Tio triumferande dygn gjorde säsongen 1998/99 till Manchester Uniteds mest framgångsrika någonsin. Den 16 maj säkrade klubben Premier League-titeln, den 22 maj vann de FA-cupen och den 26 maj lyfte laget Champions League-pokalen.
Inget engelskt lag hade tidigare vunnit de tre mest prestigefyllda turneringarna under samma säsong.
Tränare: Sir Alex Ferguson.
Spelsätt: Med aggressivitet och intensitet försökte laget snabbt vinna tillbaka bollen, och nycklarna för att åstadkomma det var mittfältarna Roy Keane och Paul Scholes (som båda var avstängda i Champions League-finalen). I anfallsspelet spelade Ryan Giggs snabbhet och David Beckhams inläggsfot viktiga roller, liksom anfallsduon Dwight Yorkes och Andy Coles kombinationsspel. Sir Alex Fergusons lag var känt för att aldrig ge upp, symboliserat av många avgörande mål i slutet av matcherna.
Övriga framgångar: Under Fergusons ledning vann Manchester United totalt 13 ligatitlar, fem FA-cuptroféer och två Champions League-bucklor.
Symbolisk match: Manchester United 2–1 Bayern München
Betydelse: Den sena Champions League-finalvändningen som innebar Uniteds tredje titel inom loppet av tio dagar.
När: 26 maj 1999.
Var: Camp Nou.
Målskyttar: Teddy Sheringham (90+1’) och Ole Gunnar Solskjær (90+3’).
Byten: Teddy Sheringham (Blomqvist 67’), Ole Gunnar Solskjær (Cole 81’).
Några av världsfotbollens lag spelade 4–4–2. Sedan blev det fult och omodernt. Nu är formationen på väg tillbaka, men det sker i smyg och i förklädnad av andra sifferkombinationer.
• Läs reportaget om 4–4–2: Ett avslutat kapitel?
