Vad hände med Mr. X och Mr. Z?

Podden

– Robert med flera.

Flera av er har undrat varför det bara dök upp ett poddavsnitt under vinjetten »Vad hände med…?« Du som läser det här vet säkert redan svaret. Den nya vinjetten är i första hand ett nyhetsbrev som skickas till prenumeranter och publiceras på offside.org varje tisdag. Podden var vårt sätt att introducera konceptet. Kanske blir det någon Vad hände med-special i ljudformat framöver, men håll framför allt utkik i mejlkorgen och på sajten för uppdateringar om intressanta personer och fenomen från fotbollsvärlden.

Mr. X och Mr. Z

Jag minns den svenska försäsongen 2015 när de blåvita delarna av Göteborg gick in i en psykos. Sportchefen Mats Gren hade hintat om den så kallade Mr. X – en mittfältsgeneral utan dess like som skulle ta laget till nästa nivå. Namnet hölls hemligt och det spekulerades vilt om vem den hemlige frälsaren kunde vara. Till slut blev det ingen flytt till IFK Göteborg för mannen bakom X:et, Jean Makoun. »Väldigt tråkigt, jag trodde ju att det var klart«, sade sportchefen Mats Gren till Aftonbladet när affären hade kollapsat.

Bättre gick det till en början i de grönsvarta delarna av stan. Gais tycktes avundsjuka på allt snack om Blåvitt och lanserade sitt motdrag i form av jakten på Mr. Z. Efter många om och men kunde de med några timmar kvar av transferfönstret presentera nyförvärvet Pule Maraisane. Han lämnade klubben sommaren 2016 efter elva ytterst bleka framträdanden. Mr. Z satte sitt kanske största avtryck med ett Instagram-inlägg i samband med hans sorti. Det var en bild från när han presenterades, ihop med texten: »Always remembered, nerver forgotten.« [Ja, never var felstavat.]

Som grönsvart anhängare vill jag helst glömma denna tragikomiska tid, och hade önskat att vi likt Blåvitt hade misslyckats med jakten på vår Mr. Bokstav. Ändå kan jag inte låta bli att undra, vad hände med Mr. X och Mr. Z?

– Fredrik.

 Inte mycket behöver tilläggas om bakgrunden efter ditt utförliga mejl. Så vi kastar oss rätt in i jakten. Blåvitts bokstavsgubbe Jean Makoun var 31 år när Blåvitt försökte värva honom från Stade Rennais. Efterföljande sommar lämnade kameruniern den franska klubben för turkiska Antalayaspor, där han gjorde tre starka säsonger innan han varvade ner i turkcypriotiska Merit Alsancak Yeşilova. Sommaren 2020 var Jean Makoun klubblös och sade till franska L’Équipe att han var sugen på en sista sväng i Ligue 2. Men något nytt proffskontrakt blev det inte och Mr. X avslutade karriären, 37 år gammal. I dag verkar han ägna sig åt att uttala sig om landslagets framgångar i kamerunsk media och spela välgörenhetsmatcher runtom i världen. »Fotbollstakterna sitter i, det är belöningen för alla år av hård träning«, sade han enligt franska sajten Besoccer.com efter en match med bland andra Paul Pogba i Guinea.

Mr. Z är svårare att lokalisera. Pule Maraisane flyttade till Lefke TSK på Cypern efter sin tid i Gais, men vände hem till Sydafrika efter ett halvår. Sedan dess har han gjort en vända i Turkiet, men framför allt hoppat runt i sydafrikanska klubbar. I somras lämnade han Marumo Gallants och uppgifterna om var karriären fortsatte är knapphändiga. En kvalificerad gissning är att 29-åringen spelar i en klubb på låg nivå hemma i Sydafrika.

Hattrickhatten

– Oskar Ståhl.

Efter frågan om Mr. X och Mr. Z rör vi oss sömlöst över till Mr. och Miss Hat Trick. Inför säsongen 1983 ville allsvenska storsponsorn Tipstjänst göra fotbollen mer underhållande och lanserade »hattrickhatten« som delades ut till alla tremålsskyttar i landets två högsta serier. Men det stannade inte där. Efter varje säsong möttes alla hattrickskyttar i moment som fotbollsslalom, prickskytte och »amerikanska« straffar, för att kora säsongens stora Mr. Hat Trick. 1989 klev även damerna in i tävlingen, och Pia Sundhage blev Miss Hat Trick tre år i rad.

Konceptet lades ned efter säsongen 1999 och har väl inte saknats av överdrivet många. Men det finns många fina och roliga berättelser från de hattglada åren, och 2017 berättade Offside hela historien om hattrickhattarnas tid. Några av ingredienserna: En fuskande Steve Galloway, nya uppfinningar från Försvarets forskningsanstalt och en vilsen Bosse Wålemark. Här läser du den texten.

Eero Markkanen

Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig när han kom till AIK 2014, men Eero Markkanen visade sig vara en hyfsat stabil anfallare med sex mål på 14 framträdanden. Så blev han plötsligt köpt av Real Madrid! Därefter har han representerat 16 olika klubbar i tre världsdelar. Varför blev det så många svängar och korta sejourer i varje klubb?

– Markus Nyhlén.

Eero Markkanens övergång från AIK till Real Madrid har förundrat många genom åren. En 23-årig anfallare, som inte ens var helt ordinarie i sitt allsvenska lag, värvades till en av världens bästa klubbar. Han hade en tydlig spetsegenskap med sina 197 centimeter. I övrigt? Nja.

Markkanen värvades heller aldrig för att konkurrera med Karim Benzema. Han tillhörde klubbens andralag Real Madrid Castilla i spanska tredjeligan och sågs som en av »ryggradsspelarna«, en sorts garanti för bibehållen balans i ett lag som till stor del bestod av flera år yngre spelare med mycket högre potential. Nivåmässigt var flytten till Spanien ett steg i sidled, på sin höjd. Samtidigt tränades Markkanen av Zinedine Zidane, delade omklädningsrum med Martin Ødegaard och tränade på samma gräsplaner som regerande Champions League-mästare. Få ex-allsvenska anfallare kan på ålderns höst skryta med sådana upplevelser.

Den långe finländaren blev aldrig någon ryggradsspelare i spanska tredjeligan. Inför hans andra säsong bröt Real Madrid kontraktet med motiveringen att Markkanen var överviktig när han återvände från semestern. En domstol i Madrid ålade långt senare klubben att betala 300 000 euro till anfallaren – övervikt var ingen giltig grund för att bryta ett kontrakt.

Men då hade Markkanens karriär sedan länge tagit nya vändor.

Han gjorde en halv säsong i finska RoPS, värvades tillbaka till AIK och gjorde åtta mål på 22 matcher. Därefter har det bara gått utför. Han tappade sin startplats i AIK, lånades ut till Dynamo Dresden, hamnade i frysboxen och hotades med rättsprocesser när han inte dök upp på lagets träningsläger. Markkanen menade att han inväntade ett besked om sin framtid i klubben och inte hade informerats om att han skulle delta på lägret. Den tyska klubben bröt avtalet i förtid.

Sedan dess har Markkanen spelat i danska Randers, Dalkurd, indonesiska högstaligan, amerikanska andraligan och tre finska klubbar. I indonesiska PSM Makassar öste han in mål och rapporterade till finska medier att allt var »fantastiskt« samt att ligans passionerade supportrar var något i hästväg. Ett halvår senare bröt klubben kontraktet och anfallarens agent sade till Helsingin Sanomat att klubben aldrig gav någon förklaring och att »det inte fanns någon logisk orsak« till uppbrottet.

I dag har Eero Markkanen hunnit fylla 32 och spelar i finska IF Gnistan, där han med sina elva mål 2023 bidrog starkt till att laget avancerade till högstaligan. Och i de finska tidningarna skrivs det numer varken om brutna kontrakt eller drömflyttar till Spanien. Istället nämns Eero i artiklar om hans bror Lauri Markkanen, hyllad stjärna i NBA. Förra sommaren satte Lauri basketkarriären på paus för att göra den obligatoriska värnplikten hemma i Finland. Innan han ryckte in skulle han raka skallen – och fick oväntad hjälp av sin fotbollsspelande storebror.

»Min fru inledde klippandet, men maskinen gick sönder«, berättade Lauri Markkanen för Yle Urheilu. »Vi var tvungna att gå till butiken, med mössa på huvudet för att dölja min ojämna frisyr, och köpa en ny. Storebror Eero kom förbi innan han gick för att spela frisbeegolf. Han rakade mitt hår kort och det godkändes åtminstone nu.«