Vecka 19 (4 MAJ – 10 MAJ)
Detta är det åttonde och sista kapitlet av Offsides fotbollsdagbok i coronans skugga. Alla kapitel finns samlade här: Anteckningar från ett fotbollshål.
Anders: Sent i går rapporterade Sportbladet att »om inget dramatiskt inträffar som påverkar coronavirusets smittbekämpning blir seniormatcher åter tillåtna inom ett par veckor«. Sverker Nilsson, som ingår i förbundets medicinska kommitté, bekräftade uppgifterna och sade att han räknar med att träningsmatcher kommer att spelas inom ett par veckor. Därmed kan serier från Allsvenskan och neråt sparkas igång som planerat i juni.
Samtidigt pratar Anders Tegnell om att coronaviruset kommer att leva vidare ett bra tag, kanske för alltid. Att det »akuta läge« som vi befinner oss i just nu med all säkerhet lär pågå i ytterligare något år.
Men fotboll är fotboll. Så är det bara, och om fem veckor ska Mjällby AIF åka till Östersund för en bortamatch och FC Rosengård ska ta emot Umeå IK FF. Spelare och tränare ska resa kors och tvärs över landet och TV-team och journalister ska vara där tillsammans med vaktmästare, planskötare och sjukvårdspersonal, och rätt som det är slår en sval match i Superettan Dalkurds publiksnitt från fjolårets säsong (202) trots att matchen spelas utan publik.
Det sägs att klubbarnas respektive läkare ska kontrollera att samtliga involverade i en match är friska. Det är ett måste om det här ska fungera! En gräsallergiker med lite vanlig snuva vet självklart att det inte handlar om milda covid-19-symptom. Det säkerställer lagläkaren. Likaså att David »Löken« Löfquist inte råkar ta i en gaffel på hotellet i Östersund som en anställd i serveringspersonalen råkat ta i utan att tvätta händerna efter att hen råkat ta i ett handtag som en annan gäst med milda symptom råkat ta i.
»3 000 pers får fortfarande handla samtidigt på Ullared. Men 22 personer får inte spela fotboll?«
Givetvis är det inga problem för klubbarna under de högsta, låt oss säga Kvarnsvedens IK i Elitettan, att säkerställa att samtliga i truppen är friska inför en bortamatch. De har truppbredden och skulle det krisa är det bara att dra fram kylsprejen. Och även om jag försöker kan jag inte föreställa mig kalabalik i spelschemat när en spelare i Djurgården testas som smittad i slutet av juni, bara två dagar efter att de mött Örebro.
På sikt kan det också bli bra, jag ser många fördelar med att spela utan publik. Det har pratats alldeles för länge om att Allsvenskan inte är något utan supportrarna, att spelet som utspelas på planerna i de högsta serierna är mediokert men att underhållningsvärdet räddas av tifon och läktarsånger. När Östersund tar emot Mjällby inför en åskådare – Kindberg ska nog hitta ett sätt att komma in på Jämtkraft Arena – får vi fotbollsälskare chansen att enbart fokusera på den så ofta bortglömda kvaliteten som svensk ligafotboll besitter. Robert Laul kommer att beskriva detta paradigmskifte mer detaljerat i en inlåst artikel som läses av 500 000 svenskar och som han säljer in i sociala medier med formuleringen att han förnyat sportjournalistiken.
Det här kommer att gå alldeles toppen.
Snart är kulan i luften!
Johan: Degerfors sportchef Patrik Werner kämpar med logiken:
– 3 000 pers får fortfarande handla samtidigt på Ullared. Men 22 personer får inte spela fotboll?
Patrik Werner på pizzerian Bosna, vars ekonomi också lider av matchfrånvaron.
Jag använde Patrik Werner, vars titel egentligen berättar ganska lite om allt han gör i föreningen, som huvudfigur i mitt reportage om Degerfors IF i vintras. Det var senaste gången jag var ute på fältet, det känns som ett halvt liv sedan. Vinkeln – klubb med gamla anor hoppas på allsvensk återkomst – var knappast unik, men sällan har jag känt en sådan reporterglädje som jag gjorde runt Stora Valla i januari och februari. I en tid där tränare och spelare ofta anstränger sig för att säga så lite som möjligt till journalister fanns ingen sådan misstänksamhet i Degerfors. Och ju fler öppna dörrar, desto större chans till ett läsvärt reportage. I Degerfors fanns dessutom ett tacksamt persongalleri att skildra. Och ingen av dem hade fler järn i elden än Patrik Werner. Han förhandlade kontrakt, svarade i växeltelefonen, fixade trasiga tvättmaskiner och tränade damlaget. När jag pratar med honom den här dagen är han vid gott mod trots allt som har skett sedan vi sågs senast. Spelarna är permitterade och har också varit lediga i två veckor. Men nu är träningen igång igen. Det ekonomiska läget är ansträngt, men inte akut. Werner räknar dessutom med att Superettan startar i juni.
– Eller räknar och räknar. Men vi får utgå från det nu i alla fall. Det finns säkert tusen saker som kan gå åt helvete, men vad är alternativet? Att klubbarna går omkull? Skulle Discoverys TV-avtal gå förlorat är det ju kört, typ.
Werner hoppas att Bundesliga återupptas den här månaden. Det skulle betyda, tror han, att en svensk fotbollspremiär »inte ser lika extrem ut«. Fotbollssuget är stort. När Degerfors P15-lag mötte Lesjöfors i helgen var intresset från ortsborna ovanligt kraftigt. Men de flesta äldre håller sig undan. Det gäller även A-lagets 75-årige lagledare Stig »Stisse« Ekman, vars osvikliga energi och hemmasnickrade uppvärmningar alltid brukar hålla spelarna på bra humör.
– Stisse har satt sig i karantän hemma i huset i Karlstad, säger Werner. Han är mycket noggrann och försiktig. Han kom hit en gång och höll en säkerhetsmarginal på 45 meter. Vi saknar honom och han saknar nog oss.
Truppens andra ålderman, 73-årige materialförvaltaren Bengt Hagström, fortsätter däremot att gå till Stora Valla och sina tvättmaskiner.
För tre månader sedan pratade Patrik Werner med stor optimism om den stundande säsongen. Under hans tid som sportchef (sedan 2010) hade truppen aldrig varit så bra. Målet, uppflyttning, kändes realistiskt. Vad tänker han nu? Han är fortfarande positiv.
– Någon publik lär det ju inte bli på ett tag, men fastnar man i gnäll är man nog körd. Lagläkarna kommer att bli oerhört viktiga. Om en spelare har minsta symptom måste han ju plockas bort. Hostar nyckelspelaren måste man vara stark nog att bortse från att en viktig match väntar i helgen. Spelarna själva har också ett ansvar att säga till vid minsta lilla. Hur tror du domaren skulle reagera om hörnläggaren står och snörvlar?
Men trots detta tycker du att man ska köra igång?
– Ja, men jag talar ju från min fotbollsbubbla förstås. Jag fattar att det är komplext.
Vad gäller pandemins påverkan på fotbollen på lång sikt tror Patrik Werner som många andra. Minskade utgifter, färre utlandsövergångar, en betydligt svalare transfermarknad. Paradoxalt nog hoppas han själv kunna presentera en riktig prestigevärvning i sommar – Ola Toivonen.
– Jag har alltid kontakt med Ola och där har väl våra chanser ökat med coronan. Även riktigt bra spelare kommer att ha färre alternativ. Klart att Malmö kan fixa honom om de verkligen vill, men stora klubbar måste också vara försiktiga nu. Vi får se vad Ola själv säger när han kommer hem. Vi har i alla fall en plats ledig för honom om han vill. Jag hoppas.
»De har full koll på en. Polisen kommer förbi lite då och då, och då får jag vinka genom fönstret (glad smiley).«
När jag har sagt adjö till Werner slår jag en signal till Karlstad också för att höra hur Stisse Ekman har det. 75-åringen hälsar att han håller ångan uppe genom att jogga i skogen två gånger per dag. Men han räknar inte med att stå på Stora Vallas träningsplan inom den närmaste tiden. Han begriper inte heller hur det ska kunna spelas tävlingsmatcher och resas kors och tvärs om en dryg månad.
– Jag fortsätter att hålla mig på avstånd i alla fall, säger Stisse. Det är surt att inte få vara med grabbarna, jag saknar dem väldigt. Men hellre det här än att ligga ensam med en syrgasmask.
Anders: Skickar SMS till Johan Oremo som återvände till Suwałki i nordöstra Polen för en vecka sedan i dag. Jag frågar om det blev som han misstänkte när vi talades vid, om han blev satt i karantän i sin lilla lägenhet.
»Japp, inlåst i 14 dagar (glad smiley)«, svarar han.
»Hur fördriver du tiden?« frågar jag.
»Just nu är det mycket serier. De har full koll på en. Polisen kommer förbi lite då och då, och då får jag vinka genom fönstret (glad smiley). Har även en app på telefonen där jag måste ta en selfie från lägenheten typ två, tre gånger om dagen (glad smiley). Pratat med klubben i helgen och jag tror att jag ska få hem ett löpband senare i dag så att jag kan träna i alla fall (tre glada smileys).«
»Låter ju helgalet«, skriver jag. »Kollat på The Last Dance?«
»Nej. Serie? Bra?«
Jag skriver att den är bra och han tackar. En smiley. Jag frågar om han får lämna lägenheten överhuvudtaget. Om han får handla mat.
»Nej. Klubben kommer med mat till mig.«
»Kan du beställa en god köttbit? Eller är det bara basvaror? Du får vara glad att du ens får någon mat?«
»Ja, men eller hur.«
Sedan skickar han en bild som han tagit på det papper som beskriver alla de regler och lagar han är tvingad att lyda i ytterligare en vecka. Jag räknar till 15 punkter. Han avslutar med en glad smiley.
Johan: Märker hur jag frestas av att frisera gamla inlägg i dagboken. Nedskrivna tankar från en månad tillbaka ser oskarpa eller till och med korkade ut. Men kanske är det också poängen, att se det. Hur man (jag) vacklat fram och tillbaka i denna skittid. Hela tiden försöker man anpassa sig till vad som tycks gälla för stunden. Det tär på en. Vem klarar av att vara klok hela tiden? Inte jag i alla fall.
Jag är inte längre lika negativ till svensk toppfotboll i sommar. Kanske har jag påverkats av att Tyskland, det vanligtvis så rationella Tyskland, vill dra igång ännu tidigare. Kanske av att jag varje dag ser saker som för smittspridningen framstår som värre än 22 fotbollsspelare på en tom arena. Kanske känner jag lite för många personer i klubbar vars framtid hänger på att matcherna snart kommer igång.
Kanske kommer jag att vilja frisera även dessa rader om en månad.
»Barcelona knep andraplatsen bakom IFK Göteborg tack vare bättre målskillnad än Manchester United.«
Gunnar Larsson, hedersordförande i IFK Göteborg och klubbens starke man under glansdagarna, har gått bort i sviterna av corona. Han blev 80 år. Med Gunnar som ordförande vann Blåvitt tio SM-guld, tre Svenska cupen-guld och två Uefacuppokaler. Ändå är det en gruppspelsmatch i Champions League, den 7 december 1994, som kanske bäst beskriver nivån klubben ett tag befann sig på med honom vid rodret. Den kvällen satt Gunnar Larsson på Camp Nous läktare som klar gruppvinnare redan före avsparken mot andraplacerade Barcelona. Manchester United låg trea, hade jumbon Galatasaray kvar att möta, och hade inför slutomgången vädjat till svenskarna att »gå för fullt« i sin match. På läktaren i Barcelona skakade Gunnar hand med Barçapresidenten Núñez, klädd i en exklusiv rock av kamelhårsulster. Núñez sade till det tidigare kommunalrådet från Göteborg att han hoppades att Blåvitt kunde tänka sig att ta det lite lugnt.
Blåvitt tog det inte lite lugnt. Matchen slutade 1–1 efter kvittering av Stefan Rehn. Barcelona knep andraplatsen bakom IFK Göteborg tack vare bättre målskillnad än Manchester United. Något liknande kommer aldrig att ske igen.
Anders: Nisse, vår annonssäljare, meddelar att hans morbror väcktes häromdagen efter 15 dygn i respirator och min tränarkompis i Näsets P10 säger att han mår bättre, även om han inte lyckas bli av med tröttheten.
Land efter land öppnar upp och släpper ut folk från sina karantäner och Bundesliga ska dra igång igen den 15 maj, meddelade Angela Merkel i går. Har vinden vänt?
Inte för alla. Min svärfar Stig ligger medvetslös på ett sjukhus och andas med hjälp av en respirator sedan två dagar. Eftersom han bor i Thailand och språkförbistring står i vägen vet vi inte så mycket. Det talas om att det inte måste vara covid-19, men vad skulle det annars kunna vara?
Jag pratade med honom i telefon i söndags, då hade han inga symptom och tog som alltid upp sin stora önskan: att få se Sigge spela fotboll. Han frågade om jag inte kunde filma nästa gång hans barnbarn spelar match.
– Vi har match på lördag, jag skickar ett klipp, lovade jag.
Just nu är hans telefon avstängd.
Johan: På morgonen innan jag cyklar till jobbet leker jag en stund utanför huset med min dotter. Grannens katt dyker upp. Min dotter vill klappa den och som vanligt när hon vill göra det lägger den skygga kissen tassarna på ryggen.
Men den här gången säger min dotter:
– Det är nog för att det är coronatider.
Vi gör alla våra egna tolkningar av verkligheten, nu mer än någonsin. Ingen kan med hundra procents säkerhet säga vad som är rätt och vad som är fel och därför tas helt olika fotbollsbeslut runtom i världen. Färöiska ligan sparkar igång i övermorgon. Bundesliga har fått grönt ljus att starta om nästa helg. Champions League-åttondelarna har fått nya preliminära datum (i augusti, då Uefa hoppas att storligorna har kunnat spelas färdigt) och i Sverige ställer Vittsjös Erika Nilsson in sig på allsvensk seriepremiär den sista maj.
»Om någon spelare känner motlust till att spela – är det arbetsvägran då? Ska laget isoleras om någon testar positivt?«
Fast nej. Det gör hon inte längre, visar det sig när jag ringer till det lilla samhället i norra Skåne.
– Det är inte officiellt än, men 31 maj kommer det inte att bli. Omöjligt. Det har blivit allt mer frustrerande att jobba mot ett datum som ingen riktigt tror på.
Vittsjös sportchef håller tät kontakt med Elitföreningen Dam (EFD) där det snart ska röstas om ett nytt preliminärt startdatum för Damallsvenskan. Kan bli 14 juni, kan bli 1 juli. Beroende på vad landsfader Tegnell skickar för signaler. Först och främst måste Folkhälsomyndigheten ge klartecken för längre inrikesresor. Kommer serien igång först i augusti måste den avgöras genom enkelmöten.
– Våra tjejer vill verkligen spela fotboll, säger Erika. Men självklart heller inte bidra till smittspridning. Och om någon spelare känner motlust till att spela – är det arbetsvägran då? Ska laget isoleras om någon testar positivt? Det är inte lätt att bli klok på allt.
Erika Nilsson talar om föreningens kassaflöde. Eller brist på. Genom korttidspermitteringarna har lönekostnaderna minskat, men intäkterna är i princip noll. Några sponsorer avvaktar med sina utbetalningar, en har dragit sig ur. En vanlig matchdag brukar Vittsjö dra in uppåt 75 000 kronor (inträdesbiljetter, parkeringsavgifter, kiosk- och lottförsäljning). Nu försvinner helg efter helg utan några sådana inkomster.
– Till skillnad från herrarna har vi inga TV-miljoner att luta oss mot. Matcher utan publik är en ren förlustaffär för oss. Så fort tävlingssäsongen börjar avslutas också permitteringarna och vi måste betala ut full lön till alla. Problemet för oss är likviditeten och kassaflödet. Det är inte fullt ös där nu om man säger så.
Sportbladet har köpt rättigheterna till Damallsvenskan. Enligt uppgifter till Offside ger avtalet varje allsvensk klubb 350 000 kronor per år.
När blir det ekonomiska läget akut?
– September/oktober. Skulle jag gissa på.
Innan vi lägger på frågar jag hur läget är med Thomas Mårtensson, som förutom att vara uppskattad tränare i Vittsjö även aspirerar på titeln »Skånes största hypokondriker«.
– Thomas är väl den som har minst problem under coronan, säger Erika. Han har öppnat dörrar med armbågen i 20 år och har alltid litervis med handsprit hemma. Han var bäst förberedd för det här av oss alla.
Johan: På Manhattan känner Anton Tinnerholm att hans verklighet som fotbollsproffs är fjärran från Bundesligaspelarna som snart ska börja tävlingsspela. Hans New York City FC väntar på att delstaten ska ge klartecken för att börja träna igen. Ingen vet när det kan komma. Och när det kommer, då är det inga vanliga fotbollspass som väntar.
Anton berättar:
– Feberkoll när man kommer. Handskar och munskydd på. Fyra spelare på planen samtidigt. Varje spelare får var sitt hörn som man inte får lämna. Det är förbjudet att passa varandra. Man kör själv i sin ruta med några koner och ett mål. Om man råkar nudda stolpen kommer en läkare in och sprejar stolpen ren. Råkar ens boll komma in i en annan spelares hörn måste den spelaren snabbt lämna hörnet.
Kan man ens kalla det fotbollsträning?
– Jag vet inte. Det låter som fängelseträning med fyra interner som ogillar varandra. Men hellre det än att bara springa som jag gör nu. Det är ett första steg i alla fall. Mot någonting.
Hur har de senaste veckorna varit för dig?
– Eftersom jag bor i ett av världens värst drabbade områden vill man inte låta gnällig. Men jag kan ärligt säga att det har varit svårt med motivationen. Sju löppass i veckan fast man inte ser någon möjlig start framför sig. Samtidigt läser man om elva mot elva-spel i Sverige. Jag får vara glad att jag kan vara med min familj och inte sitter ensam med alla tankar, som en del spelare gör.
Anton på promenad med sin dotter Scarlett.
Anders: Svärfar Stig har väckts i Thailand och det verkar som att han ska klara sig. Högst oklart om det var covid-19 som han drabbades av eller om det var något annat som gjorde att han inte kunde andas utan hjälp. Hans första livstecken skickades till min fru i dag, och efter att han förklarat att han klarar sig utan en respirator i perioder men att det fortfarande är jobbigt, berättade han att han under sina medvetslösa dygn på sjukhuset träffade Al Pacino. De är nu kompisar, skrev han. Han frågade hur det gick för Sigge i hans fotbollsmatch i dag och när han hörde att det blev 16–0 hälsade han att Al Pacino är imponerad.
På kvällen var det min tur att kliva in i dimman. Två vänner kom över på middag och ett par flaskor Zinfandel försvann, gin och tonic dracks. När jag skriver detta har klockan passerat midnatt. Det är knäpptyst i huset, familjen sover. Jag borde också sova, det har varit en lång dag. Barnkalas för min yngsta son och direkt efter det match med ett av Näsets P10-lag, samtidigt som Offside sände den färöiska ligapremiären på vår hemsida.
Totalt hade vi 3 000 tittare på offside.org under lördagens match. Ken Fagerberg, som kom in i andra halvlek för sitt TB utan att lyckas göra mål i 1–3-förlusten, frågade efter matchen om vi var nöjda. »Absolut!« svarade vi.
När jag stod där vid sidlinjen och försökte hålla koll på avbytare, försvarsspel och presspel vibrerade det konstant i träningsoverallens ficka. »Tekniska problem«, skrev man, och jag tänkte att »nu kommer tusentals fotbollstörstande personer att rasa för att vi inte lyckas leverera en fungerande stream«, men hann inte fundera på krishantering eftersom en av mina spelare stod och ryckte mig i armen:
– När får jag komma in igen?
– Va?
– Ja sa: »När får jag komma in igen?«
– Snart, Ken, sa jag. Snart. Tjata inte.
– Va? Jag heter inte Ken!
Vi har ingen i vårt lag som heter Ken. Men de senaste dagarna har det varit mycket Ken och när jag stod där och oroade mig över vår strulande sändning från Färöarna – någon skrev att Ken Fagerberg inte startade – när stressen och maktlösheten svepte över mig, kände jag att jag hade tagit ett idiotiskt beslut häromdagen. Varför skulle Offside, som har noll erfarenhet av att sända fotboll, lyckas ro ett sådant här vansinnesprojekt i hamn? På bara drygt ett dygn?
Telefonen surrade till igen. »Servern har kraschat.« Jag funderade på om jag skulle lämna planen och ringa in till jobbet, men avbröts än en gång av verkligheten. En av mina spelare låg och grät på konstgräset efter att ha fått en smäll. Jag joggade in och lyfte upp honom. »Hur jävla dum i huvudet kan man vara?« tänkte jag för mig själv.
»Mycket talar för att den utländska proffskarriären tog slut under en vår han aldrig kommer att glömma.«
Vår match fortsatte i västra Göteborg, matchen mellan NSÍ Runavík och Tvøroyrar Bóltfelag fortsatte på Färöarna. Jag var ingenstans och överallt. Telefonen surrade igen. Jag vågade knappt titta på displayen, men gjorde det ändå. Från Johan: »Nu funkar det!« En snabb titt på Twitter. Folk verkade vara glada. På några sekunder gick jag från att vara på gränsen till att börja gråta till att känna en ovanligt stark glädje. Minuterna passerade, min telefon var lugn. Jag blev också lugn. Jag vågade tro att vi hade lyckats erbjuda det som hela tiden lockade när möjligheten dök upp, det som ingen annan lyckats erbjuda på snart två månader: livefotboll. Fan, det löste sig.
Det blev bra till slut. Stigs nya kompis håller säkert med.
Johan: Dynamo Dresdens trupp har satts i 14 dagars karantän. Detta efter två färska covid-19-fall i klubben som kämpar i botten av den tyska andraligan. Alltså: Ingen match för Dresden när tysk fotboll startar om nästa helg. Ingen träning på två veckor. Förutom att jumbolagets chanser att rädda kontraktet minskar avsevärt är det också en förvarning om de många svårigheter som väntar.
Dredsen ligger sist i serien men har bara en poäng upp till kval. Om (om!) tysk elitfotboll startar blir det inför tomma läktare och om hemmasupportrar samlas utanför arenan ska bortalaget kunna tilldömas segern.
I min mejlkorg finns tankar från personer som argumenterar vettigt för att fotbollen ändå måste komma igång. I min mejlkorg finns tankar från personer som argumenterar vettigt för att fotbollen måste fortsätta vänta. »Det enda jag vet är att jag ingenting vet«, sade Sokrates och för det utnämnde oraklet i Delfi honom till den klokaste av alla. Svårt att känna sig lika smart själv när man studsar som en pingisboll mellan åsiktsslagen.
Mattias Bjärsmyr vet inte mycket han heller. Turkiska ligan vill återuppta säsongen i juni, men Beşiktaş rapporterar coronafall på både spelare och tränare. Bjärsmyrs kontrakt med Gençlerbirliği går ut om tre veckor och om klubben anser sig ha rätt att kalla tillbaka honom tänker han ändå inte åka dit.
– Det är väl det enda jag vet nu, säger han. Att jag inte åker till Ankara för att bli satt i karantän och att efter det gå ut till en ligaomstart med tusen frågetecken. Jag skulle riskera att bli kvar länge i ett kaos utan att kunna träffa min familj. Det gör jag bara inte.
Mattias Bjärsmyr är 34 år. Mycket talar för att den utländska proffskarriären tog slut under en vår han aldrig kommer att glömma. Senaste tiden har han tränat lite med IFK Göteborg, men vilken svensk klubb vill sätta nya spelare på lönelistan i detta läge?
Bjärsmyr säger:
– När framtiden skrämmer försöker jag uppskatta det fina som ändå sker i stunden. I dag gjorde till exempel min femåriga dotter sitt livs andra fotbollsträning. Hon hade hur kul som helst. Jag är glad att jag fick se det.
Du har just läst det åttonde och avslutande kapitlet av Offsides fotbollsdagbok i coronans skugga. Alla delar finns samlade här:
• Anteckningar från ett fotbollshål
