Hur mycket planerar du dina djupledslöpningar och hur mycket springer du bara?
– Jag har varit snabb i hela mitt liv och levt mycket på det, så det har liksom blivit ett naturligt vanemönster. Jag har lärt mig hur jag ska springa i olika situationer. Så svaret är väl att jag varken planerar eller springer på måfå.
Går det inte att planera en löpning i djupled?
– Jag tänker aldrig »nästa gång vi har ett anfall ska jag löpa dit«. Det handlar mer om att i stunden läsa av var och hur bollhållaren har bollen, och att anpassa löpningen utifrån det. Och vem har den? Är hon bättre på instick eller långbollar? Så mitt djupledsspel hänger mycket på att känna spelarna runt omkring mig. Sedan kan jag förstås visa med upprepade löpningar att jag gärna vill ha den i djupet.
Har du en favorityta att löpa in i?
– Jag startar gärna lite bredare, ute på högerkanten, och kommer in i banan för att få en rakare passning från vänster. Är du med? Så att jag liksom tar fart och löper in i passningen, rakt mot mål.
Hur tänker du när du gör den löpningen?
– När en innermittfältare tar fram bollen börjar jag göra löpningen längs med backlinjen. Sedan viker jag av vid rätt tillfälle. Där går jag väldigt mycket på känsla. Den tajmingen är helt avgörande så att försvararen inte stänger ytan för tidigt eller hinner följa med mig. Och sedan är man fri!
»I alla fall 85 procent av mitt spel bygger på den.«
Kan man träna in den tajmingen?
– Det tror jag. Gör man det tillräckligt många gånger lär man sig när man löper för tidigt och för sent, och vilka ytor man ska söka. Redan som liten öste jag in mål genom långbollar bakom backlinjen, så för mig är det något som har blivit bättre av sig självt.
Måste man vara snabb för att vara vass i djupled?
– Ofta hänger det väl ihop? Man anpassar sin spelstil efter sina kvaliteter – är man spelskicklig vill man ha bollen mer på fötterna, och en snabb spelare går mer i djupled än en långsam. Därmed inte sagt att alla snabba spelare är bra i djupled. Jag spelade med en superdupersnabb spelare en gång, men hon kom sällan till rätt situationer.
Vid förra OS räckte Pia Sundhages igelkottsförsvar till silver. Peter Gerhardsson vill spela en mer offensiv bollinnehavsfotboll med högre press. Ställer det andra krav på ditt djupledsspel?
– Jag gillar bättre att spela som vi gör nu. Med en högre press är jag mer delaktig i att vinna tillbaka bollen, och vi påbörjar anfallen högre upp och med fler spelare. Tidigare hann jag inte ens upp förrän anfallet var slut eftersom vi låg så lågt.
Samtidigt fick du större ytor att utnyttja din snabbhet i?
– Å andra sidan fick jag inte bollen lika ofta. Det blev kanske en eller två djupledslöpningar per match, och då gällde det att både passningen och min löpning var riktigt bra.
Nu får du fler chanser på dig att löpa rätt?
– Ja, men det kräver också mer variation i löpningarna. När vi pressar högt och har mycket boll blir det fler instick och bollar över backlinjen från kortare avstånd. Där vill man inte bli för förutsägbar.
Även din anfallskollega i landslaget, Stina Blackstenius, löper gärna i djupled. Händer det att ni söker samma ytor?
– Nej, snarare gynnar vi varandra och ger bollhållaren två alternativ när vi tar varsin löpning. Antingen öppnar Stina upp för mig eller tvärtom, eller så öppnar vi båda en yta för bollhållaren att ta fram bollen i.
Är du rädd att bilden av dig begränsas till att du enbart är ett snabbt djupledshot?
– Eftersom det är en så tydlig spetsegenskap så märks den fortfarande mest. Och det är okej.
Så om jag ger dig chansen att nyansera den bilden vill du inte ta den?
– Absolut inte! Det är den som har tagit mig dit jag är. I alla fall 85 procent av mitt spel bygger på den. Och visst är det en hyfsad spetsegenskap att ha?