Urawa Red Diamonds tränare Per-Mathias Högmo om Tommy Svensson
»Jag träffade Pep Guardiola när han tränade Bayern München, Carlo Ancelotti i Real Madrid och Sir Alex Ferguson i Manchester United. Jag har lärt mig massor av »Drillo« [Egil Olsen] och Nils-Arne Eggen. Men när jag gick från spelare till tränare som 30-åring hämtade jag allra mest från Tommy Svensson, som jag hade i Tromsö innan jag slutade spela. Han förändrade klubben i grunden, från att spela defensivt och att kontra till att spela 4–3–3 och kontrollera matcher. Vi spelade med väldigt hög risk, för att förbättra vårt spel och i längden utveckla en ny typ av spelare. I dagens Häcken kan man se många likheter med det Tommy Svensson gjorde i Tromsö. Han var också tidig med mental träning, vilket var extra viktigt när vårt spel handlade så mycket om att våga.«
Tottenhams tränare Robert Vilahamn om Roger Gustafsson
»Jag hade bara Roger en höst, när han kom in för att rädda kvar IFK Göteborg i Allsvenskan 2002. Då var jag 19 år, men i efterhand har jag insett att den korta tiden hade stor inverkan på hur jag är som tränare i dag. Roger var före sin tid i att vara flexibel och bygga ett spelsystem utifrån egenskaperna spelarna hade. Men framför allt fick han alla att känna sig sedda. Jag gick aldrig hela vägen som spelare, mycket för att jag inte kunde hantera att vara bänkad, men den hösten med Roger kände jag mig viktig och delaktig oavsett om jag startade eller var utanför truppen.«
Kristianstads DFF:s tränare Elisabet Gunnarsdóttir om Sir Alex Ferguson
»Jag växte upp som Unitedsupporter och ända sedan jag fick ansvar för mitt första lag som 16-åring på Island har jag många gånger tänkt: »Vad skulle Ferguson ha gjort i min situation?« Jag köpte allt material som inkluderade honom när jag var yngre: VHS-kassetter, DVD-skivor, böcker … Det som jag tror fascinerat mig mest är att han var en serievinnare. Trots press, stjärnor, rivaler och konflikter lyckades han vinna allt, och under så många år. Tidigt förstod jag att Ferguson hade en rad principer som han inte var beredd att kompromissa med. Både i sin ledarstil och som fotbollstaktiker. Det sägs ofta att United och Ferguson hade en sådan makt över domarna att de gav hans lag några fler minuter efter ordinarie tid om United behövde göra mål – den så kallade »Fergie-tiden«. Men den som har koll vet att United nästan aldrig lyfte långa bollar in i motståndarnas straffområde i jakt på ett ledningsmål eller en kvittering. Istället spelade man alltid fram till typ Evra, som drev fram bollen för att locka över motståndare, för att sedan … Det var mer raffinerat än att bara dunka in bollen i smeten. En tydlig princip.
I mitt huvud har jag många gånger föreställt mig vad jag skulle fråga honom om vi träffades. Och tro mig, jag vet inte hur många gånger jag har försökt komma i kontakt med honom genom bekanta. Jag skulle använda mina minuter till att fråga honom hur man bygger en vinnarkultur. Hur får man med alla i personalen, på anläggningen, i styrelsen och i omklädningsrummet att dra åt exakt samma håll?
Det är fan inte lätt, det vet jag i dag.«
Gais tränare Fredrik Holmberg om Arne Ternstrand
»Jag hade nog inte varit fotbollstränare om det inte vore för min gamla mellanstadielärare och baskettränare Arne Ternstrand. Han var extremt engagerad och fick allt att kännas roligt och intressant. Även om jag satsade på fotbollen har Arne funnits med på ett hörn. Jag minns en sommar när mitt fotbollslag spelade cup i Skövde och han cyklade dit hela vägen från Göteborg med sin fru, mitt i semestern, bara för att stötta mig och några andra i klassen när vi spelade fotboll. Utöver hans entusiasm hade han bra värderingar och mycket av hans undervisning handlade om hur man ska vara mot sina medmänniskor. Han visade att man inte måste vara macho som ledare. Så länge man är tydlig och kan hantera konflikter fungerar det bättre att vara snäll, som Arne var. Man behöver inte vara så häftig som många vill vara.«
U21-landslagets tränare Daniel Bäckström om Håkan Bäckström
»Min pappa Håkan har varit huvudtränare, sportchef och ordförande i Umeå FC, samt tränat flera klubbar på lägre nivå i Umeå. Som liten följde jag med honom på träningar och kuskade runt med buss på bortamatcher i Norrland. En gång när jag var typ tio år skulle pappa i väg på träning och frågade om jag hade tips på någon bra övning. Jag gick i gång ordentligt och ritade någon horribel övning där det skulle komma tre skott från olika håll samtidigt – på samma mål. ›Det blir perfekt. Jag kör den i kväll‹, sa han. Det vet jag att han inte gjorde, men det betydde ändå mycket. Ända sedan mitt första tränaruppdrag i division fyra har jag ofta bollat och diskuterat olika frågor kring mitt ledarskap med pappa.«
