Under vinjetten Jorden runt får vi färska utrikesrapporter från svenskar i världen. Jacob Une-Larsson är 28 år och back i Panetolikos FC sedan januari 2022.
I en allsvensk kontext – vilken klubb motsvarar Panetolikos?
– Jag tänkte på det när vi mötte Panathinaikos, att det här är kanske som Malmö mot … Varberg? Den stora skillnaden jämfört med hur jag hade det i Djurgården är att vi sällan är spelförande. Men jag gillar att försvara så jag klagar inte.
Hur väl motsvarar Panetolikos proffsdrömmen?
– Det är lite slappare än vad jag tänkte att det skulle vara – men lika cyniskt som jag föreställde mig. I Sverige är man bra på att prata om utvecklande fotboll och även om man förlorar hör man kanske: »Vi tar med oss sista 30, de var bra.« Här är det mer: Vann vi? Bra. Förlorade vi? Dåligt.
Du är utlånad från Djurgården i 18 månader, varför blev det så?
– Jag var mån om att komma iväg då jag inte mådde superbra i Stockholm sista halvåret. Samtidigt satt jag med ett ganska långt kontrakt. Först var det snack om lån i sex månader och jag tänkte »Gud nej, jag som är värsta trygghetsknarkaren«. Då hittade vi lösningen med en och en halv säsong. Nu har jag kommit till en plats där jag och min familj trivs jättebra. Så personligen känner jag väl: »Varför gjorde jag inte det här tidigare?«
»Vad gullig jag var som tyckte det var så stort att flytta över Tranebergsbron.«
Ja, varför inte?
– Jag har haft det väldigt bra i Stockholm, det har inte känts värt att riskera det. Jag flyttade från BP till Djurgården, från västerort till Kungsholmen, och tyckte det var världens omställning. Nu sitter jag i västra Grekland och tänker: »Vad gullig jag var som tyckte det var så stort att flytta över Tranebergsbron.«
Varför mådde du inte superbra på slutet i Djurgården?
– Det var en känsla av att jag levde samma liv som jag gjorde 2017, jag kunde varenda gatsten på Kungsholmen. Man hittar en vägg hemma som kanske behöver målas om för att få ny mening i vardagen. Om du fattar? Efter ett helt liv i Stockholm behövde jag ett miljöombyte. Det var också en varningsklocka att det som utifrån såg ut som the time of my life – spela i ett topplag som Djurgården med många supportrar – inte kändes så roligt.
Vad kan du berätta om Panetos, din klubbs kanariefågelliknande maskot?
– Va? Panetos är väl ett band? Om vi nu har en maskot har den nog inte visat sig efter pandemin i så fall. Jag får gräva i detta och återkomma.
Du har väl inte missat?
