Vad hände med isländska mjölkcupen?

Lira Luleå

Hur gick det för klubben som plötsligt gick upp i landets näst högsta division, samtidigt som stadsrivalen IFK Luleå slogs i toppen av samma serie?

– Tomas Olsson.

Historien om Lira Luleås öde är både osannolik och tragisk. Laget gjorde allt de kunde för att säkra nytt kontrakt i division ett, som då var Sveriges näst högsta serie, säsongen 1997. De gjorde också det de kunde, åtminstone på planen. Ett skrivbordsbeslut och en glykolläcka senare hade Lira plötsligt åkt ur. 20 år senare skrev Offside om den märkliga säsongen, och här kan du läsa den texten.

År 2000 överlät Lira sin plats i division två till storsatsande Luleå FF. Samtidigt startades den nya klubben Lira BK, som i dag har en av Norrlands största ungdomsverksamheter, ett herrlag i division tre och ett damlag i »tvåan«.

Wesley Sneijders »New age-aktiga« armband

Jag minns att det var en del snack under VM 2010 och att dessa armband, enligt Sneijder själv, skulle påverka kroppens energi eller dylikt.

– Magnus Svensson.

Din fråga kan lätt föra tankarna till högstadiekorridorer där de prylgladaste och mest trendkänsliga sportkillarna stoltserade med sina armband och den sömnförbättring de påstods medföra. Precis som du skriver var accessoaren aktuell även inom fotbollen.

Under VM i Sydafrika bar Wesley Sneijder ett så kallat kraftarmband av märket Power Balance.

– Tack vare armbandet kan jag till exempel stå med raka ben och ha handflatorna mot marken, sade Sneijder. Det klarar jag inte annars.

Enligt norska VG fick Sneijder sju av elva spelare i det nederländska laget att bära armbandet i VM-åttondelsfinalen mot Slovakien 2010. Endast Heitinga, Mathijsen, van Bronckhorst och van Bommel var för skeptiska för att dras med i hysterin. Förvånande nog bar även den anspråkslöse Dirk Kuyt smycket under mästerskapet.

Efter turneringen nominerades Sneijder, för sin spridning av armbandet, till »Meester Kackadorisprijs« utdelat av den nederländska föreningen mot kvacksalveri.

Silikonsmycket går än i dag att klicka hem på nätet och sägs »innehålla« ett hologram som är baserat på österländska filosofier såsom Chi och Chakra. Armbandsskojarna Power Balance hävdade att armbandet förbättrade användarens styrka, balans och flexibilitet. Men efter VM 2010 stämdes företaget för vilseledande marknadsföring och tvingades erkänna att det inte fanns vetenskapliga bevis för armbandets effekter.

I dag är Sneijder strategisk rådgivare för sin moderklubb DHSC Utrecht och har slutat använda armbandet. Däremot pryder smycket ofta brasilianska idrottares handleder, bland annat på den professionelle surfaren Douglas Noronha när han balanserar på brädan.

Isländska mjölkcupen

I min jakt på information om Elfsborgs nya islänning Eggert Aron Gudmundsson noterade jag att han utöver ligaspel har gjort matcher i »Mjólkurbikarinn«, vilket verkar vara Islands svar på Svenska cupen. Namnet väcker givetvis nyfikenhet och mina mjölkmisstankar bekräftades av cupens logga, där en pokal har ersatts av ett glas mjölk. Jag vill så klart veta mer om cupen och vilken roll mjölken spelar i isländsk fotboll.

– Filip i Borås.

Du är inte ensam om att fascineras av isländsk cupfotboll. Häromdagen ägnade delar av redaktionen en eftermiddag åt ett TV-inslag från finalen i Mjólkurbikarinn 1996. Matchen mellan ÍBV Vestmannaeyjar och ÍA Akranes var i det här fallet sekundär. Istället uppslukades vi av folkfesten, matstånden – och förstås – mjölken.

Några minuter in i klippet, som jag rekommenderar alla att se, provsmakar TV-reportern ett för Offsideredaktionen främmande kött. Det enda vi vet är att det ser väldigt torrt ut och kanske är val, eftersom det äts en del val på Island, i och för sig mest av turister. Samtidigt ser köttet mer ut som en fågel. Senare i klippet tar en supporter strypgrepp på en kramdjurstupp framför ett bord fullt av ölmuggar. Han intervjuas också i inslaget, heter Ragnar Sigurjónsson och har en keps som pryds av Essos logga. Och i slutet av den 20 minuter långa videon häller de jublande Akranesspelarna mjölk på varandra efter att ha lyft segerpokalen.

Frågorna är många, så jag lyfter på luren till Island och får tag i Östers och IFK Norrköpings gamla anfallare Stefán Thórdarson, som var med i Akranes lag som vann cupfinalen 1996. Han blev även intervjuad i början av inslaget från matchen.

– Kul att bli påmind, säger han. Det var en stor match för mig. Jag var bara 21 år och hade aldrig vunnit cupen förut, och den är väldigt stor på Island.

Jag skickar klippet till Thórdarson. När han har sett det och ringer upp igen skrattar han gott.

– Det här hade jag inte sett innan! Jag minns inte ens att jag blev intervjuad.

Han kan även berätta att köttet reportern åt var rökt lunnefågel, en specialitet för Vestmannaeyjar (Västmannaöarna), hemvisten för Akranes motståndare IBV.

– De har mycket lunnefågel där. Själv har jag aldrig ätit det, men reportern i klippet sa att det smakar som rökt lamm, och det älskar jag! Rökt lamm äter vi som julmat på Island.

Från själva matchen minns han inte mycket mer än att hans farbror Ólafur bar kaptensbindeln, att hans storebror Thórdur vaktade kassen – och att Akranes var hejdundrande bra.

– Vi vann ligan fem år i rad under den här perioden, säger Stefan Thórdarson. Det har inget annat lag gjort, varken före eller efter.

Han minns också att stämningen var bra, som sig bör på en isländsk cupfinal. När Thórdarson flyttade till Sverige blev han förvånad över hur lite lagen brydde sig om cupspelet. Medan han slet sig blodig joggade hans lagkamrater runt som om det vore en träningsmatch.

På Island är det annorlunda. I cupfinalen 1996 var över 5 000 åskådare på plats, 50 procent av det dåvarande antalet invånare i Akranes och Västmannaöarna tillsammans.

Och mjölken då? Jodå, Stefan Thórdarson minns väl hur spelarna hällde drycken över varandra, istället för champagne, och var helt genomblöta när de kom in i omklädningsrummet.

– En av mina lagkompisar var så törstig att han drack upp allt direkt, så han hade inget motvapen när vi attackerade honom, säger Thórdarson.

Anledningen till mjölkkriget vid firandet var att det isländska mejeriföretaget Mjólkursamsalan (Islands svar på Arla) sponsrade den isländska cupen. Några år efter Akranes cupguld 1996 köpte Coca Cola namnrättigheterna och spelarna fick istället hälla läsk över varandra. Sedan dess har cupen bytt sponsor några gånger, men sedan 2018 heter den återigen mjölkcupen.

Så har vi rett ut det. Men varför supportern med Essokepsen ströp en kramdjurstupp kan inte ens Stefan Thórdarson svara på. Vissa saker kanske lämnas bäst åt fantasin.