Nahom Ghidey packar upp lådor med takeawaymat på Ibrahim Moros köksbord. Riset och grönsakswoken kommer från favoritstället i Solna Centrum. Nahom och »boysen«, det vill säga innermittfältaren Ibrahim Moro och ytterbacken Ebenezer Ofori, brukar inte lyxa till det med hämtmat på en måndagskväll. Men det är en speciell kväll i hyreshuset i Solna. Killarna har inte träffats på två veckor – Nahom har varit på utbildning och boysen på träningsläger i spanska La Manga. Dessutom flyttade Moros fru till Sverige från Ghana för tre dagar sedan, och henne har Nahom inte träffat sedan i somras.
Nahom lägger upp ris på spelarnas tallrikar. Han berättar utförligt vad som finns i varje låda och plockar fram bestick. Inte förrän killarna har börjat äta sätter han sig själv vid bordet.
– Jag är glad att du börjat äta igen, Ofori, säger han. Du gick ner så mycket i vikt i början.
Nahom är född i Eritrea och uppvuxen i Tyskland. För åtta år sedan flyttade han till Sverige. När yngsta sonens knattelag i AIK behövde en tränare ställde Nahom upp. Efter tränarutbildningar och förbättrad svenska fick han allt större ansvar i klubben. Till slut sade han upp sig från sitt dåvarande jobb, och sedan 2011 jobbar han heltid i AIK – 75 procent som akademi- och skoltränare, 25 procent som fadder för de afrikanska spelarna. Björn Wesström, sportchefen i AIK som anställde Nahom i samband med att den då 19-årige Kwame Karikari kom till klubben, tror inte att AIK hade klarat sig utan honom:
– Det behövdes en länk mellan oss och afrikanerna, säger han. När vi i lagledningen pratar med dem har de ofta inställningen »Yes, boss!« Det är ofta bra, men Nahom kommer mycket närmare spelarna än vad vi gör, han förstår de kulturella skillnaderna som de upplever. För att killarna ska funka på planen måste de också funka i en etta i Solna, med allt vad det innebär.
Nahom Ghidey
Ålder: 43 år
Fadder för AIK:s afrikanska spelare sedan 2011.
Det bästa med mitt jobb: »Jag får så bra kompisar och är glad att kunna hjälpa till. Jag påverkar människors framtid.«
Mycket av Nahoms jobb går ut på att visa spelarna hur deras nya land fungerar. Många killar är unga (Moro är 20 år, Ofori är 18) och deras lägenheter i Solna är också deras första egna bostäder. Vissa har aldrig lagat mat, och de flesta uppskattar inte ensamheten och kylan.
– Det är mycket att förklara, säger Nahom. Hur man slänger soporna, hur man kokar gröt. Tvättstugan är rena teknikparken för någon som kommer från Ghana. Mitt jobb är att ta hand om killarna. De tränar bara två–tre timmar per dag, resten av tiden känner de sig ensamma. Min familj blir deras familj. När Moro var sjuk pysslade min fru om honom.
Han ler.
– Kwame [Karikari] kom hem till mig varje dag, och jag trodde att jag var tvungen att prata med honom jämt. Men han ville bara lyssna på musik och sjunga medan jag gjorde annat. Ibland är killarna ledsna och då får jag vara lite psykolog. Oftast vill de bara att någon finns där för dem.
Moro slevar upp en ny portion på sin tallrik och berättar om sitt mål för 2014: att ta SM-guld med AIK. Ofori har knappt fått någon speltid sedan han värvades i juli 2013. Alla tre hoppas att 2014 blir året då Moro och Ofori får sitt genombrott i AIK.
– Det värsta jag vet är när mina killar tränar jättehårt men inte får spela, säger Nahom. Att se dem sitta på bänken är hemskt, lika hemskt som om det vore mina egna barn. Eller … de kanske inte är som mina barn, men jag kallar dem för »mina boys«.
Han tittar på Moro och Ofori och säger:
– I år ska ni ta körkort och lära er svenska. Och så måste ni lära er att simma!
Killarna skruvar på sig.
– Jo! Jag vet att ni tycker det är svårt med simningen, men jag har redan bokat en simhall. Svenskan är viktigast. Lär ni er det får ni fler kompisar. We’re gonna make it.
En halvtimme senare är Nahom på väg hem, men får vända i porten.
– Just det. Jag skulle hjälpa Ofori att byta glödlampa.
Texten är en del av reportaget De osynliga i Offside 2/2014, där vi låter åtta allsvenska vattenbärare berätta om livet i stjärnornas skugga. Alla delar finns samlade här.