I Offside 3/2022 intervjuade vi Elin Rubensson om graviditeter inom fotbollen.
Var det givet för dig att försöka få barn mitt i karriären?
– Jag har alltid velat ha barn. Det har bara varit en fråga om när det passar bra, för jag och min man kände oss redo länge.
Varför väntade ni?
– Det kom mästerskap efter mästerskap som jag gärna ville vara med på. Samtidigt ville jag inte att fotbollen skulle sätta stopp för en så viktig grej. När pandemin kom kändes det mer och mer som rätt läge att passa på. Vi bestämde oss för att börja försöka samma vecka som beslutet om att skjuta upp OS kom. Det blev startskottet.
Frågade du klubben om »lov«?
– Innan jag blev gravid? Nej, jag nämnde ingenting. Jag berättade för dem när jag var redo för det. Det blev ändå ganska tidigt, i vecka åtta kanske. Mest för att jag mådde så dåligt att jag inte kunde träna för fullt – jag kunde inte dölja graviditeten. Men också för att klubben skulle få tid att hitta en ersättare.
Hur reagerade klubbledningen?
– De tog det jättebra, men jag fick dra mycket i de praktiska bitarna själv: prata med Försäkringskassan och bolla med klubben fram och tillbaka för att hitta den bästa lösningen för dem. De hade inga riktlinjer för hur de skulle agera.
Nej, då fanns inte den gravid- och föräldrapolicy som flera klubbar har nu. Kändes det otryggt?
– Jag hade nyligen skrivit på ett femårigt avtal och var inte rädd för att klubben skulle bryta kontraktet, för det fick de inte. Men en liten osäkerhet kände jag. Jag märkte direkt att det fanns väldigt lite information om gravida spelares rättigheter att få ersättning och medicinskt stöd. Då bestämde jag mig för att prata helt öppet om det. Som elitspelare ska man känna en trygghet i att det går att kombinera karriär och familjeliv. Sedan dess har en förändring skett, men inte fullt ut.
Vad återstår?
– Tydliga riktlinjer ska finnas i de kollektivavtal som gäller för alla elitidrottare. Nu kan förutsättningarna skilja sig från klubb till klubb, alla föreningar har inte möjlighet att ge sina spelare samma stöd som ekonomiskt starkare klubbar. Det ska vara lika för alla.
»Det känns som om jag bara studsar omkring på planen!« säger Elin Rubensson.
Vad har barnavbrottet gett dig som spelare?
– Den här försäsongen var min bästa rent fysiskt. Jag slog personligt rekord på både jojo- och sprinttester, och det var häftigt att känna bara ett år efter graviditeten. Jag hade jobbat så hårt för att komma tillbaka. Mycket kommer säkert också från själva graviditeten. Studier visar att man blir starkare inom vissa fysiologiska bitar av att föda barn, exempelvis får man högre syreupptagningsförmåga.
Hur märker du det ute på planen?
– Jag känner mig kvickare och uthålligare, mindre trött i kroppen. Jag återhämtar mig snabbare, vilket gör att jag kan ha många höghastighetslöpningar under en match. Det känns som om jag bara studsar omkring på planen! Jag vet inte om det är så, men känslan är så och den är väldigt skön. Kanske är jag också lugnare mentalt.
För att?
– Jag har en son att komma hem till. Något viktigare. Å andra sidan … många spelare som får barn säger att förluster inte känns lika jobbiga när de kommer hem efter matcher. Dit har jag inte kommit än.
Vet du varför?
– Det sitter väl djupt i huvudet. Jag ältar mycket, grämer mig länge när det går dåligt. Som nu när jag har varit skadad i vår – det har faktiskt varit fruktansvärt jobbigt. Jag har inte haft någon energi, men jag har ändå behövt ha energi till min son.
Hur menar du?
– När jag kommit hem från träningar har jag ofta varit trött och inte haft ork till att leka och så. Där har min man tagit ett stort ansvar. Han har tagit hela första året, alla dagar. Om inte Filip hade kunnat vara pappaledig sedan dag ett hade jag aldrig kunnat satsa så hårt för att komma tillbaka i bra form.
