Intervjun med Stina Blackstenius gjordes hösten 2021 efter OS i Tokyo.
Du har gjort mål i två OS-finaler, flera utslagsmatcher i OS och VM samt avgjort en U19-EM-final. Varför gör du nästan alltid mål i stora matcher?
– Mycket handlar nog om att jag älskar att spela de absolut största matcherna. Jag har faktiskt tänkt flera gånger att jag borde vara mer nervös än vad jag är inför att spela den sortens matcher, men jag går egentligen bara ut och känner att jag älskar de stunderna. Det gör att jag njuter när jag är ute på planen. Det kanske var ett luddigt svar, men jag motiveras väldigt mycket av stämningen och betydelsen av matchen. Att jag är medveten om matchens betydelsen gör att jag vill prestera det absolut bästa jag kan.
När många andra spelare försöker göra det motsatta och ser en viktig match som »vilken som helst« föredrar du att omfamna matchens storlek?
– Jag vill inte se det som vilken match som helst. OS 2016 var mitt första mästerskap och då tänkte jag inför varje match: »Det här är den största matchen i min karriär!« Inför OS-finalen i somras försökte jag se det som att den här finalen var ännu större att få spela än den förra. Det är inte vilken match som helst, och jag kan inte lura mig själv att det är det.
Tänkte du att »det här kan vara min sista stora final«?
– Jag spelade OS-final för fem år sedan och nu fick jag chansen igen. Bara på de fem åren tycker jag att det har hänt otroligt mycket med damfotbollen internationellt. Förhoppningsvis fortsätter utvecklingen att gå i den riktningen, och då är det inte säkert att man får uppleva ett OS igen, för det kommer vara otroligt svårt att ens ta sig dit. Så ja, man måste ta vara på chansen.
Du har aldrig känt att du varit tagen av stundens allvar?
– Jag kände nog det i OS-finalen nu i somras, framförallt efter att jag blev utbytt. Jag visste hur glada vi skulle bli vid seger och hur besvikna vi skulle bli vid förlust. Då var det hemskt att sitta på bänken i slutet och inte kunna påverka.
»Jag blir inte så nervös inför fotbollsmatcher. Däremot är jag ganska nojig utanför planen.«
Har du aldrig varit nervös inför en match?
– Nej, inte vad jag kan komma ihåg.
Skönt för dig!
– Det låter som om jag är helt känslokall, men jag blir inte så nervös inför fotbollsmatcher. Däremot är jag ganska nojig utanför planen.
Hur då?
– Det kan vara att jag vill vara alla runt omkring mig till lags, att jag oroar mig för att ha gjort eller sagt något fel. Jag hatar tanken på att någon har tagit illa upp av något som jag har gjort. Det kan vara småsaker som blir väldigt stora.
Och det kan vara värre än uppladdningen inför en OS-final?
– Ja, absolut!
Du är unik på ett ganska jobbigt sätt. Jag har inte hittat någon annan som har gjort mål i två OS-finaler och ändå förlorat båda.
– Här tänkte man »oj, vad kul att man är unik« och sedan bara »nä …«.
»Det fina med mästerskap är att ett mål kan göra att allting vänder.«
Är det något du har tänkt på, att du ändå har gjort mål i båda finalerna och trots det inte fått vinna guld?
– Nu när du säger det så är det ett tungt facit. Men det är så fotbollen fungerar.
Kan du känna någon stolthet i att du ändå har gjort de två målen?
– Absolut. Självklart är det häftigt och stort som anfallare att få göra mål i de stora matcherna. Sedan är det klart att det hade betytt ännu mer för mig om det hade lett till ett guld, men det tar ändå inte bort att det känns stort att som anfallare få göra mål i sådana matcher. Jag vet också hur det känns att inte prestera som förväntat i ett mästerskap. Jag gjorde inga mål under gruppspelet i VM 2019 och då började tankarna snurra. Jag tyckte det var svårt att inte läsa vad som skrevs då, trots att jag verkligen försökte låta bli. Det fina med mästerskap är att ett mål kan göra att allting vänder.
Jag förstår, men du kanske ändå ska strunta i att göra mål i OS-finalen i Paris 2024?
– Nej, det låter som en ganska dum idé.
Sedan intervjun gjordes har Stina Blackstenius även avgjort en engelsk ligacupfinal (2024) och skjutit Arsenal till Champions League-titeln (2025).