»Jag levde aldrig ut mina känslor«

En fotbollsspelare döms för misshandel men fortsätter att sköta sitt jobb på planen. Bör hen tas ut i landslaget?

– Spelaren ska straffas för förseelsen. Sedan ska det hela vara glömt. Fotbollen ska inte lägga sig i juridiken. Gör han sig sedan skyldig till ett nytt brott är det en ny historia att ta ställning till. 

Du får dela ut Guldbollen retroaktivt till någon som aldrig fått den. Vem?

– Owe Ohlsson var forward i IFK Göteborg på 50-talet, och togs ut till VM-truppen 1958 utan att få spela. När han gick till AIK på 60-talet flyttades han till innerförsvaret – och gjorde det förträffligt eftersom han hade en sådan förmåga att läsa spelet. Han spelade till och med målvakt vid något tillfälle. En fulländad fotbollsspelare. 

Du har sett hundratals stora matcher på plats. Du får återuppleva en. Vilken?

– Under VM 1994 utsåg Fifa mig till ansvarig för matcherna på Rose Bowl utanför Los Angeles. Sverige spelade sin första match där, mot Kamerun. Oavgjort. »Jaha«, tänkte jag, »då har jag i alla fall fått se Sverige spela.« Sedan fick jag tillstånd att följa med laget till Chicago och andra platser. Jag såg hur de utvecklades till det bästa svenska landslag jag någonsin sett. Världsspelare allihop. Brolin och »Henke« håller jag särskilt högt. Bra grabbar som är enkla att umgås med. Eftersom jag såg matcherna med några höjdare från Fifa levde jag aldrig ut mina känslor. Jag försökte se ut som om jag hade magplågor, men inuti var jag så jävla engagerad. Avslutningsmatchen mot Bulgarien hade jag gärna upplevt igen.

Du får förändra en spelregel. Vilken?

– När en förseelse sker på planen är det vanligt att syndaren flyttar bollen bakåt innan frisparken tas. Det är snarare regel än undantag. Jag skulle vilja att domarna före matchen inskärpte att frisparken ska tas exakt där tacklingen har begåtts och att alla som flyttar bollen ska varnas. 

Du vaknar en morgon och är plötsligt 20 år igen. Vad skulle du göra annorlunda, nu när du tycks ha fått chansen att leva om ditt liv?

– Minnet av mig, i den mån det blir något, kommer förhoppningsvis att handla om min ledargärning. Som fotbollsspelare var jag tämligen medioker, jag spelade i division tre i Stockholmsserien. Men jag tror att jag hade vissa anlag, framför allt i försvarssammanhang, som jag kunde ha utnyttjat bättre. Om jag var 20 skulle jag ha tränat hårdare, och inte slarvat så mycket med fysiken, för att bli en bättre fotbollsspelare än jag blev. 

Ditt älskade AIK får chansen att ingå ett långvarigt samarbete med ett annat europeiskt lag. Vilket väljer du? 

– Mitt favoritlag är egentligen Arsenal, men Bayern München har allt en klubb ska ha: en omfattande ungdomsverksamhet, en ekonomisk organisation som gör att de alltid är med i toppen och ett uppträdande på planen som ständigt lockar åskådare. 

Uefa ber dig att organisera om Champions League. Var börjar du?

– Never change a winning team. När jag startade Champions League 1990 ville jag att inte bara de främsta lagen skulle vara med utan att det också skulle finnas plats för mästare i mindre länder. Det lyckades vi med. För en tid sedan var jag i Malaysia. Eftersom jag just fått en stroke fungerade inte den vänstra sidan av kroppen ordentligt. Så när jag sjönk ner i poolen kunde jag inte simma. När jag sedan tog mig upp på poolkanten kände jag mig inte så stursk, men så hörde jag hur folk sa: »Är det inte Johansson?« De följde inga inhemska ligor, men såg allt i Champions League. Då kände jag att jag åstadkommit något jag kunde känna mig stolt över.

Det ringer på dörren hemma. Utanför står Sepp Blatter i hällregnet. Hans bil har fått punktering och han ber om hjälp. Vad gör du?

– Jag har sagt många hårda ord om Blatter som jag i efterhand kan ångra. I den här speciella situationen skulle jag hjälpa honom så gott jag kunde. Större brottsling är han trots allt inte, även om han har mycket på sitt samvete.