När man ser dig och dina 171 centimeter …
– Jag är inte 1,71, jag är 1,79! Det står fel överallt. Det måste vara något med mitt utseende som får mig att se mindre ut än vad jag är.
Jag skulle säga att när man ser dig tror man kanske inte: den killen har en bössa.
– Jag har alltid haft ett hyfsat skott, men när jag bröt armen i början av 2019 kunde jag inte göra något annat än att skjuta. Då blev det extremt mycket skotträning, både i Elfsborg och hemma i Falkenberg, och gärna från långt håll. Det är det jag har lagt till på senare tid, att kunna överraska med farliga skott från 35 meter.
Hur tränar du?
– Jag vet inte vad det är för fel på min kropp, men jag kan skjuta tusen skott om dagen utan att bli trött i foten eller ljumsken. Jag har väl härdats. Men det handlar inte bara om kraft. Jag övar mycket på att få till ett snabbt och lite konstigt tillslag för att få bollen att dyka på ett sätt som målvakten inte gillar.
Ett »lite konstigt tillslag«?
– Ja, inte ett vackert, svepande som Beckham hade. Här är det mer att pendeln med benet inte ska fullföljas, man vill nästan dra bak foten direkt efter tillslaget. Det ser egentligen onaturligt ut, som en golfare som inte svingar igenom ordentligt. Men lyckas man blir bollbanan riktigt nice. Helst ska man också träffa långt ner på vristen, nästan framme vid stortån. Men bara nästan.
Vilka skyttar har du inspirerats av?
– Ronaldo kan ju det här, men jag har mest tittat på Ángel Di María. Han kan få sjuka »dyk« med bollen från de mest omöjliga vinklarna. Sjukast av alla är förstås David Luiz, som snarare ser ut att träffa bollen långt ner på bredsidan och ändå får den att vobbla äckligt. Dessutom springer han spikrakt mot bollen i ansatsen. Där förstår jag faktiskt inte hur det går till. Ett tag var han helt jävla magisk.
Är du oftast själv när du nöter skott?
– Nej, oftast är jag i Falkenberg där vi är ett gäng som kör med Dragan.
Vem är Dragan?
– Riktig legend. Man behöver inte säga mer än så. Alla i Falkenberg vet vem Dragan är.
Ja, men ganska få av oss bor i Falkenberg, så berätta gärna.
– Jag har aldrig träffat någon som älskar fotboll så mycket som Dragan. Han är 60-plussare. Det sägs att han spelade på högsta nivån i Jugoslavien och mig har han följt sedan jag var tolv. Jag, och även Niclas Eliasson och andra spelare med Falkenbergkoppling, brukar köra med honom när vi är hemma. Han är väldigt kunnig på skott. Han är inte tränaren som säger »vrid kroppen så«, Dragan vill mer att man ska skjuta så många gånger att man hittar sin egen känsla. Till slut sitter det i ryggmärgen.
Något säger mig att Dragan inte är generös med beröm?
– Det stämmer, han är hård. Ärlig och hård. Det är det jag gillar med honom. Men när jag sätter ett skott i en match blir han glad och hör av sig direkt.
Vilka andra skyttar i Allsvenskan imponeras du av?
– Framför allt Darijan Bojanic. Hans fot är grym och han kan variera mellan fart och skruv så att han blir mer svårläst. I stängda matcher, när motståndarna ligger lågt, är det mycket värt att ha tillgång till skottet. Då kan man överraska från långt håll.
På dina två första säsonger med Elfsborg gjorde du inte ett mål. Förra året satte du åtta. Vad hände?
– Jag hade inte haft någon riktig motgång innan jag kom till Elfsborg. Jag kämpade med speltid och skador och så här i efterhand var det nog nyttigt. Eller är det bara något man säger? Jag vet inte. Men jag fick i alla fall mycket träningstid och var redo när jag fick chansen på riktigt.
Har coronatiden gjort att du kunnat träna ännu mer skott?
– Ja, lite. Nu ska jag hem till Falkenberg i helgen och på söndag blir det nog en del skjutande. Jag ska kolla med Dragan om han är sugen.