Känner du dig som en Ferraribil?
– Haha! Vem har sagt det? Jag brukade få höra att jag var som en Ferrarimotor i en Fiatkaross.
Förklara.
– Min spelstil är väldigt »allt eller inget«. Jag gör en offensiv aktion – till exempel utmanar motståndarnas ytterback – i högsta hastighet och »tömmer tanken«, för att sedan försvinna ur matchen i någon minut. Och så full fart igen. Antingen maxlöper jag eller så går jag, det är inte mycket jag gör på 50 procent.
Och Fiatkarossen?
– Mina vänner skämtade om det när jag var yngre och hade alla mina knäproblem. Att motorn var för stark för karossen, så den höll inte. Men i år är jag mer som en Ferrarimotor i en Ferrarikaross.
»Om jag ska vara ärlig tror jag inte att jag har kollat skytteligan en enda gång.«
Hur har det gått till?
– Framför allt har jag kunnat träna och spela för fullt. Den spelstilen är ganska krävande för kroppen, så har man inte kunnat bygga upp sin kondition och fysik räcker det med en maxaktion och man är död. Nu, efter att ha tränat för fullt i ett år för första gången på länge, kan jag göra aktionerna om och om igen, vilket är jobbigt för motståndarna.
I säsongens inledande åtta matcher stod du för ett mål och en assist. De efterföljande åtta matcherna gjorde du åtta mål och spelade fram till fem. Vad hände?
– Jag tycker att jag har varit lika bra hela säsongen. Skillnaden är avsluten. Jag har alltid haft ganska bra avslutsteknik, men när jag inte tränade fotboll på nästan ett år kände jag att jag tappade avslutsmomentet. Det övriga satt redan i början av säsongen, men avsluten tog längre tid att hitta tillbaka till. Någonstans i juli kände jag att det började lossna på träning, och sedan även i matcherna.
Vad var det med avsluten som lossnade?
– Jag gillar att avsluta i fart, och där handlar mycket om tajming. Hur bollen rullar, var den ska hamna, hur man träffar den som man vill när man löper i hög fart … det behöver man nöta in. Sedan är det säkert en mental grej också. När man väl börjar göra mål är det lättare att få självförtroende och komma in i ett stim.
Är det en ovan känsla för dig, som aldrig har spelat fler än 20 matcher på en säsong, att vara inne i det stimmet?
– Eftersom jag inte har kunnat spela så här mycket tidigare blir det ju ovanligt. Men det känns inte onaturligt. Om jag varit yngre kanske jag hade tänkt »shit, vad bra det går« och svävat iväg, men nu känner jag verkligen inte att jag gör det.
Hur påverkar formen dig utanför planen?
– Alla som känner mig skulle nog säga att jag är exakt samma människa som i vintras. Glad och positiv, oavsett hur det går på planen.
Går du inte ens runt och visslar lite oftare?
– Finns det ens folk som gör sånt?
Hur ofta knappar du in sidan 351 på Text-TV?
– Vad är det? Allsvenskan?
Skytteligan.
– Om jag ska vara ärlig tror jag inte att jag har kollat skytteligan en enda gång. Tabellen kollar jag däremot, för att se om vi har klättrat någon placering efter en vinst.
Njuter du överhuvudtaget inte av att vara i toppform?
– Jag njuter alltid, oavsett form. Ja, det går bra nu, men det kan vända lika snabbt.
Klyschigt.
– Men sant. Så länge jag är frisk är det okej.
Innebär det att du har sänkt kraven på dig själv?
– Jag tror inte det. Snarare innebär det att jag inte tar för givet att det bara ska fortsätta rulla på.
Lättare sagt än gjort?
– Så klart. Men tidigare kunde jag tänka »shit, vad kass jag är« efter en dålig träning. Nu påminner jag istället mig själv om mina erfarenheter. En dålig insats är ingenting jämfört med vad jag har varit med om. Vissa dagar under våren 2019, när knät kändes riktigt illa, undrade jag om jag ens skulle kunna spela fotboll igen. Därför bestämde jag mig inför den här säsongen att se till att njuta av att få spela.