»Vi mullrar igång JG-maskinen«

Harry Kane är på väg till Malmberget för en helg och vill att du tipsar om sevärdheter som han inte får missa. Vad svarar du?

– Några hundra människor bor fortfarande kvar – bland dem mina föräldrar – men i mina ögon var 2020 ändå året då avvecklingen av Malmberget fullbordades. Kvar finns inte längre någon samhällsservice eller någon offentlig verksamhet, utan bara överblivna huskroppar som redan förvandlats till historiska reliker som vittnar om ekonomins seger över människan. Intressant? Knappast för Harry Kane. Sommaren 2018 spelade England VM-premiär i Volgograd – gamla Stalingrad – och Kane fick frågan om hur han såg på betydelsen av det. »History … It is what it is«, konstaterade Harry lakoniskt. Jag får nog skicka ner honom till Malmbergets anrika idrottsplats, som alltjämt står kvar. Det är ett sammanhang han förstår och uppskattar.

Du fastnar i en hiss med Roman Abramovitj och innan reparatören hinner anlända har ni 15 minuter. Vad frågar du?

– »Roman, mellan dig, mig och hissväggarna … Jag vet att Tottenham egentligen var ditt förstahandsalternativ när du började sondera den engelska fotbollsmarknaden 2003. Vad hände?«

Du får skriva en ännu icke utgiven svensk fotbollsspelares självbiografi, med vem blir det?

– Han är inte den bästa svenska fotbollsspelaren från sin generation, och risken är väl att han aldrig heller kommer att bli det, men ingen har fascinerat mig som John Guidetti. Så fort han – och pappa Mike! – ger klartecken så mullrar vi igång JG-maskinen.

I dina memoarer väljer du att skriva om gången då du i din yrkesroll gjorde bort dig rejält. Hur låter det?

– Så jävla memoarspännande är det inte, men jag kan fortfarande närma mig slaganfall när jag tänker på hur jag skickade in filen »afrika-text« snarare än »text-Afrika« i samband med premiären av Afrikanska mästerskapen 2006. Det innebar att tidningsrapporten om Egyptens premiärseger i Kairo bestod av en två dagar gammal förhandskrönika – som alltså repriserades – och även om allmänintresset var så marginellt att typ fyra personer i Sverige överhuvudtaget brydde sig … så var jag själv sannerligen en av dem.

Du får förändra en fotbollsregel. Vilken blir det?

– Handsregeln, lätt. Det finns ingen regel – egentligen oavsett tolkning – som bestraffar så oproportionerligt som den. Icke-situationer upphöjs gång efter gång efter gång till matchavgörande sekvenser, helt utan rim, reson eller relation till förseelsen. Förvandla alla handsstraffar som upptäcks utanför målområdet till indirekta frisparkar! Det är ingen fläckfri lösning, men det skulle i alla fall ge mer proportionalitet till en del av fotbollen som skriker efter en sådan.

»Karln kan få en skål med dillchips till förrätt och en skål med grillchips till efterrätt. Huvudnumret blir definitivt ­Billys panpizza.«

Du ansvarar för musiken i Tottenhams omklädningsrum inför Champions League-finalen. Vilken blir den sista låten du spelar för att elda upp stämningen innan de lämnar för spelartunneln?

– Disdain and Contempt med Nasum.

Simon Bank kommer över på middag och du ska tillaga en trerätters. Hur ser menyn ut?

– Huvudnumret blir definitivt Billys panpizza – den gröna! – tillagad med mitt unika handlag. Det folk i allmänhet, och Simon Bank i synnerhet, begriper är att en Billys uppvärmd i mikrovågsugn ofrånkomligen är +, medan en Billys varsamt förkolnad i varmluftsugn aldrig går under ++++. Allt annat är bara komplement, men karln kan få en skål med Estrellas dillchips till förrätt och en skål med Estrellas grillchips till efterrätt. Han kommer aldrig att gå tillbaka till sina Michelin-charlataner igen.

Uefa spikar att samtliga lag i Europa måste spela med samma spelsystem 2021 och vänder sig till dig. Vad blir det?

– Fotbollen kommer alltid att utgå från ett rakt 4–4–2, med viss frihet att dra upp yttrarna mer eller mindre högt. Det är det rena, obefläckade ursprungstillståndet.

En redaktör på en fotbollstidning säger: »Man kan inte bli förmögen på att vara fotbollsjournalist i Sverige.« Vad svarar du?

– Well, det är väl med fotbollsjournalistiken som med så gott som alla andra branscher – några få tjänar oproportionerligt bra, medan det stora flertalet får kura ihop sig nedanför ett mer eller mindre osynligt lönetak. De senaste åren har jag själv tillhört den förstnämnda kategorin, men det förändrar ju inte det faktum att jag personligen önskar att den rätt otyglade marknadsekonomin skulle beslås med fler utjämningsmekanismer. Och det förändrar sannerligen inte att jag alltjämt röstar efter den övertygelsen.

Under pistolhot måste du välja mellan att aldrig mer se på fotboll eller att bli av med två fingrar – hyfsat smärtfritt ändå – på din bästa hand. Vad väljer du?

– Förutsatt att vi får tillbaka den riktiga fotbollen så offrar jag lätt de två yttersta fingrarna på högerhanden. Vad ska jag egentligen med dem till? Om vi däremot blir kvar i den socialt distanserade pandemifotbollen för gott så kan det lika gärna kvitta. 20, 25 procent av läktarkapaciteten? Gör ingenting för mig över tid. Då får ni inte mer än vänster lilltå.

»Det är ingen fotbollsarena, säger du?! Nä, det är ju rätt i sak – men förstöras och förgöras bör den likafullt.«

Aftonbladets publisher Lena K. Samuelsson vill att du lämnar sporten under en period för att skriva tre porträtt av kända personer. Du har tillgång till vem som helst, vilka vill du skriva om?

– Jag kan inte tillföra något nytt om Greta Thunberg, jag går inte igång på Stefan Perssons pengar och jag bryr mig inte om kungen. Sedan är det något rätt andefattigt med en nation där vår mest svåråtkomliga berömdhet är… typ Max Martin eller Thåström. Och det vore väl förvisso kul att hänga med Thåström och snacka om Haris Radetinac, men jag vet inte riktigt om det är vad Lena K. hade tänkt sig. Äh, jag åker nog och hänger med Patrik Werner i Degerfors istället.

Amazon Prime vill ha med dig på ett dokumentärprojekt där ni ska följa en klubb under en säsong. Vilka hakar ni på?

– Precis just nu? Qarabag FK från Azerbajdzjan. Ni kan kanske storyn?! Det här är ju klubben som under snart 30 år representerat en spökstad, hemstaden Agdam som övergavs efter att den fallit i armeniska händer i samband med kriget i början av 1990-talet. Under åren i exil har de förvandlats till en rätt slagkraftig storklubb – de nådde Champions League för så sent som tre år sedan – men hela tiden har de plågats av tydliga fantomsmärtor. Hösten 2020 återvände kriget till den omstridda regionen vi svenskar känner som Nagorno-Karabach – och Agdam blev återigen azeriskt. Nu ska folket, livet och med tiden till och med fotbollen återvända. Qarabag FK hade en presschef som under kriget pratade om ett behov av att utplåna alla armenier – så det är sannerligen ingen reservationslöst sympatisk klubb – men man behöver inte ta ställning i Nagorno-Karabach-konflikten för att tycka att den är intressant.

En befintlig fotbollsarena i världen måste rivas och du blir den som får bestämma vilken det blir. Så?

– Friidrottskulissen som utger sig för att vara West Ham Uniteds hemmaarena nuförtiden. Det är ingen fotbollsarena, säger du?! Nä, det är ju rätt i sak – men förstöras och förgöras bör den likafullt.