Drömmen om guldbussen

Måndagen den 22 mars 2010 skulle Halmstads BK spela årets första bortamatch. Motståndet var Elfsborg, och Marcus Norell gjorde debut som allsvensk busschaufför. Körningen till Borås gick galant. Marcus hade studerat kartor i förväg, vilket han alltid gör när han ska köra till ett nytt ställe (»man kan inte alltid lita på GPS:en«). På plats i Borås fick han en matchbiljett av hemmalaget.

– Jag fick sitta längst upp vid taket på arenan, säger Marcus. En riktig skitbiljett, jag såg knappt någonting. Dessutom fick vi stryk med 6–0. Då tänkte jag, »detta är inte kul«.

Men Marcus, född Östersupporter, fortsatte köra och upptäckte snart att han utvecklat känslor för laget.

– Det skar plötsligt i hjärtat när de förlorade. Så hade jag inte känt tidigare. Jag hade följt HBK länge eftersom jag bodde i Halmstadsområdet, men när jag började köra laget blev det på allvar.

Under hans tid som chaufför har A-laget åkt ur Allsvenskan och kvalat sig tillbaka. Marcus har sett så gott som varenda match, både hemma och borta. Hösten 2012, när HBK spelade i Superettan, fick han se en match som många andra supportar missade: den avgörande kvalmatchen mot Sundsvall borta. Halmstad vann. Efter champagnesprut i omklädningsrummet körde Marcus truppen till Gävle, där de skulle övernatta.

– Spelarna festade hela natten men jag gick och lade mig. Chauffören måste alltid vara utvilad. Nästa dag var spelarna trötta, men det var en härlig resa. När man har förlorat kan tolv timmar i buss kännas som ett dygn. Har man vunnit känns det som en halvtimme.

De flesta allsvenska lag anlitar bussbolag som låter olika chaufförer köra varje gång. När Halmstad anlitade bussbolaget där Marcus jobbar föll körningarna på honom eftersom han var fotbollsintresserad. Nu kör han A-laget, U21, U19 och U17.

– Fördelen är att jag vet vad de behöver hjälp med. Jag bär material eller serverar mat när det behövs. Jag står aldrig och väntar på uppdrag. För laget blir det en trygghet, de vet vad de får och hur resan kommer att vara. Jag tror också att de uppskattar att jag är HBK-supporter.

Han känner aldrig av någon nervositet i bussen inför matcherna. Stämningen är sig lik, vart de än åker.

– Men precis före avspark, då kommer anspänningen! Så är det nog för både mig och spelarna.

»Det bästa är att jag aldrig behöver kämpa för att få åka med på bortamatcherna. Jag är uttagen varje gång.«

Däremot kan han enkelt räkna ut hur stämningen under hemresan kommer att bli.

– Mot slutet av matchen vet jag. Har det varit en bra match, gärna med lite stolpe in och vinst, blir det skön stämning i bussen. Ser det mörkt ut vet jag att det blir en tung resa. Då slänger de in väskorna

i bussen, drar luvorna över huvudet och bara surar.

Marcus taktik när spelarna är deppiga är att vara »medkännande men inte fjäskig«. Han skulle aldrig säga »bättre lycka nästa gång«.

– Det blir lite väl klyschigt. »Shit happens«, säger jag ibland. Det räcker.

Efter »skitbiljetten« i Borås tar Marcus inte längre emot hemmalagets gratisbiljetter. Sedan han utrustades med HBK-kläder släpps han alltid in på pressläktaren. Oftast sitter han där med någon ledare, och kanske någon spelare.

– Det känns verkligen som om de har accepterat mig som en i gänget. Och det bästa är att jag aldrig behöver kämpa för att få åka med på bortamatcherna. Jag är uttagen varje gång.

Under sina fyra år som HBK-chaufför har Marcus märkt en förändring i spelarnas resebeteende. Förr satte någon ledare på en film som alla såg tillsammans. Nu sätter ledarna fortfarande på filmen, men inga spelare tittar.

– De vill inte sitta och sträcka på halsen för att se något på en liten skärm flera säten bort. De sitter med sina egna datorer. För mig spelar det ingen roll vad de gör. Jag brukar sitta och dagdrömma om allt möjligt. Inte så ofta om fotboll, snarare om att vi ska tapetsera hemma eller om saker jag ser på vägen. Men min dröm är att köra bussen när HBK har tagit SM-guld. Jag tror att det händer inom fem år.

Texten är en del av reportaget De osynliga i Offside 2/2014, där vi låter åtta allsvenska vattenbärare berätta om livet i stjärnornas skugga. Alla delar finns samlade här.