Erik Friberg om att sitta i karantän

När gjorde du din senaste tävlingsmatch?

– Nu får jag tänka, det var ju ett tag sedan … Catania. Mot Catania måste det ha varit. Näst sista omgången förra säsongen.

Det var den 11 maj 2014. Vad tänkte du om framtiden då?

– Just då var det bara bittert att vi åkte ur Serie A. Det blev rätt stökigt efter den matchen. Fansen var, med all rätt, väldigt upprörda och försökte stoppa vår buss från att lämna arenan. När sommaren kom hade jag en ny klubb på gång i en annan liga, men det sket sig i sista stund. Jag deppade inte för det utan såg fram emot att stanna i Bologna och spela i Serie B. Jag tänkte att hösten kunde bli rätt skoj ändå. Men där tog jag fel.

Vad var det som hände?

– Bologna lyckades inte göra sig av med så många spelare som de hade tänkt under sommaren. Och i Serie B vill klubbarna ge unga spelare chansen. Det finns en särskild Serie B-regel som i korthet går ut på att bara ett visst antal äldre spelare får registreras för spel. När transferfönstret hade stängt berättade sportchefen för mig att det »blivit lite fel«. Han förklarade att jag inte var registrerad och därmed inte skulle kunna spela några matcher under säsongen. Samtidigt var jag fortfarande Bolognas spelare. Det var en jävligt märklig sits.

Blev du förbannad?

– Mer chockad. Först trodde jag faktiskt inte att det var sant, den där regeln kände jag inte till överhuvudtaget. När jag väl insåg läget blev jag sur. Jag sa några ord till sportchefen som inte var så vackra – sedan lämnade jag mötet. Hade de bara pratat med mig om läget innan transferfönstret stängde hade jag ju kunnat bryta kontraktet och hitta en ny klubb. Men nu hade det tåget gått.

Hur har hösten varit efter beskedet?

– Skum. Fem andra spelare i Bologna är i samma situation som jag. Vi tränar med laget måndag till fredag och får gå in i Primaveralaget när A-laget kör elva mot elva inför matcherna. Men när helgen kommer får vi ledigt. Det känns konstigt att se de andra spela ligamatcher när man själv känner sig minst lika stark. I senaste omgången fick Bologna slänga in en junior på mittfältet på grund av skador. Då stod man ju inte där bredvid och gjorde vågen precis.

»Att hösten blev pissig kan jag inte hålla på att älta i en evighet. Jag är trots allt hel och frisk.«

Är det svårt att motivera sig till träningarna?

– Det är olika. Vissa dagar känner man sig bitter och tänker: »Det spelar ingen roll hur bra jag är, jag kan ändå inte bli uttagen.« Samtidigt behöver jag träningarna, det är bara då jag får spela fotboll. Jag måste hålla formen uppe så gott det går. Börjar jag hänga med huvudet drabbar det bara mig själv. Sedan är det ingen rolig situation för Bologna heller. De betalar lön till en spelare som de inte har någon glädje av.

Vissa skulle nog se din tillvaro som ett drömliv. Du tjänar bra utan att behöva leverera resultat. Dessutom bor du i Bologna. Det finns värre städer att sitta i fotbollskarantän i.

– Jag har faktiskt tänkt på det där. Många svenskar skulle nog gärna byta plats med mig. Bologna är en otroligt vacker stad med fint väder och god mat. Samtidigt: jag är fotbollsspelare. Jag vill ha mina matcher.

Hur är det att plötsligt ha lediga helger?

– Ovant. Det är mycket tid som frigörs. Jag har kunnat vara med vår dotter Ebba jättemycket den här hösten, plus att jag kan avlasta Malin hemma på ett helt annat sätt än tidigare. Det är jag glad för. I princip kan man väl säga att jag är pappaledig. Så rent privat känns det fint. Fotbollsmässigt kan jag däremot inte hitta något positivt i den här soppan.

Hur har det varit att se dina gamla kompisar i Malmö FF spela i Champions League samtidigt som du själv har varit pappaledig?

– Där är jag inte bitter alls utan bara glad för deras skull. Och jag ser inte min tid i Italien som bortkastad heller, jag har ändå upplevt mycket här. Jag har fått spela i Serie A, jag har fått möta världsspelare, jag har tjänat bra med pengar. Att hösten blev pissig kan jag inte hålla på att älta i en evighet. Jag är trots allt hel och frisk. Det hade varit värre att dra sönder korsbandet.

Vad händer framöver?

– Jag har ett halvår kvar på mitt kontrakt men hoppas på en bra lösning när fönstret öppnar igen i januari. Jag har svårt att se att jag är kvar i Bologna efter det. Eller, jag vet att jag inte kommer att vara det. Fram till dess är det bara att bita ihop och gnugga på.

Ska du åka och träna nu?

– Faktiskt! Jag tänkte åka dit och försöka se passet som en match. Det är så man får tänka nu.