Del 6: »Vågar ingen annan så tar jag en«

När bussen närmar sig stadion är den heta solen på väg ner, ändå är det fortfarande över 30 grader i luften. Drygt 90 minuter till avspark på Estádio Algarve. Anders Andersson noterar genom bussens rutor det som flera har befarat: fansen som rör sig i stadions riktning är nästan bara orangea. Några gulklädda här och där, men för första gången i Portugal kommer de svenska supportrarna att vara i kraftig minoritet. Till skillnad från de självsäkra holländarna vågade få av dem köpa kvartsfinalbiljetter på chans. Däremot har många av spelarnas anhöriga nu flugits ner, bland annat Micke Nilssons farsa som dragit på sig landslagströjan – omedveten om att han har fått vipbiljett. Snart står han därför i en inglasad loge bredvid Uefabossen Michel Platini och dricker bärs i sin supportermundering. Han känner sig märkvärdig och töntig på samma gång.

Startspelare och avbytare joggar ut på gräset för att värma upp. Edman tar plats på läktaren. Han petar in en påse snus under läppen och tänker på vad som kommer att hända om Sverige vinner i kväll. Semifinal mot Portugal på Estádio da Luz … Mäktigare än så blir det inte. Bredvid honom står John Alvbåge med sin digitalkamera. Den akutinkallade målvakten tar så många bilder under uppvärmningen att han nästan skäms. Men helvete! Stjärnorna är överallt! Seedorf, van der Sar, Davids, Cocu, van Nistelrooy, Robben … 

Så blåser slovaken Ľuboš Micheľ igång matchen och till Micke Nilssons stora förvåning är det inte Robben som står mittemot honom på vänsterkanten. Istället är det Andy van der Meyde. »Fan vad skönt«, tänker han och bryter efter bara någon minut bollen från Intermittfältaren och avancerar framåt. 

Matchen inleds i lågt tempo, precis som svenskarna önskat. Linderoth och Svensson hittar rätt i presspelet, Henke faller tillbaka och skär av ytorna för Cocu och Davids, och Seedorf har svårt att spela rättvänt. Längst bak behöver Jakobsson och Mellberg knappt tänka på van Nistelrooy, bollarna kommer inte fram till den ensamma spjutspetsen. 

Men så i den nionde minuten byter Robben kant, och en minut senare får han bollen på Mickes sida. Han fintar höger, Micke går höger, och sedan snabbt till vänster och Micke hinner inte med. Ett hårt skott från Robbens vänsterfot som Isaksson styr ut till hörna. Sedan byter Robben kant igen och Micke Nilsson fattar ingenting. Han hinner tänka att den holländske förbundskaptenen Dick Advocaat inte har koll. Östlund må vara debutant, men han är betydligt snabbare än Micke och lär ha bättre chans att hänga med i Robbens tempoväxlingar. 

 

Sveriges första riktiga målchans kommer i den 42:a minuten. Jonson rycker loss på högerkanten och hittar Anders Svensson snett inåt bakåt. Direktskottet blir hårt, och hade inte PSV-försvararen Wilfred Bouma, som just ersatt skadade Frank de Boer, stått i vägen hade Sverige haft 1–0.  

I halvtidspausen lindas Mattias Jonsons ljumske. Det small till redan i den 35:e minuten, men adrenalinet gör att han känner smärtan först nu. Han säger att han vill ge det ett försök till, Lagerbäck och Söderberg är så nöjda med hans defensiva arbete att de nickar, och därefter manar de på sina spelare att fortsätta som i första halvlek. 

Edgar Davids slår bort passningar och är inte alls så dominant i duellerna som svenskarna fruktat. Linderoth och Svensson kontrollerar honom och en kvart efter paus ersätts han av Heitinga, Zlatans lagkamrat i Ajax. Zlatan har inte kommit till många avslutslägen, men sysselsätter ändå backlinjen med Stam, Bouma, Reiziger och van Bronckhorst. Hollands ytterbackar vågar inte rusa framåt som de är vana vid, vilket minskar trycket på Ljungberg och Jonson, som löper som om deras liv hänger på antalet avverkade metrar.

 

Med dryga timmen spelad snappar Henke upp en boll och slår ett snabbt inlägg med vänstern. Jonson vräker sig fram och i duellen med van Bronckhorst brinner det verkligen i ljumsken. Stam rensar, men bara till Anders Svensson som drar till från distans. van der Sar slänger sig och klistrar, och sedan måste Jonson lägga sig ner fast spelet fortfarande är igång. EM är över för hans del. Domare Micheľ tecknar för byte och Söderberg rusar fram till Chippen med sin taktiska pärm vars många stenciler blivit fuktiga i värmen. Chippen lägger en halv sekund på att ge pärmen en pliktskyldig blick och rusar sedan med lätta steg ut till högerkanten.

I den 81:a minuten kommer också det typiska bytet när Kim ersätter Anders Svensson. Innan klockan når full tid hinner Kim få iväg två avslut med högern som båda styrs bort från mål, och i den andra änden tvingas bästa kompisen Isaksson till ett par svettiga räddningar.

0–0. Förlängning.

Tobias Linderoth är helt slut. Under alla dagar i Portugal har han känt sig i toppform. Det har varit som om han har kunnat springa hur mycket som helst, och när han fick stå över mötet med Danmark kände han enbart irritation mot Gennaro Gattuso, vars filmning i matchen före borgade för avstängningen i gruppavslutningen.

Men nu ligger Linderoth på gränsen. Det svider i både ben och lungor.  

 

Strax efter klockan 23, lördagen den 26 juni, sjunker Ljungberg ner i gräset. Bollhelvetet ville inte gå in! Efter en första förlängningskvart som dominerades av holländarna tog Sverige över i den andra. Ljungberg hade matchens bästa chans. Han hade tid för att ladda och sikta, men avslutet tog i van der Sars stolpe. Och strax därefter: Henke Larsson med ett skott i ribban från nära håll. Ljungberg är på benen igen och traskar bort mot sina lagkamrater. Lagerbäck försöker förgäves hejda avbytarna från att gå in till sina lagkamrater på planen och rätt som det är befinner sig Ljungberg mitt i en förvirrad, stressig, stämning. Allbäck känner det också, likaså Jonson. Vem ska ta straffarna? 

Lagerbäck drar upp en handskriven lapp från fickan, en lista som han själv, Söderberg och målvaktstränaren Lennart Ljung satte ihop kvällen innan. Han läser upp namnen. »Kim?« Källström nickar. »Henke?« Självklart. »Zlatan?« Ja. »Fredrik?« Tumme upp. »Andreas?« 

Jakobsson tvekar. Han vet att han har missat tre straffar i Bröndby, känslan är inte rätt. 

– Jag står helst över, säger han. 

Lagerbäck tittar på Chippen.

– Är det okej om du tar den femte? 

Den utbytte Anders Svensson vet vad svaret kommer att bli. Själv hade han inte vågat ta en straff, och ibland tänker han att man skulle vara mer som Chippen, vars inställning verkar lika sorglös som hans spelstil. Han ser alltid chansen att bli hjälte och går det åt skogen någon gång gräver han inte ner sig för det.

Chippen svarar Lagerbäck att han gärna lägger den femte straffen. Sedan vänder sig tränaren till sin lagkapten.

– Olof, du tar den sjätte? 

Olof Mellberg, som inte förberett sig eller tänkt att han ska ta en straff, ser sig omkring. Ingen verkar räcka upp handen. 

– Vågar ingen annan så tar jag en. 

Lagerbäck nickar. 

– Och Micke, tar du sjunde?

Micke Nilsson grimaserar. Säger att han har kramp. Att han helst slipper. Linderoth är inte heller sugen, hans ben känns som spagetti och ryggen ömmar. Lagerbäck pekar på Östlund.

– Tar du den?

– Ja, jag tar den, säger hammarbyaren.  

 

När Sverige har sina straffskyttar klara kramar Anders Andersson om Isaksson. De fem första skyttarna går mot mittcirkeln, där fem holländare redan står redo. Kim lämnar mittlinjen och vandrar mot straffpunkten. Bakom målet ser han ett orangefärgat hav. Oljudet från de holländska fansen är så högt att några svenska supportrar tvingas hålla för öronen. Truppens yngsta spelare andas ut, påbörjar sin ansats och placerar bollen lågt och hårt intill van der Sars vänstra stolpe. Ruud van Nistelrooy dunkar in 1–1 stenhårt och firar så att ljudvolymen ökar än mer bakom målet. När Henke kliver fram säger Mattias Jonson till spelarna bredvid att »Henke missar«. Men Henke sätter den hårt och högt. Heitinga kvitterar. 

Så är det Zlatan. Robert Laul noterar från sin plats på pressläktaren att Zlatan lyfter upp bollen från gräset, han trixar inte upp den i händerna. »Han är nervös?« tänker Laul. van der Sar blir tillsagd av Ľuboš Micheľ för att han inte står på mållinjen och Zlatan får ytterligare sekunder på sig att våndas. Han går på kraft och bollen flyger över ribban. Reiziger sätter sin straff och Fredrik Ljungberg träffar ribban men har tur och ser bollen studsa ner på van der Sars rygg och in i mål. Cocu är näst på tur. Mattias Jonson säger till Anders Andersson att »Cocu är säker«. Cocu missar. Chippen inleder den femte straffomgången med att sätta bollen hårt till vänster och när Roy Makaay lägger upp bollen är Sverige endast en räddning eller en felträff från att vara klart för semifinal. I efterhand ska målvaktstränaren Lennart Ljung undra om han kanske borde ha tipsat Isaksson om att psyka holländarna, låtsas vara upptagen med något så att skyttarna får vänta, så där som van der Sar håller på. Men sådant tjuvspel är ändå inte Isakssons stil. Han ställer sig lydigt på mållinjen, chansar tidigt och Makaay rullar enkelt in bollen i öppet mål.

Olof Mellberg vandrar fram. Hans käkar är sammanbitna. Mattias Jonson säger att »Mellberg är säker«. Anders Andersson blir förbannad.

– Din idiot! Du som inte har gissat rätt en gång måste ju säga att han ska missa! 

Mellberg slår den med bredsidan. van der Sar räddar den med handflatan.  

När Robben slår in den sista straffen stegar Mellberg omedelbart ut från planen. Jonson haltar efter, några meter bakom. Han vet att det är bäst att inte säga något till lagkaptenen. Spelartunneln, korridorer och sedan in i omklädningsrummet. Där exploderar Mellberg. Han sparkar på väskor och skriker. Några minuter senare har han lämnat Estádio Algarve, han åker ensam till hotellet och går raka vägen upp på sitt hotellrum. 

Micke Nilsson och Andy Jakobsson tvingas lämna dopningstest. I väntan på att bli kissnödiga sitter de bredvid Ruud van Nistelrooy som också ska testas. Micke och Andy pratar tomt om matchen, hur nära det var, hur jävligt allt känns. De hinkar i sig vatten, någon kommer med en öl. van Nistelrooy säger inte ett ord. Så hör Micke och Andy hur Edgar Davids börjar skrika. 

– I’m not gonna do it! No! 

Micke undrar vad fan som händer, borde Davids inte vara glad och medgörlig nu?

– You have to do it, säger dopningskontrollanten.   

Micke och Andy ser hur Davids står på sig.

– No! vrålar han och springer mot omklädningsrummet. 

Davids kommer aldrig tillbaka och i den mixade zonen tröstas de slagna svenskarna. Anders Svensson får en kram av nya flickvännen Emma. Snart ska de åka på kryssning i Karibien, en drömresa bekostad av Svensk Damtidning, som pröjsar mot att de får plåta och intervjua det nyförälskade paret. Tommy Söderberg är blank i ögonen när han säger att det EM-slutspel som just tagit slut är det starkaste han någonsin varit med om.

En bit bort står Olof Lundh och Robert Laul och undrar var fan Olof Mellberg håller hus.

 

Tommy Söderberg gungar fram och tillbaka framför samtliga spelare förutom Olof Mellberg i restaurangen som tillhör hotellet Tivoli Marinotel i Vilamoura. Efter nästan åtta år som förbundskapten är det över. En sista presskonferens i morgon, sedan är han borta från det rampljus som han på sistone haft allt svårare att gilla. 

– Så kommer vi till Erik Wahlstedt, säger Söderberg och vänder sig glatt mot ytterbacken, som inte fått spela en minut i mästerskapet. Den kanske mest naturbegåvade spelare jag fått äran att arbeta med. Jag minns … 

Han har pågått länge nu, Söderberg, och klockan är en bra bit efter midnatt. Spelarna dricker öl och har lyssnat på när den avgående förbundskaptenen har pratat, och tackat, samtliga spelare som ingått i EM-truppen. Kockarna, läkarna, Nystedt och Richt – alla inkluderas i Söderbergs avskedstal. När han är färdig reser sig Magnus Hedman upp. Han går fram till Tommy med ett kuvert. Spelarna har samlat ihop till en pensionspresent: björnsafari i Alaska. 

Om bara ett par timmar ska solen gå upp över Atlanten igen, men just nu är det nattsvart utanför fönsterrutorna. Spelarna ältar matchen, ögonblicken, stolpträffen, ribbträffen. 

Allbäck, som av Lagerbäck fick frågan om han ville komma in i slutet av förlängningen för att ta en straff, ångrar sig nu. Han borde ha sagt ja. Varför i helvete sade han inte ja? Jonson grämer sig över sin skada, han hade känt sig stekhet när de tränade straffar kvällen innan. Jakobsson vill bara åka hem och Erik Edman beställer in en ny öl. När den sista spelaren har lämnat restaurangen står tallrikarna från den sista gemensamma middagen i Portugal kvar. Det blev inte kåldolmar den här gången heller.

---

Reportaget bygger på en mängd intervjuer med personer i och runt landslaget i EM 2004. Vi har även haft stor hjälp av tidigare publicerade texter från före, under och efter mästerskapet. Ett särskilt tack till Robert Lauls EM-dagbok, publicerad i nu nedlagda Sportmagasinet.