Under vinjetten Jorden runt ringer Offside in utrikesrapporter från svenskar i världen. Kajsa Lind är 26 år och försvarare i Brisbane Roar sedan november 2022.
Från Vittsjö till Brisbane – en ganska stor omställning?
– Det kan man lugnt säga. Det här var inte vad jag förväntade mig av den här hösten. Kristianstad, som jag annars bor i, är en lite mindre stad.
Du lämnade Skåne efter den allsvenska säsongens slut. Hur dök möjligheten upp?
– Det var min lagkamrat i Vittsjö, Katrina Gorry, som en tisdagskväll i oktober frågade om jag ville spela i Australien över vintern. Brisbane behövde mittbackar och hon tänkte på mig. En månad senare stod jag på flygplatsen.
Skönt att slippa en blåsig och kall svensk försäsong?
– Jag klagar inte, även om värmen här är helt galen. Vi tränar klockan åtta varje morgon och då kan det redan vara 33 grader och sol.
»Jag hoppas att jag kan komma tillbaka till ett jobb när jag kommer hem.«
Ändå har du spelat 90 minuter i alla matcher hittills, är det därför du kallas »ironwoman« av klubben?
– Det vet jag inte. I min första match nickade jag ihop med en tjej som bröt både näsan och ett ben under ögat, så det kan vara det också.
Är det sant att du sade upp dig från jobbet för att åka ner?
– Det stämmer. I Sverige jobbade jag fyra dagar i veckan som sjuksköterska, men här är det hundra procent fotboll. Det är lärorikt att bara fokusera på fotbollen, även om det blir ovant mycket fritid. Och så får jag hoppas att jag kan komma tillbaka till ett jobb när jag kommer hem igen.
För det finns ingen risk att du blir kvar?
– Det tror jag inte. Först ska jag hem och köra säsongen med Vittsjö, jag saknar ändå Sverige och familjen. Sedan får vi se, jag ångrar inte en sekund att jag åkte hit så jag kanske återvänder någon gång.
