Frank Andersson stryker fingrarna över den gråa mustaschen. På kavajslaget sitter klubbmärket och den socialdemokratiska partinålen bredvid varandra. I 18 år har han varit ordförande i Gunnilse IS, parallellt med sitt arbete som politiker i Göteborg och Västra Götalandsregionen. Tidigare har Frank placerat symbolerna vertikalt på kavajslaget – men det ledde ibland till kommentarer, beroende på vilket märke som satt överst. »Jaså, partiet är viktigare?« kunde någon skämtsamt säga i Gunnilse. »Du prioriterar alltså fotbollen?« kunde någon partikamrat retas. Så nu sitter rosen och skölden bredvid varandra istället. Att det inte ser lika snyggt ut får Frank ta, han vill ogärna ranka sina uppdrag. Dessutom är det här ingen kväll för skämtsamma kommentarer.
Utanför Gunnilsehallen blåser ett regn omkring under den mörka himlen, precis som så många andra decemberkvällar i Angered det här året. På hallens ovanvåning har ett trettiotal personer samlats. De småpratar försiktigt, dricker kaffe och väntar på att klockan ska bli sju. Då ska det extrainsatta medlemsmötet börja. Väggarna i lokalen är täckta av vimplar, diplom och pokaler. De flesta av dem har spelats hem i olika ungdomsturneringar, och den kanske stoltaste av dem alla är från 1995, då Gunnilses juniorlag – anförda av en ung Jeffrey Aubynn – blev svenska mästare efter att ha besegrat självaste IFK Göteborg i finalen.
Ett av fönstren på hallens ovanvåning vetter mot inomhusplanen. Där håller ett av klubbens knattelag på att slutföra kvällens träning. Glada parvlar far omkring bland bollar och koner, jagar varandra och skrattar. Frank Andersson betraktar ungarna i några sekunder innan han vänder sig mot folksamlingen.
– Jaha, nähä. Vi kanske ska börja. Finns det stolar till alla?
Fem minuter senare sitter medlemmarna på rad i Gunnilses mötesrum. Längst fram sitter styrelsen. Frank hälsar alla välkomna och säger sedan:
– Det krävs något alldeles speciellt för att vi ska kalla till ett sådant här möte, säger han. Och som ni säkert vet har det tyvärr hänt något alldeles speciellt i Gunnilse den här hösten. Tanken nu är att vi från styrelsen ska ge vår bild av det som har hänt. Jag kommer att stå och tjöta ett tag, sedan blir det självklart tid till frågor. Känns det okej?
Mötesdeltagarna nickar allvarligt.
– Bra, säger ordföranden. Så här var det alltså …
Och så berättar han om säsongsupptakten av Division tre nordvästra Götaland. Om hur Gunnilse, som åkte ur tvåan 2012, inledde starkt och ledde serien efter fem omgångar, under ledning av den nya tränaren Tommy Johansson. Om hur det svängde framåt sommaren, när laget plötsligt började släppa in väldigt många mål. Han berättar om 1–5-förlusten hemma mot Ahlafors i den sista matchen före sommaruppehållet, och om hur den sedan följdes upp med 1–6 mot Skoftebyn vid serieomstarten i augusti.
– Sen kom då matchen mot Kärra/Klareberg. Det var den 14 augusti. Ett ödesdigert datum, skulle det visa sig.
Gunnilses match mot Kärra/Klareberg hemma på Hjällbovallen ingick i den fjortonde serieomgången. Frank Andersson var som vanligt på plats, precis som sin kompis Erik Svensson, fotbollsansvarig i Gunnilse. Efter en halvlek var de frustrerade. Deras lag hade dominerat bollinnehavet, utan att få till ett enda vettigt avslut. Gästerna hade däremot stuckit upp och gjort två mål. Frank förbannade att den rutinerade mittbacken Igor Utkovic var avstängd och tyckte att de övriga spelarna saknade desperationen som krävdes.
I paus gjorde tränaren Tommy Johansson två byten. De fick effekt: Gunnilse både reducerade och kvitterade i andra halvlek. Men under de sista tio minuterna gjorde Kärra två mål och gick därmed ifrån till 4–2. När domaren Christoffer Aidesjö blåste av matchen var Erik Svensson så förbannad att han bestämde sig för att åka hem omedelbart. Han satte sig i sin bil och dunkade ilsket nävarna i ratten några gånger. Sedan ändrade han sig och gick ut och köpte en korv med bröd, som han hetsåt. Frank gick fram till honom och började prata om det utsatta läget. Noll poäng på de tre senaste matcherna och 15 insläppta mål. Så kunde det bara inte fortsätta. Bara att ligga i trean sved för en förening som nosat på Allsvenskan så sent som 1997. Att bli utskåpade av lag som Skoftebyn och Kärra var direkt pinsamt.
»Frank Andersson blev så upprymd av lagets första seger på tre och en halv månad att han direkt efter slutsignalen sade till Tommy Johansson: ›Vi får se hur fan vi gör med den där polisanmälan.‹«
Frank och Erik enades om att en förändring var nödvändig. De bestämde att Tommy Johansson skulle ta ett kliv tillbaka och låta den assisterande tränaren Peter Joelsson ta över laget.
I nästa omgång förlorade Gunnilse igen, borta mot Vänersborg. Dagen före nästa match, hemma mot Stångenäs, fick så Frank Andersson ett samtal från Tommy Johansson. Den petade tränaren bad att få träffa styrelsen före avsparken mot Stångenäs. När ordföranden frågade vad saken gällde berättade Tommy att han gjort egna efterforskningar och fått reda på att det fanns spelare som inte hade gjort sitt bästa i förlustmötet med Kärra, och att det därmed rörde sig om en läggmatch. Bakomliggande spel skulle vara orsaken. Frank hade svårt att tro på det han hörde, men gick med på att träffas nästa dag.
Timmarna före matchen mot Stångenäs hölls så mötet. Närvarade gjorde Tommy Johansson, Frank Andersson, Erik Svensson, kassören Abbas Zarrinpour och styrelseledamoten Robert Jonsson. Tommy utvecklade sina misstankar. Han berättade att han först från flera håll hade hört att matchen mot Kärra var en läggmatch, och att en spelare i Gunnilse sedan pekat ut lagkaptenen Suleyman Traoré som initiativtagare. Anledningen påstods vara att Traoré hade varit hotad och att han skulle »betala sin skuld« genom att se till att Gunnilse förlorade.
Styrelsen bestämde sig för att kontakta polisen, och Frank Andersson fick lära sig ett nytt ord: matchfixning.
Efter mötet gick alla ut till Hjällbovallen och såg Gunnilse besegra Stångenäs med 3–0. Frank Andersson var speaker i matchen och blev så upprymd av lagets första seger på tre och en halv månad att han direkt efter slutsignalen sade till Tommy Johansson: »Vi får se hur fan vi gör med den där polisanmälan.« Men beslutet var redan taget. Kassören Abbas Zarrinpour ringde till polisen Hans Gren, med ett förflutet som tränare i bland annat Malmö FF och Gais. Frank Anderssons samtal gick till Bert Andersson på Göteborgs fotbollförbund och till Karl-Erik Nilsson, ordförande i Svenska fotbollförbundet.
Bollen var i rullning.
Den lagliga vadhållningen i Sverige fick sitt genombrott 1933. Då skickade 44 idrottsklubbar in en ansökan till regeringen om att legalisera tippandet. Året efter fick Tipstjänst tillstånd från staten att bedriva spelverksamhet. Stryktipset, med tolv utvalda matcher, lanserades och varje rad kostade 25 öre. 1969, samma år som Tipsextra hade premiär i svensk TV, lades ytterligare en match till på kupongen och 17 år senare infördes Oddset.
»Men man kan alltid diskutera var gränsen ska gå, spel på lägre serier kan ju också öka intresset för dem.«
Det var också ett anmärkningsvärt spelande på Oddset 1990 som låg bakom de artiklar i Expressen, skrivna av sportchefen Thomas Malmquist, som avslöjade hur svenska hockey- och bandyspelare hade lagt sig i vissa matcher med syftet att tjäna pengar. Spelarna, som aldrig namngavs i rapporteringen, anmälde Expressen för förtal – men tidningen friades på samtliga punkter. Tio år senare erkände också en före detta bandyspelare i Boltic, anonymt för Nya Wermlands-Tidningen, att det verkligen hade förekommit en spelskandal.
Utanför Sveriges gränser har riggade matcher blivit ett allt större problem de senaste åren. Avslöjandena har avlöst varandra i stadig takt. Som i Tyskland 2006, då domaren Robert Hoyzer fick ett 28 månader långt fängelsestraff efter att mot betalning ha påverkat resultat i matcher som han själv dömde. Samma år rullades också den italienska härvan Calciopoli upp, som ledde till hårda straff för de inblandade klubbarna – inte minst för Juventus, som tvångsnedflyttades till Serie B.
Den här säsongen är turkiska Fenerbahçe avstängt från europeisk cupfotboll, efter inblandning i en tidigare spelskandal. I februari 2013 kallade också Europols chef Rob Wainwright till presskonferens där han förklarade att så många som 380 matcher – däribland två Champions League-matcher och ett antal EM- och VM-kvalmöten – som hade spelats på europeisk mark var under utredning. »Den organiserade brottsligheten opererar nu även inom toppfotbollen«, sade Rob Wainwright och misstänkte att detta bara var »toppen av isberget«.
Men den som vill satsa pengar på fotbollsmatcher behöver inte nödvändigtvis rikta in sig på europeisk toppfotboll. Har man stenkoll på sin lokala division fyra-serie kan man numera också tjäna pengar på den kunskapen. Statligt ägda Svenska spel drar gränsen vid division två, men hos flera av de privatägda konkurrenterna går det att spela även på matcher i de lägre serierna.
– Vårt antagande är att det är lättare att manipulera resultat ju lägre ner i seriesystemet du kommer, säger Johan Tisell, Svenska spels presschef. Men man kan alltid diskutera var gränsen ska gå, spel på lägre serier kan ju också öka intresset för dem.
Svenska spel kan frysa spel på en match om man konstaterar ett »avvikande spelmönster« eller om man får annan information om att något är konstigt. Så var det till exempel i fallet med matchen mellan Värnamo och Gais förra året, då Värnamo kontaktade polisen sedan några av deras spelare erbjudits pengar för att påverka resultatet. Totalt stoppade Svenska spel under fjolåret fyra matcher från spel före avspark. I mötet mellan Landskrona Bois och Falkenbergs FF i Superettan den 18 september stoppades liveoddset i halvtid, sedan man enligt Johan Tisell upptäckt »konstiga oddsrörelser på asiatiska spelbörser«. Det satsades anmärkningsvärt mycket pengar på att det skulle göras många mål efter paus (matchen slutade 4–0 till Falkenberg, samtliga mål gjordes i andra halvlek).
»Vi pratade med ett antal spelare, men inte med alla. Två av dem erkände då för oss att de nog inte hade tagit i för fullt i matchen mot Kärra.«
I Landskrona valde klubben att själv stänga av två av sina A-lagsspelare sedan misstankar kommit fram. Spelarna anmäldes även till Svenska fotbollförbundet. Förbundets ordförande Karl-Erik Nilsson beskriver utvecklingen under 2013 som »alarmerande«.
– Totalt har ett femtontal fall granskats och utretts, säger han.
Men i bara ett av dessa fall ansåg sig fotbollsförbundet ha tillräckligt med underlag för att gå vidare med en anmälan till Disciplinnämnden.
Det gör Gunnilses ärende unikt i svensk fotboll.
I Gunnilsehallens mötesrum är allas blickar riktade mot den enda personen som inte sitter ner. Frank Andersson harklar sig en gång innan han går vidare med sitt anförande:
– Efter anmälningarna pratade jag också med förbundets chefsjurist Krister Malmsten och frågade vad vi som förening mer kunde göra. Jag fick då till svar: »Det ni kan göra nu är att erbjuda spelarna att komma in och prata med er. De som vill berätta kan göra det.« Så på onsdagen, fyra dagar efter Stångenäsmatchen, gjorde vi det. Jag, Robban, Erik och Peter Joelsson satte oss i ett rum, sedan hämtade Erik in spelarna en i taget. Var det inte så, Erik?
Erik Svensson nickar från sin plats på den främre stolsraden. Frank fortsätter:
– Vi pratade med ett antal spelare, men inte med alla. Två av dem erkände då för oss att de nog inte hade tagit i för fullt i matchen mot Kärra. Andra sa att de inte visste någonting. Några sa också att de hade blivit kontaktade av »Sulle«, men att de inte hade gått med på att lägga sig. Sulle deltog inte i samtalen, men jag har pratat med honom flera gånger. Han erkänner ingenting. Vid ett tillfälle fick jag ett SMS från Tommy Johansson där det stod att Sulle var beredd att åka och berätta för polisen hur det hela låg till. Men så blev det aldrig. Han fortsatte att blåneka. Och då stod ord mot ord i hans fall.
Det sorlas lite i rummet. Frank fortsätter att berätta det som de flesta redan känner till. Totalt nio Gunnilsespelare misstänktes för att ha varit inblandade i läggmatchen – fyra av dem för att medvetet ha bidragit till förlusten, resterande fem för att de inte slagit larm när de fick vetskap om vad som var på gång. Dessa fem friades sedan av Svenska fotbollförbundets disciplinkommitté. Suleyman Traoré, den utpekade initiativtagaren, stängdes av i två år. De tre som anklagades för att inte ha gjort sitt bästa fick 18 månaders avstängning.
»Hur kul är det att låta era barn vara bollkallar till gubbar som kanske inte gör sitt bästa? Det är idioti att man kan satsa pengar på ett division tre-lag!«
Det var de första fällande domarna för matchfixning i Sverige. Samtliga fyra spelare överklagade Disciplinnämndens beslut till Riksidrottsnämnden.
Frank Andersson höjer rösten:
– Detta har varit för jävligt, rent ut sagt! Men jag tycker att vi som förening har gjort vad man kan begära. Har vi några frågor?
– Vad hände med Tommy? undrar någon.
– Tommy, ja. Tommy är besviken på föreningen. Han känner att han fick skulden för resultat som han som tränare inte kunde påverka. Själv vill jag gärna rikta ett tack till Tommy, för utan hans eget luskande hade vi inte suttit här i dag. Vem vet hur mycket skit som har hänt tidigare, utan vår vetskap.
– Jag får säga en sak!
Det är Erik Svensson, Gunnilses fotbollsansvarige, som ivrigt räcker upp handen.
– Varsågod, Erik.
– Det enda som kan stoppa det här problemet i framtiden är att man inte får spela på våra matcher! Alla ni som sitter här och jobbar ideellt för Gunnilse, hur kul är det att låta era barn vara bollkallar till gubbar som kanske inte gör sitt bästa? Det är idioti att man kan satsa pengar på ett division tre-lag! Som idrottsledare i Gunnilse förväntar jag mig också mer från svensk fotboll. Vad jag vet så har förbundet inte ens förhört spelarna. Jävlar, vad arg jag blir.
Många i rummet nickar efter Erik Svenssons utbrott. Någon säger:
– För mig känns det konstigt att några av våra spelare får så hårda straff. De nekar ju till anklagelserna.
Kassören Abbas Zarrinpour ber om ordet:
– Vårt jobb är inte att säga vem som är skyldig eller oskyldig, säger han. Vi är varken domare eller polis. Vi kan bara rapportera det vi får reda på, straffen delar andra ut.
Det hinner avverkas många frågor till innan Frank Andersson till slut sneglar på klockan.
– Nu har vi nog tjötat färdigt för i kväll. God jul!
Medlemmarna reser sig från stolarna, men en äldre man i kraftiga blåjeans och rutig flanellskjorta dröjer sig kvar i rummet en stund. Hans namn är Rolf Pettersson och utan honom hade ingen varit i Gunnilsehallen den här kvällen. Nu skakar Rolf på huvudet. Han försöker ta in vad det är som egentligen har hänt i den förening han bildade för 63 år sedan, hemma i sina föräldrars kök.
79-årige Rolf Pettersson har många gånger i livet fått höra att han är snål. Varje gång har han tagit det som en komplimang. Respekten för pengar har betytt mycket för Gunnilses utveckling, menar han. Ordning och reda! Spendera aldrig pengar du inte har! En krona ut, två kronor in! Ja, så resonerade Rolf under sina 56 år som klubbens kassör. Kostnaderna för den bok som Gunnilse lät trycka i samband med klubbens 50-årsjubileum finansierades genom att Rolf och några andra seniorer packade chipspåsar för Estrella i Angered. Att Gunnilse IS fyllde jämnt motiverade inte att man tog pengar från den egna klubbkassan.
I dag sitter han i valberedningen och »hjälper till med lite av varje«, vilket bland annat innefattar att ligga på styrelsen så att ingen faktura glöms bort.
– De får säga till om de tycker att jag lägger mig i för mycket, säger Rolf. Jag känner så mycket för den här föreningen, det är svårt att bara hålla sig borta då. Men den dagen jag blir gaggig ska jag inte störa någon.
Det har gått några dagar sedan medlemsmötet, men decemberregnet faller fortfarande över Gunnilsehallen. Rolf har tagit med sig en tjock pärm med papper som på olika sätt handlar om klubbens utveckling och historia. Bredvid pärmen ligger hans förstoringsglas. Han plockar fram ett ark som har gulnat något och granskar det. »Från ingenting till någonting«, står det överst på papperet.
– Det är en bra formulering, säger han. Det gäller ju både föreningen och Angered. Nu bor det många människor i höghus i Angered, men när jag växte upp här var det ren landsbygd, med bondgårdar och så. Vi i fotbollslaget tränade i en kohage i början. Och kreaturen lämnade ju inte den bara för att vi sparkade boll.
»Förtroendet för Gunnilse har nog naggats i kanten. Det är tråkigt, men jag är optimist. Vi har tagit oss igenom svårigheter förr.«
Han var 16 år den där dagen då han tillsammans med några idrottsintresserade kamrater grundade Gunnilse IS. »Det där håller aldrig«, fnös hans pappa, som tyckte att pojkarna skulle engagera sig i jaktklubben istället. Men Rolf var envis. Han tog själv plats i A-laget, men var för ung för att bli klubbens ordförande. Istället blev han den som höll koll på kronor och ören. Medlemsavgiften låg på 25 öre i veckan. Rolf brukade samla in pengarna när laget åkte tåg till bortamatcherna.
– »Nu kommer han, göm er på toaletten!« brukade mina kamrater skrika för att reta mig. Men det var aldrig några problem med betalningen. Det var ordning och reda hela vägen på den tiden.
Gunnilse växte. Så småningom byggdes ett eget klubbhus och A-laget blev allt bättre. Samtidigt utvecklades den ungdomsverksamhet som kom att bli klubbens bas. 1984 invigdes Hjällbovallens gräsplan, och de duktiga juniorerna gav med tiden också A-laget en rejäl knuff framåt. Gunnilse klättrade snabbt i seriesystemet och gick från division fem till division ett på tio år. 1997, samma år som inomhushallen byggdes, gick laget fram som en ångvält i Söderettans inledning. En bit in på säsongen såldes det 20-åriga stjärnskottet Jeffrey Aubynn till Bayern München. Bayernbossen Uli Hoeness satt och gjorde korvaffärer samtidigt som han förhandlade fram övergångssumman – 1,3 miljoner kronor – med Frank Andersson. Trots Aubynns flytt fortsatte Gunnilse att vinna matcher och efter 16 omgångar ledde man serien med åtta poäng. Men på hösten kryssade laget bort den allsvenska platsen. 2–2 hemma mot Mjällby i slutomgången innebar att Gunnilse slutade trea, på samma poäng som tvåan Häcken som sedan kvalade sig upp i högsta serien.
Rolf Pettersson minns alltihop.
Precis som han kommer ihåg semifinalen mot AIK i Svenska cupen år 2000, och hur lustigt det såg ut när gästernas tränare Stuart Baxter coachade sitt lag iförd mörk kostym. Det hade ingen gjort på Hjällbovallen tidigare. Eller premiären mot Malmö FF i Superettan samma år, då en ung Zlatan Ibrahimović blev varnad efter en tjuvsmäll på Gunnilses mittback Joakim Granath. Uppstickaren från Angered klarade 0–0 mot storklubben.
Men ännu viktigare än resultaten har engagemanget varit, tycker Rolf Pettersson. Allt ideellt arbete. Att göra något tillsammans för att man bryr sig om sin förening.
– Det är tuffare i dag, säger han. Både för Gunnilse och Angered. Jag vill så gärna att ungdomarna ska engagera sig i föreningslivet, men det är så mycket annat som lockar nu. Den där genuina klubbkänslan är det inte så många som har längre.
»Svenska fotbollförbundet har själva pekat ut matchfixning som ett allvarligare hot mot fotbollen än till exempel dopningen.«
Rolf funderar ibland på hur Gunnilse uppfattas i dag. Känner folk till hur nära Allsvenskan man var 1997? Vet de att landslagsmän som Bosse Börjesson och Jozo Matovac har spelat här? Eller ser de bara en simpel division tre-förening, förknippad med fusk och skandalrubriker?
– Förtroendet för Gunnilse har nog naggats i kanten. Det är tråkigt, men jag är optimist. Vi har tagit oss igenom svårigheter förr.
Ja, den som har gett en förening 63 år av sitt liv har givetvis också skaffat sig perspektiv. Rolf minns brandkatastrofen vid Backaplan 1998, där tre av Gunnilses ungdomar omkom och fyra skadades. Vad är en misstänkt spelskandal ställd mot tre unga människoliv?
Han sorterar in sina papper i pärmen igen och lägger undan förstoringsglaset.
– Men den här gången är det svårt att begripa precis vad som har hänt.
Det är inte bara Rolf Pettersson som har svårt att begripa det. Fyra Gunnilsespelare stängdes av för att inte ha gjort sitt bästa i matchen mot Kärra/Klareberg. Men några spelkvitton finns inte. Och den utpekade huvudpersonen, Suleyman Traoré, nekar till all inblandning. Att någon eller några skulle ha hotat honom, och sedan tvingat honom att bidra till att påverka resultatet i matchen, förnekar han bestämt.
Det som finns är tränaren Tommy Johanssons redogörelse och förbundets minnesanteckningar från sitt samtal med honom – samt de samtal som Gunnilseledningen på egen hand höll med spelarna. Enligt Frank Andersson uppgav två av dem att de på Traorés uppmaning inte gjorde sitt bästa i matchen mot Kärra.
I Gunnilses styrelse finns en irritation över att Svenska fotbollförbundet inte har ansträngt sig mer. Många reagerar till exempel på att spelarna inte har förhörts av förbundet. Anders Hübinette, jurist vid Svenska fotbollförbundet, vill inte kommentera Gunnilsefallet specifikt, men säger att »gängse procedur« har följts.
– Det är samma procedur som när någon anmäls för att ha kallat domaren för »jävla idiot«, säger han.
Svenska fotbollförbundet har själva pekat ut matchfixning som ett allvarligare hot mot fotbollen än till exempel dopningen. Borde inte spelarna förhöras då, även om reglementet inte kräver det?
– Det är en resursfråga, säger Anders Hübinette. Vi är inte polisen. Det hade varit jättebra med obegränsade resurser, men nu ska det vägas mot alla andra delar som omfattar förbundet. Förhoppningsvis kan det sättas in större resurser framöver.
Eftersom det rör sig om de första fällande matchfixningsdomarna i Sverige blir Riksidrottsförbundets beslut sannolikt prejudicerande, enligt Anders Hübinette.
– Vid fällande domar blir det definitivt så. Ja, säkert vid ett friande också. För då står det klart vilken bevisbörda man anser krävs.
Även Suleyman Traoré är upprörd, både över sin två år långa avstängning och över att ingen på förbundet har pratat med honom. I processen har han fått stöd och hjälp med yttranden av sin kompis Martin Viggeborn, som till vardags spelar fotboll i Jonsered.
– Jag påstår inte att Sulle är oskyldig – för det vet jag inte, säger Viggeborn. Det jag reagerar på är att det inte krävs mer än så här för att bli dömd för en så allvarlig sak. Man går väldigt mycket på vad en person hävdar.
Personen som Martin Viggeborn syftar på är Tommy Johansson. Jag har flera gånger varit i kontakt med Gunnilses före detta tränare, som inte vill uttala sig om det han har sagt och gjort.
På Svenska fotbollförbundets hemsida finns en text från den 21 november 2013 där det slås fast att »matchfixning är det största hotet mot fotbollen i dag« och att »fusket ska bort«. Under texten finns ett videoklipp där Karl-Erik Nilsson med allvarlig min utvecklar sina tankar kring problemet. Förbundsordföranden tar i ordentligt redan i första meningen: »Fotbollen skakas i sina grundvalar!« Därefter berättar han att tävlingsbestämmelserna är på väg att skärpas – från och med kommande säsong måste en spelare, ledare eller domare omgående underrätta Svenska fotbollförbundet om han eller hon ombeds att medverka till vadhållning på egen match. Karl-Erik Nilsson tar också upp fallet Gunnilse och säger att mer information om fotbollens regler mot matchfixning ska gå ut till svenska klubbar inför säsongen 2014. »Fuskare är inte välkomna hos oss«, avslutar han.
»Det här har givetvis varit svårt för en förening som Gunnilse, men utvecklingen av ärendet kan fungera som ett avskräckande exempel.«
Jag tittar på ordförandens fördömande flera gånger och undrar hur han kan låta så säker. I det enda fallet som har gått vidare till Disciplinnämnden blev spelarna inte ens förhörda. Och om Gunnilsetränaren Tommy Johansson hållit sina misstankar för sig själv och gått vidare i livet hade inget satts igång överhuvudtaget. »Fusket ska bort!« är onekligen en slagkraftig formulering, men är den realistisk?
– Ja, det tycker jag, säger Karl-Erik Nilsson. Vi har skärpt våra tävlingsbestämmelser och ska 2014 gå ut med ett ambitiöst informationsprogram. Ingen i svensk fotboll ska vara ovetande om allvaret i den här frågan. Många av spelsyndikaten finns långt utanför Sveriges gränser, och det är naturligtvis svårt att motverka sådana aktörer. Men vi måste åtminstone göra allt vi kan för att hålla rent i vårt eget hus.
Att vara medveten om allvaret i frågan är väl ingen garanti för det?
– Nej, men arbetet mot den här typen av elände underlättas ändå när problemet synliggörs. Utvecklingen under 2013 har varit alarmerande, men vi har ett mycket gott samarbete med både Svenska spel och Uefa. Det finns ett fungerande varningssystem.
Uefa har varit tydliga med att de endast kommer att granska matcher i den högsta och den näst högsta divisionen i de 54 nationsförbunden.
– Det är riktigt. Många av spelsyndikaten söker sig givetvis lägre ner i seriesystemen, så är det. Då får vi lita på kloka och vakna föreningsmänniskor som har ögonen och öronen med sig.
Hur ser du på det som har hänt i Gunnilse?
– Gunnilse är värda all heder, de har hanterat en mycket komplex fråga på ett bra sätt. Det här har givetvis varit svårt för en förening som Gunnilse, men utvecklingen av ärendet kan fungera som ett avskräckande exempel.
Jag frågar Karl-Erik Nilsson om han inte finner det hela godtyckligt. Dels finns det ont om konkreta bevis i Gunnilsefallet, dels känns det minst sagt märkligt att påstå att en kickad tränare som agerar på eget initiativ är en del av ett »fungerande varningssystem«.
– Det är han väl? protesterar ordföranden. Han är en del av systemet såtillvida att han är en svensk idrottsledare som höll ögonen och öronen öppna. Dessutom har Riksidrottsförbundet numera en tjänsteman som arbetar heltid med den här typen av frågor. Det är jättebra.
Den tjänstemannen heter Johan Claesson. Han är utbildad jurist och så sent som i höstas spelade han division ett-fotboll med IK Sirius. Hans uppdrag nu är att »samordna kampen för en idrott fri från uppgjorda matcher och annat spelfusk«. Han berättar att starten på det nya jobbet har varit intensiv. Just nu håller han på att titta på hur andra länder arbetar för att lättare kunna upptäcka uppgjorda matcher. Han efterlyser en whistleblowerfunktion i svensk idrott.
– I Finland finns det till exempel en app där man kan rapportera misstankar anonymt, säger Johan Claesson. Men matchfixning är så oerhört komplext, inte minst när det gäller bevisfrågan. I ett dopningstest kommer svaret svart på vitt – ren eller inte ren. Och det är den aktiva själv som i så fall har fuskat. Men spelfusk kan omfatta så många fler, kretsen som kan tjäna på det är mycket större.
Under sin egen fotbollskarriär reagerade Johan Claesson ibland på hur mycket spel det pratades om i omklädningsrummen. Och även om han aldrig misstänkte några uppgjorda matcher tyckte han att flera av lagkamraterna verkade ha ett osunt förhållande till spel.
– Mycket av snacket i laget kretsade kring vilka bett man skulle lägga och så där. Det är förstås tillåtet att satsa pengar även om man själv spelar fotboll, men som idrottare är det ändå bra om man åtminstone reflekterar kring spelets baksidor och hur man ska agera om man själv blir kontaktad av någon med kriminella syften.
»I dag är det för många av våra spelare som inte gör något särskilt när de inte spelar fotboll. Det är inte bra för moralen.«
Under 2014 planerar Johan Claesson att åka ut till föreningar och domarträffar för att berätta mer om matchfixning. Precis som Karl-Erik Nilsson tror han att de aktiva behöver mer information för att bli vaksamma framöver. Han misstänker också att det finns ett mörkertal, att det har förekommit läggmatcher i Sverige som aldrig avslöjats.
– Med hjälp av enkätundersökningar ska vi försöka ta reda på mer om hur stort mörkertalet kan antas vara, säger Johan Claesson. Det bästa vore om mitt jobb inte behövdes. Men det tror jag tyvärr att det gör.
En ny division tre-säsong väntar snart Gunnilse. Målet är att vinna serien och ta sig tillbaka till tvåan. Just nu håller Frank Andersson, Erik Svensson och de andra i ledningen på att se över truppen. Under 2013 använde A-laget hela 37 spelare. Fyra av dem är nu avstängda och lär knappast spela för Gunnilse igen. Några andra har också lämnat klubben. Ersättarna måste, säger Frank Andersson, »ha samma karaktär som Igor«. Gunnilses ordförande är övertygad om att den påstådda läggmatchen mot Kärra/Klareberg aldrig hade ägt rum om mittbacken Igor Utkovic inte hade varit avstängd.
– Igor hade sagt ifrån direkt, han är en ledargestalt som alla har respekt för. Han är bilmekaniker.
Bilmekaniker? Har det med saken att göra? Det har det, tycker Gunnilses ordförande. Den som har »ett hederligt, rejält arbete« vid sidan av fotbollen har också en fungerande moralisk kompass. Det är åtminstone socialdemokraten Frank Anderssons erfarenhet.
– När skiten drog in över oss i slutet av sommaren ville jag bara åka till Grebbestad där jag kommer ifrån, grabba tag i ett gäng fiskare och ta med dem till Gunnilse. I dag är det för många av våra spelare som inte gör något särskilt när de inte spelar fotboll. Det är inte bra för moralen, tänker jag.
Jag undrar om han är helt på det klara med vad som faktiskt har hänt, eller om han – likt föreningsgrundaren Rolf Pettersson – har svårt att begripa. Är han till exempel säker på att de fyra dömda spelarna är skyldiga?
Frank Andersson suckar:
– Jag känner mig trygg med bilden som har kommit fram. Två av de fyra spelarna erkände ju för oss i styrelsen, även om de kanske ändrade sig sedan. Och totalt handlar det om sju till åtta spelare som har berättat för oss vad som har hänt. Jag har svårt att se varför de skulle göra det om det inte var sant.
Frank är osäker på hur mycket föreningen har skadats av det som har hänt. Till skillnad från Rolf Pettersson använder han datorer, och när han googlar »Gunnilse« i dag handlar träffarna på den första sidan om avstängningar, läggmatcher och polisutredningar. Det är »inte görskoj direkt«, tycker han.
– Men jobbigast var nog när vi i slutet av augusti mötte Grebbestad borta. De har en liten klack och under matchen sjöng de om oss: »Dom vinner fast dom förlorar!« Ja, jag känner ju en massa människor där uppe och de ville säkert bara retas lite, men … det kändes i hjärtat. Det gjorde det. Så vill jag inte att någon ska tänka om Gunnilse.
Fotnot: Den 27 januari 2014 kom Riksidrottsnämndens beslut: Disciplinnämndens dom mot de fyra Gunnilsespelarna står fast.
- Mer:
- Granskning
- Granskningar