Det var lätt att förälska sig i det lag som Louis van Gaal skickade ut på planen för att möta Milan i Champions League-finalen 1995. Ajax medelålder, 23, var nästan fem år yngre än Franco Baresis gamla mästargäng. Det var pojkar mot män, och pojkarna vann. 18-årige inhopparen Patrick Kluivert avgjorde med ett sent mål.
En holländsk journalist skrev att van Gaal behövde solglasögon när han blickade mot framtiden. En ny europeisk storhetstid för Ajax? Kanske – om triumfen skett tio år tidigare. Men nu var det alltså 1995. Bosmandomen var på väg att förändra marknaden totalt (Ajax fick inte en gulden när Kluivert väl gick till Milan senare) och när spelarlönerna rusade skedde det inte främst i Nederländerna. Laget slogs inte i spillror omedelbart, Ajax fortsatte att göra bra resultat i några säsonger till – Champions League-final 1996, semifinal 1997 – men var snart inte längre den självklara dominanten ens på hemmaplan. När Martin Jol tränade laget 2010 hade Ajax inte vunnit ligan på sex år. Det var en tid av svinhugg och krypskytte, och argast var Johan Cruijff som på veckobasis attackerade klubben genom sin spökskrivare i De Telegraaf.
Det griniga gamla geniet saknade värdena från det gamla Ajax och föreslog att styrelseledamöterna skulle bytas ut mot tidigare Ajaxspelare som »faktiskt kunde ett och annat om fotboll«. Klubbledningen avfärdade hedersmedlemmen som en föredetting, men supportrarna var på Cruijffs sida och krypskyttet resulterade i en hätsk debatt: Hur skulle Ajax finna sin plats i den moderna toppfotbollen?
Offside recenserar
Glorious Reinvention – The Rebirth of Ajax Amsterdam av Karan Tejwani.
Denna fråga är premissen för Karan Tejwanis bok om Ajax 2010-tal. Han är en ung författare, så ung att han hade sänkt medelåldern om han gått in i Ajaxlaget från 1995. Han har heller inte växt upp med klubben. I förordet berättar han att han började följa Ajax på allvar först efter att ha sett dem spela brallorna av Real Madrid 2019. Kanske är det därför han vill visa sig påläst genom att inleda boken med en trist historielektion, knappt mer livfull än första fliken på klubbens wikipediasida.
Glorious Reinvention når överhuvudtaget inga höjder, varken stilistiskt eller nyhetsmässigt. För den som vill veta mer om Ajax uppryckning under framför allt andra halvan av 2010-talet fungerar den ändå hyggligt eftersom Tejwani, vid sidan av enstaka egna intervjuer, grundligt går igenom det mesta av det bästa som rapporterats om klubben i nederländska medier. Förenklat kan man säga att Cruijffs gäng vann maktkampen, även om Edwin van der Sar (nuvarande VD) och Marc Overmars (tidigare sportchef, fick lämna i vintras efter sexuella trakasserier mot kvinnliga medarbetare) med tiden slog in på en egen väg. Inte minst belyser boken van der Sars betydelse som affärsman. Avtalen som den tidigare målvakten slöt med olika kinesiska bolag gav mer pengar att investera i en av fotbollens mest omtalade akademier.
Bokens avslutande del kan sammanfattas: Erik ten Haag är en jättebra fotbollstränare. Nu tränar han inte Ajax längre, utan Manchester United. Svaret på vem som behövde vem mest lär komma under säsongen.
Läs hellre
Barça – så skapades världens bästa fotbollslag, Graham Hunter (2012)
Annan klubb, samma spelfilosofi, samma Cruijff i bakgrunden. Och till skillnad från Glorious Reinvention får man som läsare här komma in på insidan.
Brilliant Orange, David Winner (2000)
Ett praktverk om den moderna nederländska toppfotbollen. Av Winner får man både insikter och läsglädje. Boken uppdaterades efter Nederländernas brutala VM-final 2010.
Ajax, The Dutch, The War, Simon Kuper (2003)
Europas mörkaste kapitel, Amsterdams värsta tid. Med judepräglade Ajax som motor berättar stilisten Kuper om fotbollens roll under och efter andra världskriget.