Gordon Ramsays fotbollskarriär
Jag vet att kändiskocken Gordon Ramsay älskar fotboll och hejar på Rangers. Men visst är det så att han även har spelat fotboll på hög nivå? Eller har jag drömt det? Red gärna ut detta.
– Magnus.
Du har inte drömt! Innan han blev högljudd TV-kock gjorde Gordon Ramsay ett seriöst försök att lyckas som fotbollsspelare. Kärleken till Rangers är väldokumenterad, och det var i den blå Glasgowklubben som Ramsay spelade i tonåren.
»Min pappa var Rangerssupporter och fantastiskt stolt över mig«, har han berättat för Observer Sport Monthly. »Men det var svårt och stressigt att inte veta om jag skulle lyckas. Jag var som förstenad och likblek den mesta av tiden. Jag spelade två A-lagsmatcher, mot St. Johnstone och Morton. Båda var på bortaplan och båda var skit, för jag spelade bara 20 respektive 10 minuter. Jag höll på att kissa på mig av nervositet.«
Kort därpå skadade Gordon Ramsay ledbandet i knät. Han spelade aldrig på elitnivå igen och utbildade sig istället till kock. Senare har han avslöjat att fotbollstränarna hemma i Skottland inspirerade den ilskna ledarstil i köket som gjort honom så känd.
När han 2002 fick frågan om han hade bytt ut alla sina framgångar framför spisen mot att få representera Rangers igen, svarade han utan att tveka:
»Definitivt, för det ger en sådan kick att bara få springa ut på planen. Men om jag ska vara ärlig var jag inte tillräckligt talangfull för att bli en riktigt bra spelare. Men jag vet att jag är en riktigt bra kock.«
Pannbandsligan
Varför lirar inte spelarna i Elfsborg med pannband längre? Vad hände med det modet?
– Jakob Hasslöw.
Våren 1997 myntade Expressen begreppet »pannbandsligan« när Elfsborgs ungdomliga och långhåriga trio bestående av Anders Svensson, Fredrik Berglund och Tobias Linderoth dansade in i Allsvenskan. Kort därefter klippte sig både Linderoth och Svensson, till Berglunds stora förtret.
Genom åren har begreppet pannbandsligan ofta nämnts i gulsvarta sammanhang. Många är också de Elfsborgsspelare som fört traditionen vidare. Lasse Nilsson, Simon Hedlund, Daniel Nordmark, Niklas Hult och Stefan Ishizaki har alla sprungit runt med hårband på Borås Arena.
Men de senaste åren har något hänt. Vänsterbacken Niklas Hult är den enda i dagens Elfsborg vars hår är tillräckligt långt för att motivera användningen av ett pannband. Men han spelar istället med håret uppsatt i en tofs. I övrigt syns bara korta kalufser i laget. Låt oss därför fråga Niklas Hult vad som hände med hårbandet.
– Jag ville väl testa något nytt, eller orkade helt enkelt inte klippa mig, säger han. Till slut var håret så långt att det blev jobbigt även med pannband. När jag sprang eller hoppade upp i nickdueller kunde håret där bak flyga fram och vispa till mig i ansiktet. Så jag satte upp det i en tofs. Första gången jag testade det kände jag: »Jäklar vad skönt att spela fotboll när allt hår sitter i en knut!« Det är en väldigt enkel frisyr att ha när man spelar fotboll.
Hur kom det sig att du började med pannband som ung?
– Jag hade sett det både på spelare i Elfsborg och ute i Europa, och tänkte att det var fint. Sedan bestämde jag mig för att skaffa långt hår och då blev det naturligt att dra på ett hårband för att hålla håret på plats. Annars trillade det ner i ögonen.
Varför skaffade du långt hår?
– Det minns jag inte. Men det var väl någon period i livet när jag kände att det kunde vara kul att spara ut lite längre. Sedan fastnade jag för det. När jag kom till Elfsborg var jag långhårig, men sedan klippte jag mig faktiskt kort en gång. Jag rakade mig nästan helt på sidorna och i nacken, men behöll lite längd upptill. Det var inget för mig, och jag fick kämpa för att spara ut håret igen. Det var en jobbig mellanperiod med halvlångt hår innan jag fick tillbaka mitt långa svall.
Genom åren har många försökt utse en ny pannbandsliga. 2011 skrev GT om Gais unga trio Jesper Florén, Markus Gustafsson och Jonas Lindberg. Alla bar pannband och vinkeln var given. Men begreppet satte sig aldrig i Göteborg och flyttade året därpå tillbaka till Borås.
För under Elfsborgs guldsäsong 2012 samlade Aftonbladet talangerna Viktor Claesson, Oscar Hiljemark och just Niklas Hult för att utnämna trion till »nya ungdomsligan«.
»Jag tycker att vi är snyggare, men de har uppnått saker på planen som andra bara drömmer om«, sade en 22-årig Niklas Hult.
Aftonbladet försökte återskapa den klassiska bilden på Berglund, Linderoth och Svensson, samt drog så många krystade jämförelser de kunde. Men bara Hult hade hårband, så den enda egentliga likheten var att »nya ligan« liksom pannbandsligan bestod av tre duktiga Elfsborgstalanger.
I nuvarande Allsvenskan förknippas pannband mer med Malmö och Norrköping än med Elfsborg. Och Niklas Hult kommer fortsätta spela i knut, men han hoppas att en ny pannbandsliga är på gång i Borås.
– Jag tror mig ha sett pannband på några av de unga killarna som har kommit upp i A-laget. Enzo Andrén och Ludvig Richtnér har haft det någon gång. Kanske även Gottfrid Rapp. De får ta ansvaret för att föra traditionen vidare, för jag tänker inte göra det.
Julius Aghahowa
Vad hände med nigerianen Julius Aghahowa som gjorde succé i VM 2002?
– Richard Andersson.
Namnet Julius Aghahowa har etsat sig fast i många svenskars minne. I gruppspelsmatchen mellan Sverige och Nigeria i VM 2002 gav Aghahowa sitt land ledningen genom att kraftfullt nicka in bollen i krysset. Än mer minnesvärt är kanske hans firande – en handfull snabba handvolter följda av en spänstig frivolt. De som såg matchen vet att Sverige sedan vände genom två mål av Henrik Larsson.
Nigerias turnering blev misslyckad. Julius Aghahowas mål mot Sverige var lagets enda i turneringen och »Super Eagles« tog bara en poäng (efter 0–0 mot England) i det som kallades dödens grupp.
Aghahowa gjorde totalt 14 mål på 32 landskamper och var länge en viktig spelare i Sjaktar Donetsk. Han testade även lyckan i engelska Wigan, där han spelade 20 matcher utan att hitta nätet en enda gång.
I april 2013 avslutade Julius Aghahowa sin karriär efter en misslyckad återkomst i Sjaktar Donetsk. I dag sysslar han med giveaways på Instagram och uttalar sig om landslaget i nigerianska medier. För tio år sedan debuterade också hans dotter Isabelle som skådespelare i Nollywoodfilmen Unconditional, som handlar om ett tvillingpar som separerats vid födseln.
- Mer:
- Vad hände med