Vecka 13 (23 mars – 29 mars)
Detta är det andra av åtta kapitel som utgör Offsides fotbollsdagbok i coronans skugga. Läs det första kapitlet här: Uppskjutet EM, såriga knogar och yogaövningar i New York.
Anders: 1 445 döda i Italien på två dagar.
Sol och blå himmel hela helgen.
Ödsliga gator i Madrid men seger mot SG 97 för Näsets P10:or på Ruddalen.
En snuvig näsa och jobb hemifrån.
Tolv nya dödsfall i Sverige.
Molnigare under eftermiddagen.
Anders: Mejlar Henrik Brandão Jönsson, Offsides soligaste medarbetare i fotbollsvärlden och Rio de Janeiro-bo i snart 20 år, för att höra hur han har det och vad det pratas om i hans kretsar. Han skriver snart tillbaka:
»Hej Anders,
Allt är okej, trots detta avbräck. Jag sitter mer eller mindre i karantän. I lördags gav jag mig dock ut på en cykeltur längs stranden i Copacabana och den var helt tom. Aldrig sett något sådant en solig dag.
Den största snackisen annars är att den enda fotboll man kan titta på nu är ett Youtube-klipp från när Ronaldinho spelar boll inne på säkerhetsfängelset i Paraguay. Annars ligger all fotboll nere. Även strandfotbollen. Ronaldinho spelar dock som aldrig förr med internerna i Paraguay.
Undrar hur länge Brasilien kommer att klara sig utan sin fotboll?
Vi som håller på Botafogo lider som mest. Klubben köpte Keisuke Honda i februari och vi var många som tog oss ut till flygplatsen för att möta honom. Över två tusen supportrar hoppade på ankomstterminalen. Jag var där med min tonårsdotter som skrek »Honda Chegou!« Honda har anlänt! I och med att man inte uttalar h:et i brasiliansk portugisiska låter det som »A onda chegou«, vågen har anlänt – ett populärt uttryck för när något stort är på gång i Brasilien. Men fotbollsförbundet dröjde med att godkänna övergången och Honda kunde inte spela de första matcherna i Riomästerskapet. När pappren väl var klara och han skulle lira mot Bangu den 15 mars beslöt guvernören att matchen skulle spelas utan publik på grund av coronaviruset. Vilken besvikelse! Matchen slutade 1–1. Honda gjorde sitt första mål i Botafogo. På en straff. Men nu är det ingen som pratar om Honda längre. Riomästerskapet är uppskjutet till framtiden och det är ännu osäkert om ligan kan börja den 2 maj som tänkt. Luften har gått ur.«
En ovanlig syn i Rio.
Johan: Dag åtta i hemkarantän för Ola Toivonen. Australiska ligan har pausat helt nu och han räknar inte längre med att spela mer fotboll där. I ett SMS skriver han att SVT Play har lagt ut två nya avsnitt av Dokument utifrån: båda om Jeff Bezos Amazonimperium. Efter den upplysningen trycker han dit en liten eld-emoji.
Johan: Senaste numret av France Football innehåller en intervju med Erling Braut Haaland. Tidningen skriver att samtalet varade i 25 minuter och att det var nytt längdrekord för den svårpratade norrmannen. Intervjun är fascinerande i sin brist på glöd från den spelare som före coronan kanske var världens hetaste.
Reporter: Håller du fortfarande på Leeds?
Haaland: Jag vet inte vad du pratar om.
Reporter: I februari 2017 sa du till en tidning: »Min dröm är att vinna Premier League med Leeds.«
Haaland: …
Reporter: Du är född i Leeds. Har aldrig en engelsk klubb försökt värva dig?
Haaland: Du pratar med fel person. Jag vet ingenting.
Frågar Anders vilken fotbollsperson han tycker har varit svårast att intervjua. Lite överraskande svarar han Lars-Åke Lagrell, fotbollsförbundets tidigare ordförande som i ett enda svar lätt kunde krossa Haalands totala längdrekord på 25 minuter.
– Men det var just det som var grejen, säger Anders. Han pratade och pratade och man tänkte att det här går kanon. Sedan lyssnade man på intervjubandet efteråt och insåg att han egentligen aldrig svarade på någon fråga. Han bara pågick.
»Jag känner mig stridslysten i alla fall. Jag tänker kämpa för den här föreningen till sista blodsdroppen.«
Det är lönedag i dag. Och många föreningar kämpar redan med likviditeten. Jag ringer till Erika Nilsson, sedan många år hårt arbetande sportchef i allsvenska Vittsjö. Spelarna är sedan några dagar korttidspermitterade (ett krångligt ord som få inom elitfotbollen behövde kunna för några veckor sedan, men som nu allt fler spelare tvingas lära sig). Vittsjö står nu för 40 procent av spelarnas lön – resten får de ansöka om hos Skatteverket.
– Spelarna tog det bra, säger Erika. Jag fick säga att antingen gör vi detta nu, eller så har ni snart inga jobb kvar.
Men inte heller permitteringsmodellen är hållbar i längden. Kommer Damallsvenskan inte igång tror Erika att klubben bara kan hålla sig flytande fram till augusti. Budgeten är lagd efter ett inkomstflöde som nu inte finns.
– Jag är lite knäpp, säger hon. Hur hemskt det här än är så blir jag triggad. Jag vill visa att jävlar i helvete – vi ska klara det här!
Erika och Vittsjö har besegrat oddsen många gånger tidigare – både på och utanför planen. Men hon vet förstås: det här är något annat. Och även om klubben gör vad den kan för att hitta extrainkomster (som att på hemsidan auktionera ut matchtröjorna för de spelare som slutade trea i Damallsvenskan i fjol) är risken att man ändå behandlar en fraktur med plåster.
– Jag känner mig stridslysten i alla fall, säger Erika. Jag tänker kämpa för den här föreningen till sista blodsdroppen.
Vittsjö fixar A-lagsplanen med hjälp av hästar efter att den vanliga gräsklipparen gått sönder.
Anders: Jörgen Lennartsson klättrar på väggarna hemma i villan på Hisingen.
– Ingen fotboll, Bengtsson! Fy fan.
Ett tuggande hörs, det är lunchtid. Jag säger att jag har tänkt lite extra på honom i dessa dagar när all fotboll ligger nere. Att han kanske är den mest fotbollsbesatta person som jag känner, men hinner inte avsluta meningen innan han säger:
– Jag tittade på Liverpool–United från 1994 häromdagen, fortsätter han. Barnes, Rush, Fowler … De var inte dåliga framåt, Bengtsson! Men bakåt var det katastrof. Nej, det blir mycket läsning.
Vad rekommenderar du i läsväg?
– Bill Beswicks One Goal – The Mindset of Winning Soccer Teams. Så jävla bra! Har du C More?
Ja.
– Då ska du se en dokumentär om hockeyn i Sovjet. Så jävla bra, Bengtsson. Krutov, Larionov, Fetisov och gubbarna. Där finns mycket att lära sig från, ledarskap och såna grejer. Hur går det för Offside, då? Kris eller?
Jag berättar att det är tuffa tider.
– Ja, jag hade en del föreläsningar inbokade. Alla är inställda. Mitt uppdrag som scout för Danmarks landslag blev också inställt, avtalet revs när coronan kom. Jag skulle kört på med Hareide fram till och med EM. Men det går ingen nöd på mig, jag har kvar lite lön från Lilleström. Lunch snart eller? Tjöta lite fotboll i några timmar?
Den 2 december i fjol, efter att inte ha vunnit en ligamatch sedan den 25 augusti, sparkade Lilleström SK Jörgen Lennartsson. Vid tidpunkten återstod ett kval för att hålla sig kvar i högstaligan. Lilleström förlorade mot IK Start och spelar nästa säsong i den norska andraligan. Lennartssons kontrakt löpte över 2020.
Johan: Inte lätt att vara frilansjournalist nu. Få tidskrifter, inklusive Offside, vågar köpa in material när ingen vet hur hårt det ekonomiska slaget kommer att bli. Men till skillnad från frilansarna har vi åtminstone (än så länge) fast inkomst varje månad. De senaste dagarna har jag fått mejl från en rad utländska skribenter som inte hört av sig till Offside på många år. Idéerna de försöker sälja skvallrar om det desperata läget. Skickliga historieberättare tvingas nu koka soppa på spik och jag känner för frilansaren från södra Europa som föreslår en artikelserie om sitt liv som fotbollsjournalist där han vill bjuda på »en mängd intressanta anekdoter«.
I mejlet till mig avslöjar han två av dem. Anekdot 1: En inställd intervju med Patrick Vieira 2005 (missförstånd mellan Vieira och hans agent). Anekdot 2: Ett samtal med Michael Owen 1998 som fick genomföras först tre timmar efter utsatt tid (missförstånd mellan Owen och hans agent).
Frilansjournalisten vet nog själv vad mitt svar kommer att bli och jag tackar nej så vänligt jag kan.
Panik hos spelbolagen. Eftersom knappt någon liveidrott är igång erbjuder de nu odds på träningsmatcher med klubbar som Enhörna IF, Lindö FF och Baggetorps IF. Där spelar så klart bara amatörer. Amatörer som kanske har blivit varslade i dagarna och alldeles säkert känner stor ekonomisk oro för framtiden. Grattis alla matchfixare!
Anders: Inleder dagen med att vinna mot Västra Frölunda med Näsets P10:or. Två killar frågade efter slutsignalen om det var den sista matchen. »Mamma sa att vi inte kan spela mer nu eftersom man inte får vara många på samma ställe längre.« Jag svarade att det ännu är oklart vad som gäller med de där restriktionerna gällande folksamlingar på 50 personer – räknas föräldrar in? – innan jag åkte hem och började såga ner ett lutande ekträd i min trädgård som slagit mot husfasaden under vinterns blåsigare dagar.
Ekjäveln var tjock och lång och jag sågade och sågade. I det svettiga och monotona sågandet fastnade jag i samma tanke hela tiden, jag började tänka en tanke men hann inte avsluta den innan jag var framme vid någon slutsats – samma process som upprepas varje gång jag utför kroppsarbete: målar, snickra, rensar ogräs, simmar, löper … Eller sågar i träd. Det påminner kanske om hur det är att fastna i en jobbig dröm. Man försöker få upp farten, men benen vill liksom inte öka i frekvens. Man trampar i kvicksand.
»I Italien får inte ens tre tioåringar gå ner till kvarterets gräsplätt för att skjuta prick …«
Tanken som jag startade om gång efter gång utan att kunna sätta punkt var: »Har Sverige gjort rätt?« Vad fan ska man tro? Man läser DN:s chefredaktör Peter Wolodarski och tror omedelbart att Sverige och Folkhälsomyndigheten är ett gäng lallare, man tar in hur andra länder stänger ner och låser in sina städer och man hör om hur slappt Sverige är i sin syn på det virus som nu lamslagit en hel planet. New York Times skriver om »The Swedish experiment«. Så ja, vad fan ska man tro? Jag gillar Anders Tegnell och jag gillar tanken på att kollektivt och individuellt ansvar trumfar politiska pekfingrar, men kontrasterna är så stora. I Tyskland kan inte Podolski, Neuer och Müller sitta på ett fik tillsammans utan att riskera böter och fängelse, men i västra Göteborg kan tio killar från Näset och tio killar från Västra Frölunda spela match och svettas med och mot varandra. I Italien får inte ens tre tioåringar gå ner till kvarterets gräsplätt för att skjuta prick, medan jag har minst en kille i mitt lag vars förälder i dag berättade att sonen inte kan träna nästa vecka eftersom de ska »dra till fjällen och åka skidor«. Maja Nilsson Lindelöf tänker inte på något annat än sitt samarbete med Gina Tricot medan Sanna Guidetti sitter i karantän med sin man i Hannover.
Vad fan ska man tro? Jag satte mig på min stubbe i trädgården och pustade ut i eftermiddagssolen, samma stubbe som jag ibland sätter mig på när jag är som mest nervös under Liverpools matcher. Jag satt där senast när Liverpool FC hade 3–0 mot FC Barcelona förra våren. Det har blivit en grej bara, jag tror att det ska ge mig tur. Med svetten rinnande längs ryggen kollade jag igenom de senaste nyheterna på telefonen. 832 döda i dag i Spanien, den högsta siffran i landet än så länge. Johan skickar meddelande om att han har fått feber.
Används bara i nödfall.
Johan: Pappa ringer för att prata om Motala AIF. Någon gång ska jag berätta hela hans kärlekshistoria med Maif och vad en liten klubb som pendlar mellan ettan och tvåan och spelar matcher inför ett par hundra kan betyda för en 74-åring med sviktande hälsa. Men det får, som så mycket annat nu, vänta.
– De har skjutit upp division ett nu, säger pappa. Blir tidigast i juni.
Jag vet redan det. Men jag vet också att pappa mår bra av att få agera nyhetsförmedlare, så jag svarar:
– Å fan. Men det var väl väntat.
Mejl från Tinnerholm i New York. Staden är värst drabbad i ett redan hårt ansatt USA och familjen Tinnerholm håller sig i lägenheten. Julia ser om Grey’s Anatomy och Anton betygsätter alla VM-krönikorna. Högst betyg ger han 1998, sämst till 2002. »De bästa krönikorna är när man inte fokuserar för mycket på Sverige utan tar in hela VM på ett annat sätt«, skriver han.
Själv betygsätter jag mitt eget mående. Ett av fem i dag: hosta, feber och ont i kroppen. Lär dröja innan jag är på jobbet igen.
Du har just läst det andra av åtta kapitel som utgör Offsides fotbollsdagbok i coronans skugga. Läs vidare:
• Kapitel 3: Bettingkaos, världskrig i färg och en dikt om knäskador
Alla kapitel: Anteckningar från ett fotbollshål