Varför låter du dig inte rubbas när det osar katt framför Sveriges mål?
– Jag är så inne i att analysera matchen. Att jag skulle referera utifrån människors känslor där hemma har aldrig varit i närheten av att falla mig in.
Stänger du medvetet av dina egna känslor?
– Det kommer naturligt. Som tränare har jag lärt mig att dras man med för mycket känslomässigt så tar man förhastade beslut som sällan blir bra. Sedan tror jag att jag i grund och botten är jäkligt lugn, alltså.
Vad i världen gör dig orolig?
– Ibland får man upp oroligheten för barnen i skallen, »oj, oj, oj, trafikolyckor« och »vad kan hända där om de ger sig iväg dit?«. Sådana bitar kan göra mig ordentligt nervig, alltså.
Men inga världsliga problem, som klimatkrisen?
– Naej, just klimatet är inget som engagerar mig eller får mig att känna någon direkt oro.
Politisk extremism?
– Vissa grejer kan absolut få mig att reagera. Men jag fick någon fråga om regeringskrisen, och vadå regeringskris? Vi har vatten, el och mat. Vad är det för kris att oroa sig för?
Världskrig?
– Där sa du något. Min farsa var med under andra världskriget och har berättat om oron han kände då, och jag minns själv Vietnamkriget. Man fick se helt groteska bilder. Så när saker och ting trissas upp militärt, ja, då kan man reagera, alltså.