»Ett underbetyg till mina målvaktsreflexer«

Tisdag 20 februari

22.35. I kväll spelade jag fotboll! Med ett U21-betonat lag mötte vi Ängelholm och det var ingen bländande tillställning. Mantrat om att prestation är viktigare än resultat sitter djupt i truppen och trots att det blev seger var det en kollektiv prestation som lämnade mycket att önska. Jag landade lite obekvämt efter en luftduell och det kommer jag verkligen att känna i morgon. 

Onsdag 21 februari

17.49. Ledig dag! Jag tog min försäsongssargade kropp till Lund och käkade lunch på Ariman med en vän tillika BoIS-supporter. På vägen hem dammade jag av min stökiga På repeat-lista igen och utöver ett par upprepningar av låtar jag nämnde vid min förra musikredogörelse lät det så här i min bil:

Torn – Natalie Imbruglia

The Partisan – Leonard Cohen

Ballad till minnet av en kamrat – Dan Berglund

Ibland – Moonica Mac

Selma, världserövrare – Turid

There is a light that never goes out – The Smiths

Jag förefaller ju inte vara en särskilt munter människa när jag nu ser det det så här, svart på vitt. 

Torsdag 22 februari

19.01. Spelarföreningen kom på besök under dagens lunch. Eftersom jag är ombud för BoIS är det jag som inför sådana träffar får ta emot frågor som »hur lång tid kommer detta ta?« och »varför ska de komma hit igen?«. Det är inte helt enkelt att väcka engagemang för fackliga frågor inom fotbollen. Med risk för att låta som att jag smörjer för chefen tror jag att det beror på att BoIS är en välskött klubb, där risken för konflikt mellan arbetsgivare och spelare är relativt liten. Samtidigt borde det ligga i alla spelares intresse att organisera sig för att kunna påverka frågor hos Svensk Elitfotboll.

Förra säsongen blossade en konflikt upp kring kollektivavtalen i Damallsvenskan och Elitettan, och utan att gå för djupt in i skeendena var det uppenbart att spelarna själva behövde mobilisera för att inte få försämrade kollektivavtal. Spelarna och Spelarföreningen mobiliserade och under året kom parterna överens om ett förbättrat avtal. Föga förvånande älskar ju jag sådant, när idrotten visar solidaritet bortom lagtillhörighet. 

Eftersom Jesper Strid och jag delade rum förra året fick han också höra mig tjata om att gå med i Spelarföreningen. I en svag stund i vad som kan ha varit Örebro sa han då: »Om de uppdaterar sin powerpoint till nästa gång de kommer på besök, då går jag med.« Och se på fan, powerpointen var uppdaterad i dag!

Fredag 23 februari

18.50. I dag har jag hämtat min systerdotter Etta på förskolan och allt var jättebra tills jag utsatte henne för livsfara. Vi gick till en lekplats och medan hon stod på en gunga förhörde jag henne på djurläten. Det är samma lek som vi lekt sedan hon var två år gammal och jag borde kanske uppdatera min repertoar. När hon helt korrekt svarade »säl« efter att jag låtit förvånande likt en säl ville jag så klart ge henne en high-five.

En av oss har ett fullt utvecklat prefrontalcortex och borde förstå konsekvenserna av att en femåring släpper taget med händerna vid gungande i hög hastighet. Den andra är en femåring som vill besvara en high-five. Ungefär samtidigt som våra händer möttes insåg vi båda vad som var på väg att hända och plötsligt satt hon i sanden. Ett ögonblick senare kom gungan i kapp och träffade henne i huvudet. Ett underbetyg till mina målvaktsreflexer.

Därefter behövde jag fatta ett blixtsnabbt beslut. Skulle jag bejaka hennes instinkt att gråta eller skulle jag försöka avleda hennes uppmärksamhet? Tänk om det här blir ett trauma som hon om 20 år kommer att prata om i terapi? Tänk om hon hatar mig nu? Tänk om … innan jag hinner tänka färdigt tanken ser jag mig själv liksom utifrån. Jag ser hur jag beräknar gungans bana och jag ser mig själv kasta mig ner och skalla gungan med våldsam kraft. Framförallt hör jag Etta skratta, och jag pustar ut.

Lördag 24 februari

19.21. I dag blev det vår! Och jag satt i solen på en uteservering i två timmar. Jag är halvvägs i mina studier av stoicismen och jag har landat i några insikter.

• Självbetraktelser hade som väntat absolut inte klarat Bechdeltestet, om man nu kan applicera det på litteratur.
• Stoicismen har många gemensamma beröringspunkter med socialkonstruktivismen, och det tilltalar mig. 
• Meningen »And in sexual intercourse that it is no more than the friction of a membrane and a spurt of mucus ejected« slungade mig rakt in i celibat. Prata inte med mig om att ejecta spurts of mucus. 

Söndag 25 februari

15.57. Vilken jävla pangstart den här dagen fick. Mitt experimenterande med frukost har tagit mig till gröt med jordnötssmör och jag har gott hopp om att det ska vara slutstationen. Nackdelen med det är att jag absolut inte har det i mig att ställa mig och diska direkt efter frukost, vilket innebär att eftermiddagens Svante behöver hantera morgonens Svantes brist på disciplin och skrapa stelnat havre från tallriken. 

En aktivitet i min morgonrutin som jag aldrig gör avkall på är Wordle. Det är här jag kommer till den tidigare nämnda pangstarten. Efter en ganska svag Wordlevecka satte jag i dag SMITH på andra raden och fick således en otrolig skjuts in i söndagen. Jag skröt om det på Twitter men tog bort inlägget direkt, livrädd för att min ironiska skryt skulle uppfattas som självförhärligande. Otroligt ängsligt beteende, och uppenbarligen är jag hellre ängslig än självförhärligande. Å andra sidan går jag väl hela varvet runt när jag skryter om det här. Ängsligt självförhärligande. 

Efter träningen träffade jag en vän och gick på demonstration för Palestina. Med mig hade jag flaggan jag fått av Kaddo, som i sin tur fått den av en supporter efter vad jag tror var Trelleborg borta förra året. Snart ska jag rulla köttbullar och steka dem i min lägenhet utan köksfläkt och hoppas att inte brandlarmet går.