Beroendet

Höstregn faller utanför fönstret och nordanvindar slår mot husväggen. I fyra timmar har Jonas, som är i 35-årsåldern, berättat om sina nästan 15 år som djupt spelberoende. Han har visat skärmdumpar över konversationer med vip-managers på Unibet, klickat fram digitala spelkvitton som visar hur han på en kväll kunde förlora hundratusentals kronor på ett par fotbollsmatcher och berättat om alla i hans närhet som han svikit och lurat under åren för att hela tiden kunna lägga nya sportspel. Om Blocketbedrägerier som finansierat spel, om alla miljoner som han är skyldig släktingar och vänner, banker och snabbkreditsbolag. 

Han vinklar upp skärmen och visar en bild över Friends arenas gräsmatta. Fotograferad från Unibets loge.  

– AIK–Bajen, säger han. September 2018, bara några månader innan den nya spellagen kom som skulle förbjuda licensierade spelbolag att uppmuntra och tillåta kunder att spela som jag gjorde. Men här försökte de kräma ut det sista innan lagen blev hårdare. Alla spelbolag var sjukt aggressiva och bjussiga de här sista månaderna, de blundade för allt.  

Han visar fler bilder från Stockholmsderbyt 2018.  

– När de såg hur mycket pengar jag förlorade, och att jag ändå ständigt lyckades göra nya insättningar, gav Unibet mig koden till logen. De sa att jag fick använda den så ofta jag ville. Hela tiden handlade det om att behålla mig som kund. Om man var riktigt spelberoende var man guld värd för spelbolagen, så pass mycket att man kunde ställa krav på dem. Om de inte gick oss till mötes riskerade de att förlora oss till ett konkurrerande bolag. Och därmed oändligt många miljoner kronor.  

»Om man hade slut på pengar löste de en ny bonus. En dag i New York spelade jag bort 400 000 kronor.«

Jonas förklarar vilken typ av krav han kunde ställa på Unibet.  

– Innan jag gick över till Unibet hade jag spelat bort många miljoner på ett annat spelbolag. Någon därifrån måste ha tipsat Unibet om att jag var utan ett nytt konto, för det tog bara någon dag innan Unibet kontaktade mig. »Du ska inte komma över till oss?« sa han som ringde mig. »Låt oss diskutera ett bra upplägg.« Jag sa att jag ville ha 15 procent i cashback varje vecka. 

Cashback innebär att kunden får tillbaka en avtalad procent av sina nettoförluster så att fortsatt spelande kan möjliggöras. 

– Och det var inga problem, säger Jonas.  

Det har gått fyra år sedan han hösten 2018 förlorade 4,2 miljoner kronor hos Unibet på fyra månader. Jag har hans insättningshistorik framför mig. Antal insättningar under 2018: 440. Summa insättningar: 5 109 994 kronor. Antal uttag: 8. Summa uttag: 369 000 kronor. Nettoförlust under 2018: 4 740 994. 

»Det är så sjukt, alltihop. Inte en enda gång frågade någon på Unibet mig om jag hade några problem, hur jag mådde.«

Jonas hittar några bilder i telefonen från en US Open-resa som Unibet bjöd honom på hösten det året. Ett foto är taget inne på Flushing Meadows centre court.  

– Det var jag och ett gäng andra svenska storspelare där. Alla med mer eller mindre grova spelproblem. Det var förstaklass över Atlanten, fint hotell, tjusiga middagar, bonuspengar in på kontot att spela för. Robin Söderling var där i egenskap av Unibetambassadör. Och så fanns det en vip-manager på plats som hela tiden frågade oss om vi inte skulle lägga nya bets. Anders Falk [sponsor- och PR-ansvarig på Unibet] var också där. Om man hade slut på pengar löste de en ny bonus. En dag i New York spelade jag bort 400 000 kronor.  

Jonas berättar att han hösten 2018 mådde så dåligt att han flera gånger funderade på hur han skulle ta livet av sig.  

– Det är så sjukt, alltihop. Inte en enda gång frågade någon på Unibet mig om jag hade några problem, hur jag mådde. 

»De ringde och uppmuntrade mig att spela ännu mer. Att de har mage att ljuga så gör mig vansinnig.«

Som de flesta som insjuknar i spelberoende lärde han sig att bemästra konsten att ljuga, något som kan förklara varför ansvariga på Unibet inte alltid kunde känna till omfattningen av hans spelmissbruk.  

– Alla som utvecklar ett så allvarligt spelberoende som jag gjorde blir bra på att ljuga, men det borde ett spelbolag vara mer än medvetet om. Särskilt om de slår sig för bröstet för att de är ett ansvarstagande spelbolag.  

Jonas skakar på huvudet.  

– Men alltså … jag var arbetslös, taxerade inte en krona i inkomst, hade maxat alla krediter som fanns, lurat alla släktingar och kompisar som jag hade på deras besparingar. Inga varningslampor ringde trots att jag spelade för flera hundra tusen kronor på ett dygn. Dag efter dag. Hur många kan göra det? Jag hade inte ens en egen bostad. Men Unibet brydde sig inte.

Jonas förklarar varför han vill berätta om sin tid som spelberoende på Unibet. Mycket handlar om ilska. Under åren har han otaliga gånger läst och hört personer inom Unibet, Anders Falk och andra högt uppsatta i moderbolaget Kindred Group AB prata om hur deras spelbolag skiljer sig från övriga. Samtidigt som Jonas förlorade 4,2 miljoner kronor på några månader skröt Kindreds VD Henrik Tjärnström om att Unibet var »bäst i branschen på spelansvar«. Han påstod redan 2016, under spelbolagskonferensen Nordnet Live, att bolaget hade »anställda psykologer som ringer upp kunder som eventuellt utvecklar ett riskbeteende«.  

– Det var precis tvärtom för mig! utbrister Jonas. De ringde och uppmuntrade mig att spela ännu mer. Att de har mage att ljuga så gör mig vansinnig. Jag tiggde om bonusar, ljög om att min bank krånglade när jag inte hade mer pengar att förlora, och varje gång svarade de: »Jo, men så ska det inte vara. Vi sätter in en slant på ditt konto så du kan lägga några nya bets.« 

»Jag fattar om fotbollsklubbarna jublar över pengarna, men det där uttalandet är rent skitprat.«

Jag frågar om han vet vad Svensk elitfotbolls generalsekreterare Mats Enquist sade sommaren 2018 – månader innan Jonas eget spelande fullständigt spårade ur – när det stod klart att Unibet skulle bli Sefs nya huvudsponsor. 

Jonas skakar på huvudet. Jag läser upp Enquists ord från pressmeddelandet som skickades ut när avtalet offentliggjordes: »Med Unibet får vi en seriös partner som delar våra verksamhetsmål och värderingar.« Jonas, som till sist spärrades av Unibet i december 2018 efter att en person i hans närhet som han bedragit på flera miljoner kronor kontaktade bolaget, skrattar för första gången den här eftermiddagen. 

– Vad hade Unibet gjort som antydde att de hade sunda värderingar? Jag fattar om fotbollsklubbarna jublar över pengarna, men det där uttalandet är rent skitprat. »Seriös partner?«   

 

Efter månader av rykten bekräftades avtalet den 28 juni 2018: spelbolaget Unibet var Svensk elitfotbolls nya huvudsponsor. Det kommersiella partnerskapet som skulle träda i kraft den 1 januari 2020 var det största i svensk idrottshistoria – Sef och dess 32 medlemsföreningar garanterades 900 miljoner kronor de första sex åren, en ökning med 60 procent jämfört med det avtal som senast skrevs med Svenska spel. Om båda parter kände sig nöjda kunde samarbetet förlängas med sex nya år.  

Sponsorskapet var möjligt eftersom en ny svensk spellag väntade runt hörnet: den 1 januari 2019 skulle marknaden öppnas för alla spelbolag som var beredda att följa svensk lag. Kundansvar, omsorgsplikt och bonusbegränsningar var bara några saker som skulle kontrolleras och följas om den nödvändiga licensen skulle erhållas och behållas. Unibet, precis som alla andra spelbolag som varit utlandsregistrerade – inte sällan på Malta på grund av skatteskäl – och som verkat utan licens i Sverige fram till 2019, tvingades upphöra med en rad lukrativa rutiner. Det var slut på bjudresor till New York för de som förlorade mest pengar, en måttfullhet skulle råda gällande marknadsföring, cashbacks var inte tillåtna längre och enligt lag var spelbolagen tvingade att aktivt arbeta för att spåra och stänga av kunder med tydlig spelproblematik. Inget spelbolag skulle längre kunna blunda för kunder som Jonas.  

Den nyöppnade spelmarknaden gjorde att kampen om kunderna intensifierades. Unibet, ett av nio spelbolag som ingår i speljätten Kindred Group AB, var ett av 56 spelbolag som den 1 januari 2019 hade erhållit licens av Spelinspektionen.  

»Om frågor har lyfts gällande armkroken med Unibet har standardsvaret från Sef handlat om att det är bättre att vara kompis med ett spelbolag än att inte vara det.«

Men Unibet hade ett ess i rockärmen som inget annat spelbolag: deras partnerskap med Svensk elitfotboll. Genom att erbjuda nästan två miljarder över tolv år hade de säkrat en exponering som var oöverträffad. På varje allsvensk arena och på samtliga lags matchtröjor skulle supportrar och TV-tittare påminnas om Unibet. I kommunikation från Sef, när det pratades om de bästa akademierna, när statistik presenterades och när månadens spelare skulle utses, garanterades Unibet synlighet. På alla hörnflaggor skulle det stå »Unibet« och under alla inmarscher skulle spelbolagets flagga viftas. Kampanjer som uppmanade supportrar att registrera ett konto på Unibets sajt planerades. 

En person med god insyn i Sef vid tidpunkten för avtalsskrivandet med Unibet minns hur märkligt allt kändes: 

– Ingen förening, ingen inom Sef, verkade vilja försöka föreställa sig vad partnerskapet skulle gå ut på. För de summor som Unibet var beredda att betala kunde kanske fler fundera på hur samarbetet skulle gestalta sig? Jag kan inte minnas att det en enda gång ställdes en kritisk fråga. Det var nästan obehagligt hur tydligt det var att »money talks«. Varför krångla när summorna är så stora?  

Ja, varför krångla? Om frågor har lyfts gällande armkroken med Unibet har standardsvaret från Sef handlat om att det är bättre att vara kompis med ett spelbolag än att inte vara det, att samarbetet istället motverkar spelproblem eftersom man kan vara med och påverka. Till Fotbollskanalen sade Mats Enquist 2020: »Så länge vi ser att det tillför mer, både i form av pengar men framför allt gällande påverkansmöjlighet, insyn och resurser för att förebygga spelproblematik och matchfixning, när vi samarbetar med lagliga, seriösa aktörer som är godkända av staten – då är det bättre att jobba med dem än att stå helt utanför.«  

Men när Spelinspektionen i mars 2020 dömde Spooniker – ett underbolag till Kindred som beviljats licens för bland annat Unibet – till 100 miljoner kronor i böter lät det annorlunda. Spelinspektionen hade under 2019 utfört en rad kontroller av Kindreds olika spelbolag efter klagomål om bland annat otillåtna bonusar, utlottningar av kontanter och biljetter till kunder. Trots att Spelinspektionen rubricerade Spoonikers överträdelser i den nya spellagen som »allvarliga«, ville inte Enquist fördjupa sig i Sefs nya huvudsponsors ansvar.  

»Det här är en händelse som inträffade innan avtalet«, sade han till Fotbollskanalen. »Därför hänvisar jag helt och hållet till Kindred.«  

Två månader senare, i maj 2020, var det dags för Enquist och Sef att kommentera Unibet igen, och den här gången var man mer offensiva. Efter att regeringen under pandemin föreslagit tillfälliga justeringar i spellagen om att stärka skyddet för spelbolagets kunder, bland annat genom nya insättningsgränser på max 5 000 kronor per spelkonto i veckan och limitationer gällande öppningsbonusar för nyregistrerade kunder, protesterade Sef. 

»Kampanjen går ut på att de 32 elitklubbarna belönas utifrån hur bra de är på att marknadsföra Unibet.«

I ett yttrande till regeringens förslag, undertecknat av Mats Enquist och ordförande Lars-Christer Olsson, skrev Seftopparna att man var »mycket bekymrade« om förslaget klubbades igenom. Argumenten som framfördes i skrivelsen påminde om argumenten som spelbolagen spottade ur sig vid tillfället. »Ge de bolag som visat sig villiga att ta ansvar också möjligheten att göra det, via dialog med berörd Licensmyndighet, istället för politisk detaljstyrning som riskerar att ge helt fel effekter.« När Fotbollskanalen frågade Enquist om det här verkligen var något som Sef hade engagerat sig i om det inte vore för att Unibet finansierade svensk toppfotboll, svarade Enquist att förslaget »verkligen påverkar oss i vår verksamhet«. Som ett brev på posten tog han sedan, än en gång i en intervju med Fotbollskanalen, upp »kanaliseringsrädslan«. Enquist menade att många kunder riskerade att vända sig till utländska spelsajter om inte bolag med licens i Sverige tilläts konkurrera på lika villkor, till exempel i hur de fick marknadsföra sig själva. »En mängd spelare riskerar att lämna den licensierade marknaden och istället gå över till illegala bolag«, sade Sefs generalsekreterare och lät som om att han var anställd av Unibet.   

Det Mats Enquist glömde bort var att Unibet i ett grannland vid tidpunkten var precis det som han själv varnade för – ett spelbolag som verkade utan licens och därmed ett »illegalt bolag«. I september 2022 fick nämligen den norska motsvarigheten till Spelinspektionen – Lotteritilsyntet – nog. De dömde Kindred att betala 1,2 miljoner norska kronor om dagen i vite så länge de fortsatte att erbjuda spel, bland annat genom Unibet, på den norska marknaden utan licens. 

Om detta har Sef inte sagt ett ord.  

 

Den 14 oktober i år berättade Superettanklubben Landskrona Bois att de endast behövde 61 röster till för att hoppa upp till 750 000-kronorsnivån. I sociala medier skickade de ut formuleringen: »I Hemmaklubben har vi redan gjort en rejäl klättring i tabellen och önskar nu ta ett par kliv till så att vi norpar åt oss ännu mer av den 20 miljoner kronor stora kakan. Pengarna går uteslutande till vår ungdomsverksamhet och vi är bara några enstaka röster från att ta fler kliv.« I den bifogade länken syntes Unibets logotyp. Några dagar tidigare skrev Helsingborgs IF, från sitt officiella Twitterkonto, att »endast 173 röster skiljer oss åt från miljonen och snart stänger röstningen«. Och en länk till Unibets spelsajt.  

»Hemmaklubben«, som Sef och Unibet tillsammans lanserade i januari 2020, har varit en succé – för Unibet. Kampanjen, som löper årligen under pågående säsong, går ut på att de 32 elitklubbarna belönas utifrån hur bra de är på att marknadsföra Unibet. Unibet å sin sida har avsatt 20 miljoner kronor varje år som delas ut till de klubbar som lyckas få flest supportrar att ange sin favoritklubb när de registrerar ett konto. Tusentals svenskar som aldrig varit i närheten av att besöka en spelsajt har genom kärleken till sitt lag och sin förening kommit i kontakt med en värld som för några slutar i misär.  

»Man behöver inte spela för en krona« är ett argument som ibland hörs när Hemmaklubben ifrågasätts. Ett registrerat konto utan vidare aktivitet räcker för att pengar ska tillfalla klubben. Och varje gång som en klubb uppmanar sina supportrar att registrera ett konto påminner de om att man ska spela ansvarsfullt och att spelpaus.se finns.

»Vi känner att vi kan bevisa att Unibet systematiskt har utnyttjat en uppenbart sjuk individ i syfte att tjäna pengar.«

Samtidigt möts den supporter som vill hjälpa sin förening genom Hemmaklubben av följande formuleringar på Unibets sajt: »Berätta gärna att nya spelare kan utnyttja en generös välkomstgåva för att få en ännu bättre start på speläventyret.« Därefter följer en länk som man enkelt kan kopiera och klistra in i sitt eget flöde. Vidare skriver Unibet: »Hos Unibet kan nya spelare välja mellan två välkomstbonusar: 100 kronor insättningsbonus att spela på sport, 100 freespins på spelet Starburst.« Och så avslutas det med: »Om du tycker det är kul och spännande att spela på Unibet kanske dina vänner också gör det.«  

I början av september i år fick de 32 medlemsklubbarna ett internmejl från Sef där de uppmanades att »öka frekvensen av poster [i sociala medier] med Hemmaklubben-innehåll«. Det var ett tydligt budskap: vill ni fortsätta få pengar behöver alla driva in ännu fler supportrar till Unibets sajt.

– Det är inte första gången under Unibets partnerskap som antalet inlägg om deras kampanjer ska ökas utöver det ursprungliga avtalet, säger en kommunikationsansvarig i en Sef-förening.  

Hur Hemmaklubben bidrar till att motverka spelproblem är inte enkelt att förstå. 

 

Magnus Rydeving har i nästan 15 år arbetat som rådgivare i spelberoende- och spelansvarsfrågor och driver sajten spelnykter.se. Mycket av hans tid de senaste åren har vigts åt att försöka hjälpa personer som haft grova spelproblem med kontakt med socialtjänsten och andra myndigheter, eller med spelbolagen där hans klienter spelat bort sina liv. En handfull gånger har Rydeving och hans klienter lyckats nå ekonomiska överenskommelser med olika spelbolag som antingen valt att ta sitt ansvar eller förhandlat för att undvika negativ publicitet, som en juridisk process ofta innebär. I ett par fall har det slutat med domstolsförhandlingar.  

Just nu förbereder han en ny stämningsansökan. Jonas, som efter påtryckningar från Magnus Rydeving hösten 2021 till sist gick med på att läggas in på ett behandlingshem för sitt spelmissbruk, vill pröva sitt fall rättsligt. På andra sidan står Unibet.  

– Jonas har lyckligtvis dokumenterat väldigt mycket, säger Rydeving. SMS från vip-managers är sparade, jag har samtliga insättningar under hans år på Unibet som tydligt skriker »den här killen är djupt spelberoende«. Det är ett starkt case där vi känner att vi kan bevisa att Unibet systematiskt har utnyttjat en uppenbart sjuk individ i syfte att tjäna pengar.  

Han klickar fram mejl som han de senaste åren skickat till Unibet.  

– Problemet är att jag arbetar med väldigt sårbara människor som mår extremt dåligt. Ibland är de suicidala. De har miljoner i skulder och det kostar mycket att få juridisk hjälp. Många ger upp även om de har goda chanser att ta det långt i en juridisk process. För mina klienter handlar det inte bara om pengarna, även om det så klart bidrar till att de kan bli av med några av de skulder som de dragit på sig. Snarare handlar det om ett erkännande. Att de finns, att spelbolaget vågar erkänna att de brustit i deras ansvar.  

Han lägger in en ny snus och vinklar upp sin laptop.  

– Här kan du se några av mejlen till Kindreds VD Henrik Tjärnström, Kindreds styrelseordförande Evert Carlsson och Unibets sponsoransvarige Anders Falk. De högst upp vägrar att svara, de vägrar att ens försöka sätta sig in i vilket helvete de varit med och bidragit till. I bästa fall får jag ett svar från Unibets kundtjänst som säger att »saken är utagerad« eller »det finns inga förutsättningar för ett möte«. Att gå från vip-kund med ständig uppvaktning till att bli behandlad som skräp, som om man inte finns, är tyvärr en strategi inom Unibet. 

Han slår igen sin dator. Att dra igång en process mot ett spelbolag, där det handlar om att motparten ska ta på sig åtminstone en liten del av ansvaret för att en av deras kunder inte stoppats från spel eller erbjudits hjälp, kostar mycket och tar ännu mer tid. Magnus Rydeving berättar att spelbolagen inte sällan anlitar två, tre toppjurister och att taktiken alltid är densamma: trötta ut kunden.  

– De bestrider, de jobbar med »processfrågor«, de letar fel i allt det som vi gör och yrkar på. De är inte sällan raljerande och mästrande i sin ton, och de ifrågasätter hur klienten ska ha råd att driva det här till en domstol. I andra fall, som med Unibet och Jonas, vägrar de att ens bemöta oss.  

»Deras statistik är missvisande på så många olika sätt.«

När Jonas själv mejlade Unibet sommaren 2021 för att vädja om ett möte där han ville berätta om hur spelbolagets påhejande och ständiga cashbacks gjorde att han drog på sig nya miljoner i skulder, svarade Anders Falk att han inte jobbade med den typen av frågor. Den dåvarande Sverigechefen för Unibet, Per Carlander, svarade inte. I övrigt kom det enda svar han fick från kundtjänsten. De bad honom att inte besvära Carlander med den här typen av mejl. Alla klagomål skulle skickas till supporten.  

– Kindred Group är ett börsnoterat spelbolag som är duktigast i Sverige på att göra PR av sitt spelansvar, säger Rydeving. De har i många år sagt att de jobbar stenhårt för att ta samhällsansvar och undvika problemspelande. De har den överlägset högsta svansföringen och vill framhäva att de är det mest hållbara alternativet. De vill inte ha intäkter från kunder som är spelberoende. Säger de.  

Jag frågar om Kindreds »Journey to zero«, ett initiativ som lanserades 2020 och som handlar om att Kindred med alla dotterbolag år 2023 vill att noll procent av deras intäkter ska komma från kunder som »spelar osunt«. Kindredsponsrade klubbar, som skotska Rangers och engelska Middlesbrough, har till och med budskapet på sina matchtröjor: »Zero % mission«. I dagsläget står osunt spelande enligt Kindred själva för 3,8 procent av bolagets intäkter, pengar som kommer från det som de kallar »high risk«-spelare. 

Magnus Rydeving: 

– Kindred var först med att säga att de skulle vara transparenta om hur deras intäkter såg ut. De skapade ett eget verktyg som de kallar för PS-EDS [Player safety early detection system], som de menar analyserar kundernas spelbeteende. Tanken är att de tidigt ska upptäcka om en kund uppvisar ett problematiskt spelande, och i så fall agera.  

Spellagen tvingar dem väl att agera om de upptäcker problematiskt spelande? 

– Och det är här det blir komplicerat. Det stämmer att spelbolag som Unibet har omsorgsplikt och mer ansvar än tidigare, men grejen är att Kindred tagit fram ett mätinstrument som inte är korrekt. Insamlandet av information och presentationen av datan är helt felkalibrerad i förhållande till forskningen. Så när en kund fastnar i spelmissbruk svarar Unibet: »Men hur skulle vi kunna veta, vårt verktyg signalerade inte problem.« Nej, men det är för att Unibet har ett helt galet mätinstrument.

»Inga andra spelbolag hittar på egna mätinstrument som inte stämmer – som de dessutom gör oerhört mycket PR av.«

Innebär det att mer än knappt fyra procent av deras intäkter kommer från kunder med allvarliga spelproblem? 

– Definitivt. Det finns forskning som indikerar att tio procent av spelarna som spelar för mest pengar står för uppemot 80 procent av intäkterna i vissa spelformer. Så här: om alla med spelproblem hade försvunnit från Unibet hade garanterat mer än tre procent av intäkterna försvunnit.  

Så »Journey to zero« stämmer inte alls? 

– Nej. Enligt dem själva är det endast 3,8 procent av deras intäkter som kan kopplas till individer som är sjuka. Men deras nästa kategori är »medium risk«-spelare, och därefter »low risk«-spelare. Dessa står tillsammans, enligt Kindred själva, för cirka 40 procent av intäkterna. De menar att dessa grupper har kontroll över sitt spelande, vilket är fullständigt fel. De som Kindred benämner som »medium risk«-spelare uppfyller kriterier för ett kliniskt spelberoende, enligt forskningen. I Kindreds värld är det däremot inte »osunt spelande«. Deras statistik är missvisande på så många olika sätt. Kindred bryr sig till exempel inte överhuvudtaget om antal köpta spel eller summan köpta spel, vilket är centralt för seriösa forskare som vill förstå beteende bakom spelberoende.  

Kindred, Unibet … är andra spelbolag särskilt mycket bättre? 

– Inga andra spelbolag hittar på egna mätinstrument som inte stämmer – som de dessutom gör oerhört mycket PR av. 

»Det är som att ha en termometer och säga ›hos oss fryser vatten vid fem plusgrader‹.«

 

Anders Nilsson är en av Sveriges ledande spelberoendeforskare och anställd på Karolinska institutet. I grunden är han psykolog. Jag frågar om Kindred Group felaktigt redovisar hur deras intäkter ser ut. 

– Kindred har helt egna kriterier för hur man mäter problematiskt spelande, helt andra kategorier än vad Folkhälsomyndigheten tittar på, säger han. Deras metodologi är helt uppåt väggarna. Det är som att ha en termometer och säga »hos oss fryser vatten vid fem plusgrader«. De använder delvis mätinstrument som är rekommenderade, men använder helt andra gränsvärden än vad som är vedertaget.  

Så det går inte att säga hur mycket av Kindreds intäkter som kommer från kunder med spelmissbruk? 

– Nej, inte utifrån det som de redovisar.  

Jakob Jonsson, även han psykolog kopplad till Karolinska institutet, har arbetat med forskning om spelproblem sedan 1997. Han har även anlitats som konsult av spelbolag för att arbeta med spelansvar.  

– Jag har tidigare sågat Kindreds mätnivåer och har inga problem att göra det igen, säger han. Sätter man sina egna mätnivåer är det enkelt att slå världsrekord. De har satt upp egna kategorier för vad som ska krävas för att man ska ha måttliga, höga och allvarliga problem. De korresponderar inte med vedertagen forskning. 

»Det vi jobbar med är absolut sanning i vår värld och vi känner oss trygga i att vi arbetar korrekt.«

Vad säger Anders Falk, PR- och sponsoransvarig på Unibet, om att två spelberoendeforskare sågar Kindreds »Journey to zero«? 

– Det är bara att konstatera att det verkar finnas olika metoder och att tillvägagångsättet kan skilja sig mellan forskare, säger Anders Falk. Vi har forskare som arbetar med oss för att ta fram rätt siffror. Det vi jobbar med är absolut sanning i vår värld och vi känner oss trygga i att vi arbetar korrekt.  

Att de forskare som Kindred använder sig av även får betalt av bolaget är inget Falk nämner. Jag berättar att både Jakob Jonsson och Anders Nilsson säger att det är omöjligt för utomstående att exakt veta hur mycket av ett spelbolags intäkter som kommer från kunder som är spelberoende, och att spelbolagen troligen inte ens själva vet hur fördelningen ser ut. Sedan läser jag upp för Anders Falk vad Jakob Jonsson sade till mig: »Om jag skulle få möjligheten att göra en vetenskaplig undersökning av ett genomsnittligt spelbolag skulle jag tro att 25–35 procent av intäkterna kommer från personer som har spelproblem i någon utsträckning.« 

På detta svarar Falk: 

– Jag kan inte uttala mig om ett »genomsnittligt bolag«. Vad jag kan säga är att vi var först i världen med att dela den här typen av siffror, det sätter någonstans ribban för vår ambition.  

Ni säger att 3,8 procent av era intäkter kommer från kunder med spelproblem samtidigt som en forskare uppskattar att det kan handla om nästan tio gånger så mycket – hur är det möjligt? 

– Att det »diffar« får stå för dem, jag känner mig trygg i att vi arbetar korrekt med vår redovisning. Jag skulle dessutom tro att vi ligger betydligt bättre till än andra spelbolag. 

»Om jag förlorar 50 000 kronor skulle det vara mycket pengar för mig, men för en annan behöver det inte vara så.«

Du träffade ju spelmissbrukaren Jonas under US Open hösten 2018, hur förklarar du att han i samma veva kunde förlora 4,2 miljoner kronor på några månader om ni redan 2016 »var bäst i branschen på att ta spelansvar«?  

– Jag kan inte kommentera enskilda kunder eller individer. Det man kan konstatera är att vår forskning och vårt system har utvecklats konstant, ganska mycket bara de senaste åren, faktiskt. Och när man pratar summor … det går inte att definiera en kunds eventuella spelproblem utifrån summor. Om jag förlorar 50 000 kronor skulle det vara mycket pengar för mig, men för en annan behöver det inte vara så. Man måste ner på individnivå och titta på andra saker, på beteendemönster, och det är precis det vi gör inom ramarna för »Journey to zero«.   

Anders Falk vill inte berätta hur många nya kunder Unibet fått tack vare Hemmaklubben. Och han kan inte säga hur stor andel av de hundratals miljoner kronor Svensk elitfotboll får som kommer från människor som är mer eller mindre spelberoende. Tyvärr verkar ingen ha svar på det. Men fler borde kanske undra? 

 

Den 19 oktober i år, en dag efter det att Mats Enquist meddelat att han till våren avgår som generalsekreterare för Sef, ställde han sig på en scen i Amsterdam för att prata om »hållbart sponsorskap«. Han hade tackat ja när Unibet frågade om han ville dela med sig av sina erfarenheter på en spelbolagskonferens arrangerad av Kindred Group. På skärmen bakom honom syntes Allsvenskans och Superettans logotyper, följt av meningen »Swedish professional football leagues sustainability in co-operation«. När han efter hemkomsten berättar om sitt besök i Nederländerna låter det som om det var lyckat, och utan att jag ens behöver fråga om bolagets nollvision kommer han själv in på »Journey to zero«. 

 – Det var jätteintressant att höra hur spelbolagen alltmer resonerar, säger Enquist. Att de förstår att det är katastrof för spelbranschen om deras stora intäkter kommer från de med störst spelproblem. För några år sedan ville man ha in de här kunderna, i dag pratar man öppet om hur man får bort dem.  

När jag berättar att åtminstone två framstående svenska spelberoendeforskare sågar Kindreds »Journey to zero«, säger Mats Enquist att det inte är något han hört eller känner till. Det blir uppenbart att han inte har haft anledning att ifrågasätta den statistik som storsponsorns huvudbolag presenterat.  

– Jag är inte tillräckligt insatt för att kritisera metoderna, men bara att Kindred vågar sticka ut hakan om att man vill ha noll procent i intäkter från de med spelproblem tycker jag vittnar om att de vill ta mer ansvar. Jag tycker att det är modigt av Kindred, och jämfört med många andra i branschen tar de ett stort ansvar för att driva på utvecklingen.  

Kindred menar själva att endast 3,8 procent av deras intäkter kommer från kunder med spelproblem, de forskare jag pratat med menar att det kan vara tio gånger så mycket för ett spelbolag. 

– Vi försöker titta på vår egen värld, vi är inte ett spelbolag. Jag förstår det som att Kindred har ambitionen att städa upp i branschen, och jag menar att det är bättre att samverka med ett sådant spelbolag än att stänga det ute. 

»Det kanske inte är helt orimligt att det finns en del motprestationer om ett bolag ska skjuta in 150 miljoner kronor varje år i svensk fotboll.«

Det är inte det enklaste att intervjua Mats Enquist när det kommer till partnerskapet med Unibet. Han är »väldigt glad att Sef har Unibet som partner«, han är »nästan förvånad över hur bra det blivit« och när han ombeds utvärdera de första tre åren med spelbolaget som huvudsponsor säger han att det varit »långt över förväntan«. Han menar att det inte varit många gånger under åren med Unibet som någon klubbrepresentant uttryckt missnöje över samarbetet. När jag frågar hur han själv känner när han ser Sef-klubbar uppmana sina följare i sociala medier att registrera ett konto på Unibets sajt, säger han att det »känns ganska bra«.  

– Men jag har förståelse för att man kan tycka olika. Under åren med Svenska spel hade vi kampanjen »Gräsroten« där man behövde spela för pengar för att ens röst skulle registreras. I Hemmaklubben finns inga sådana krav. Det här är generation två av ett sådant upplägg. Och jag vet inte om alla tänker på att det kanske inte är helt orimligt att det finns en del motprestationer om ett bolag ska skjuta in 150 miljoner kronor varje år i svensk fotboll.  

Samtidigt står det att alla nya som registrerar sig får »en generös välkomstgåva«. Du tror inte att det lockar in några till att börja spela? Det kan i alla fall omöjligt motverka spelproblem.  

– Jo, men så kan det vara. Men de allra flesta har en ganska sund koppling till spel, och samhället och den svenska staten har accepterat att det här är en tillåten verksamhet. Visst finns det problem som är kopplade till spelbolagsbranschen, men jag tror inte att registreringen runt Hemmaklubben ska överdrivas.  

Har det funnits förslag på kampanjer eller samarbetsformer från Unibet som ni tackat nej till för att ni känner att det blir för mycket?  

– Jag tycker att vi haft jäkligt bra diskussioner hela tiden och om det dykt upp något som vi inte känt varit det bästa har vi sagt det. Vi har en styrgrupp som hanterar alla frågor och synpunkter gällande Unibet, och det är sällan det inkommer saker från föreningarna som vi måste hantera. Jag kan säga så här: När Svenska spel drog tillbaka sitt erbjudande till oss om att förnya avtalet och vi tittade på möjliga ersättare, var det ytterst få spelbolag som vi kunde tänka oss att samarbeta med. Vi tyckte att Unibet agerade bra då, och det tycker vi att de gör även i dag.  

När Kindred dömdes till böter på 100 miljoner kronor av Spelinspektionen för att de brutit mot en rad regler nästan ett år efter att ni skrev avtal med Unibet – var det inget problem för er?  

– Vi tog upp det med dem under vårt första möte, ingen var glad för vad de gjorde. Jag har inget gott att säga om det de gjorde, och de fick också ett kännbart straff. Men jag känner att de tagit många steg framåt sedan dess. 

»I vår värld är Unibet ett bolag som i Sverige jobbar helt i linje med våra bestämmelser och lagar.«

Varför valde du att skriva ett yttrande i maj 2020 som i princip gick ut på att Sef vädjade till regeringen att inte vara så hårda mot spelbolagen under pandemin?  

– Det var ett ställningstagande som jag tror att vi hade gjort oaktat av vårt avtal med Unibet. Vi var då, precis som i dag, oroliga över de bolag som verkar utan licens i Sverige. De bolag som erbjuder spel utan att förhålla sig till regler och lagar skiter i sina kunder, de bryr sig inte om du är fem år gammal och spelar för pengar. Vi vill hellre att man spelar på bolag som är reglerade, och där och då föreslog politiker något som vi visste skulle leda till okontrollerat spel.  

Precis det som du är så orolig för – olicensierat och okontrollerat spel – är något som Unibet sysslat med i Norge fram till i höstas, vilket ledde till att de i september dömdes till ett straffvite om 1,2 miljoner kronor varje dag som det fortsatte.    

– Kindred har valt att gå in i olika marknader på olika sätt. Jag föredrar den modell man har i Sverige, här är det spellagstiftning med tillsyn, och det är det vi förhåller oss till. I vår värld är Unibet ett bolag som i Sverige jobbar helt i linje med våra bestämmelser och lagar. I övrigt måste Kindred svara på det här. 

Men du förstår att det blir märkligt att hänga med i ert resonemang: å ena sidan slåss ni mot olicensierade spelbolag, å andra sidan verkar er huvudsponsor olagligt i vårt grannland.  

– Det här är en svår fråga som jag än en gång tror att du ska ta med Kindred. Nu finns det inte en licensierad marknad i Norge, där är det fortfarande en monopolsituation. Och då dyker kanske frågan upp om man är ett spelbolag: »Är det rätt att vi försöker utmana regelverket som en extern aktör?« Jag vet inte. Jag förhåller mig endast till hur Unibet agerar i Sverige.  

Jag avslutar med att berätta om Jonas, storspelaren som ett par månader efter att Enquist själv gått ut och sagt att Unibet var ett »seriöst spelbolag som delade värderingar med Sef« tilläts förlora 4,2 miljoner kronor på fyra månader utan att någon reagerade. Tvärtom uppmuntrade Unibet honom att spela bort ännu mer pengar.  

– Om det var så är det inte försvarbart på något sätt, säger Enquist. Hade vi då haft bilden av att vi slöt ett avtal med ett spelbolag som bedrev en sådan här verksamhet, hade vi aldrig nått en överenskommelse. Det vi hade med oss i ryggen var att Unibet var ett av de spelbolag som ansträngde sig för att få licens. Det som hände i branschen innan den nya spellagen är ändå någonstans … det är inte försvarbart. Men de som verkar i dag har helt andra krav på sig. Och det är det som vi förhåller oss till.  

40 minuter in i intervjun inser jag att det inte blir tydligare än så här. Det mesta är bra, det eventuellt dåliga som har hänt är historia och andra saker känns lovande. Pengar från Unibet är öronmärkta för att utbilda spelare om matchfixning, »viljan finns från samtliga inblandade att få ner problemspelandet«. Allt går i rätt riktning.  

Han säger visserligen att spelbolagsbranschen inte är problemfri, men varje gång återkommer han till att Unibet är ett av få bolag som tar sitt ansvar. 

Vilken tur att det är just därifrån svensk elitfotboll får sina miljarder.

Fotnot: Jonas heter egentligen något annat.