Oskar Nordell är forskare vid Uppsala universitet och gav nyligen ut avhandlingen Arenaboom. En arkitekturstudie av idrottsarenor i Sverige under 2000-talets första decennier, om svensk fotbolls arenainflation.
Vad fick dig att skriva en arkitekturstudie om arenaboomen?
– Jag var i Istanbul och undersökte hur identitet skapas där. Som fotbollsintresserad visste jag att fotbollen var extremt närvarande i staden, så jag läste in mig på forskning om sportens och arenornas roll i identitetsskapandet. Jag insåg att det fanns ett välutvecklat internationellt fält men väldigt lite skrivet om svenska arenor.
Vad är det intressantaste du kom fram till?
– Man tänker att arenor är ganska enkla byggnader, att det är läktare som står runt en gräsplan. Men allt med arenornas tillkomst och funktion är oerhört komplext. En idrottsförening ber inte bara en arkitekt att rita, utan det är så många faktorer och aktörer som måste mötas i realiserandet av en arena. Kommunal stadsplanering, budgetar, om ett eller flera lag ska spela där, var den ligger i staden, hur man behöver förhålla sig till omgivande stadsbyggnation, vilka andra funktioner arenan ska ha …
Som konstvetare förmodar jag att du har en del tankar om vilken arkitektur som är fin och vilken som är ful.
– Är det något jag lär ut till mina studenter så är det att »fint« och »fult« är helt subjektivt. Däremot pratar vi gärna om vad som är bra och dåligt, och hur utförandet är kopplat till samhällsutvecklingen.
»Man plockar ner skylten vid idrottsplatsen och sätter upp en ny med begreppet arena istället.«
Nu ber jag dig svara subjektivt: Tycker du att 2000-talets nya arenor är fula?
– Ja. Och jag tycker att man har fokuserat på fel saker.
Hur då?
– Man borde utgå från själva kärnuppgiften: att erbjuda en så bra fotbollsupplevelse som möjligt för publiken i stort – inte bara för vissa köpstarka besökare. Jag ser många exempel i dag på att man siktar högt men inte når hela vägen fram.
Vilket är det tydligaste?
– Guldfågeln Arena i Kalmar. Där är det uppenbart att man hade en naiv tilltro till att en ny arena skulle ha en starkt påverkande kraft på det gamla industriområdet i utkanten av staden. Dessutom ville man ge arenan en spektakulär arkitektonisk utformning utan att ha budget för det, så man hade begränsad möjlighet att skapa den byggnad som arkitekten föreställde sig. Å andra sidan är den en erkänt bra arena att spela fotboll på, inte minst från spelarnas perspektiv.
Vad skiljer en arena från en idrottsplats, vall eller stadion?
– Begreppen pekar inte ut något konkret arkitektoniskt, det handlar om vad de signalerar. För hundra år sedan byggde man bara stadion, där den individuella kroppen skulle tränas för att fostra goda demokratiska invånare. Att det i dag istället byggs arenor följer samhällsutvecklingen. Borta är det gamla demokratitänket – nu är man ute efter upplevelser, så arenorna byggs utifrån en upplevelseekonomi. Man plockar ner skylten vid idrottsplatsen och sätter upp en ny med begreppet arena istället, gärna med ett företagsnamn framför.
Vad signalerar det?
– Att man är en del av den internationella utvecklingen, av något modernt och kommersiellt. Man placerar sig i konkurrensen som man inte bara ser i de stora städerna utan även på mindre orter. När så mycket pengar står på spel vill man inte riskera något, så man gör samma sak som har fungerat i en annan stad i Sverige eller utlandet. Men när man försöker göra direkta översättningar från andra länders lyckade arenaprojekt utan att förhålla sig till svenska traditioner slår det lätt fel.
Varför?
– Folk börjar inte ta del av idrott på ett annat sätt bara för att man bygger arenor som i USA eller England. I Sverige finns en djupt rotad kultur runt hur idrott konsumeras som skiljer sig från andra delar av världen. Man käkar sin korv, dricker sin öl eller kaffe och sedan tittar man på matchen.
Lockas du av tanken på en ny anläggning som får ett namn som avslutas med »vallen« eller »IP«?
– Jag önskade verkligen att nya Studenternas här i Uppsala skulle få heta idrottsplats, som den förra. Men det blev arena.
