Godswill Ekpolo om duellspel

Du har varit inblandad i flest defensiva dueller i Allsvenskan. Varför?

– Jag gillar dueller, att gå på motståndarna och stoppa deras framfart. Att ta bollen är alltid min första tanke, och gör jag det fylls jag med glädje och stolthet över att jag gör mitt jobb som försvarare. Först och främst är jag försvarsspelare, det är min mentalitet. Jag måste agera snabbt när vi tappar bollen för att minska anfallarens valmöjligheter. Mycket av mitt spel handlar om reaktion och instinkt, vilket gör att jag ofta hamnar i dueller.

Men du vinner bara tre av fem dueller.

– Den statistiken kände jag inte till. Det är jag inte nöjd med. Ingen ska komma förbi mig. Tack för att du berättade det för mig, jag vill gärna veta vad jag kan förbättra. Det är klart att någon tar sig förbi mig ibland, och det är okej. Jag är mänsklig. Genom mina misslyckanden kan jag lära mig och bli bättre.

Hur gör du för att bli bättre?

– Jag gillar en-mot-en-dueller och tränar ofta på det. Gärna mot olika spelare. Här i Häcken gillar jag att möta Ali Youssef. Han är sjuk med bollen och aldrig rädd för att utmana, så vi gör varandra bättre.

Du är fostrad i FC Barcelona, men där är det inte fokus på försvarsspelet direkt?

– I Barcelona hade vi bollen hela tiden och kontrollerade spelet. Där var det viktigast att vara bra med bollen vid fötterna. Det utvecklade framförallt mitt anfallsspel. Aggressiviteten i försvarsspelet fick jag hitta inom mig själv. Där har jag tittat på en spelare som Carles Puyol, men han var för aggressiv som högerback och fick spela mittback istället. För egen del lärde jag mig mer om försvarsspel när jag var i England. Som högerback är aggressivitet egentligen den enda egenskap du behöver där. Spelarna är både tuffa och snabba, och det måste man möta med aggressivitet och styrka. 

Du är snabb också. En rejäl fördel i duellspelet?

– Jag vet om min snabbhet. För mig är det viktigt att känna till mina villkor och läsa spelet rätt. Positionsspelet är väldigt viktigt. Där är Sergio Ramos min förebild. Han är fantastisk på att stå rätt, så jag försöker kopiera honom. Jag styr min motståndare mot hans sämre sida och positionerar mig så att jag hela tiden har motståndaren inom räckhåll. Om en ny spelare byts in på min kant ser jag direkt, vid hans första eller andra touch, vad han har för kvaliteter. Då vet jag hur jag ska hantera honom. Jag är bra på att läsa spelet och studerar alltid min motståndare. Jag vill vara bäst på min position – då måste jag studera allt jag kan.

Hur mycket tid ägnar du åt det?

– Jag ser många allsvenska matcher. Lär mig hur lagen spelar och vilka som är bra på vad. Inför varje match vet jag vem jag kommer att få möta på min kant, så jag förbereder mig genom att specialstudera den spelaren via videoklipp. Jag identifierar hans bästa egenskaper och gör min analys grundligt. Har jag mött honom förut? Var han bättre än mig då? Det är lugnt, jag behöver inte tänka att han är fantastisk, för jag kan göra honom sämre. Alla har något som jag kan utnyttja till min fördel.

Vem har varit svårast att möta?

– [Stefano] Vecchia i Sirius. Han gillar att förflytta sig mycket. Den typen av spelare är svår för mig att försvara mot. Om jag täcker insidan går han förbi på utsidan och tvärtom. Han har ett bra skott och får han vika in sätter han 85 procent av sina chanser [11,6 procent av Vecchias skott resulterar i mål]. Därför försöker jag styra honom mot kanten så att han tvingas använda sin vänsterfot, som är sämre än högerfoten. Samtidigt är han stor och stark, så jag måste gå hårt åt honom.

Då får du utnyttja din aggressivitet.

– Vissa säger att jag spelar hårt. Men om jag inte är tuff … jag vet inte hur man spelar på något annat sätt. På planen är jag aggressiv, men jag har bara fått tre gula kort på hela säsongen. Jag är hård men rättvis.