar så himla mycket om psykologi. Och om en spelare mår bra mentalt av att delta i fastan är det kanske det som blir avgörande för prestationen, snarare än den där skålen med gröt. Och om det ändå är omöjligt att acceptera kanske man kan se bortom spelaren, och se människan istället.

Lördag 16 mars

20.42. Torsk mot Gais på Valhalla i dag. Jag minns hur jag för några år sedan mötte den gigantiske Hakeem Araba på samma arena, när han spelade i Qviding och jag i Torn. Han fick sitt andra gula kort och visades ut när han maskade vid en hörna. En befängd tanke, att använda en spelare med hans fysiska attribut som hörnläggare. Det tyckte domaren också, som genomskådade att han skulle lämna över uppgiften när han maskat färdigt. Det var sista gången jag såg Hakeem Araba. 

Söndag 17 mars

19.35. Med tre timmars sömn i kroppen försmäktar jag på en soffa i Salou. Eller, det är inte riktigt sant. Jag mår efter omständigheterna oförskämt bra. Visst känns det i kroppen att jag gick upp klockan 02.07 för att åka till Kastrup, men det finns ingenting här att klaga på. Egentligen hade jag inte ens behövt gå upp så tidigt. Det hade säkert räckt att gå upp 03.30, men när jag vaknade vid 02 vågade jag inte somna om. 

Nu sitter jag alltså i en bungalow som jag och Strid delar med Sam Hegdal och Hampus Pauli. Pauli, som någon gång vid 05.30 i säkerhetskontrollen på Kastrup fick frågan vart vi var på väg. Efter att frågan upprepats två gånger på danska och en gång på engelska, svarade han självsäkert »Seoul«.

Här vill Pauli, nyss hemkommen från middagen, inflika att han sovit två timmar och att danskar är arroganta som antar att alla förstår danska. Han hänvisar dessutom till att han slog huvudet i en duschkran när han i natt tvålade in sina ben inför avfärd. 

Efter lunch visade sig kaffe vara omöjligt att få tag på, vilket ledde till upprorsstämning i BoIS-leden. Att Salou inte står i brand beror på att Bruze visade oväntade baristakunskaper, då han utan att kunna spanska lyckades köpa både kaffe och filter och dessutom navigera en komplex kaffebryggare. Erik Hedenquist återfick sin lyster och Bruze själv växte en decimeter av rent självförtroende. 

I övrigt försöker jag bearbeta mina sambos att gå med på att skaffa katt. På anläggningen strosar katter omkring i mängder och jag tycker det vore mysigt att ha en bungalowkatt. Hittills har motargumenten varit att de ser ut att ha skabb, och att Pauli tydligen är »jätteallergisk«. Jaja, det ska nog lösa sig.