»Jag är skitsträng. Alla ska tvätta händerna, allt skräp ska slängas direkt, inga skor inomhus och alla måste ställa sin tallrik i diskstället. Jag behöver bara knäppa med fingrarna så tar spelarna ner fötterna från soffan. ›Vi är livrädda för dig‹, skämtar de ibland.
Som kvinna och lite äldre fyller jag en viktig funktion – det är inte konstigt att de utländska killarna kallar mig ›Mamma Sweden‹. Dels ger jag spelarna normer och regler. Dels bryr jag mig på riktigt. Jag frågar hur de mår, om de fryser på vintern, vad de ska äta till middag. Ibland tar jag med Dagens Nyheter och berättar om de viktigaste nyheterna för att de ska hänga med i världen. Allt är inte fotboll.
Bettan
Ålder: 60
Måltidsansvarig i Djurgården sedan 2010.
Det bästa med mitt jobb: »Det är fritt och samtidigt ansvarsfullt. Jag kan vara den jag är och skrattar mycket på jobbet.«
Min huvudsyssla är att köpa in och tillaga all mat som A- och U21-laget äter. Det hade varit enkelt om det inte vore för all specialkost. Vi har killar som inte äter fläsk, en som äter enligt Kilmanprincipen, gluten- och laktosintoleranta och fem olika allergier. Andra är som gnälliga barn: ›Usch, är det fisk i dag?‹ Det är svårt att få alla att äta det kroppen behöver. Det är lätt att skratta åt det, men spelarnas favoriträtt är ›Hammarbygryta‹, en rätt jag lärde mig av kokerskan i Hammarby: kycklingfilé, spenat, crème fraiche och thaikryddor. Vi hade en brasilianare här, det enda han kunde säga på svenska var ›Hammarbygryta‹.
Ett tag hade jag i uppdrag att lära de utländska spelarna att laga mat. Vi handlade ihop, sedan cyklade vi hem till någon av killarna och lagade mat tillsammans, till exempel spaghetti och köttfärssås. Alla fick hjälpa till att riva, koka, steka och hacka. Men det projektet tog slut. Synd, för det behövdes. Jag har ingen aning om vad de äter när det inte är jag som lagar maten.«
Texten är en del av reportaget De osynliga i Offside 2/2014, där vi låter åtta allsvenska vattenbärare berätta om livet i stjärnornas skugga. Alla delar finns samlade här.