Efter 1–4 mot Tyskland i VM-kvartsfinalen pratade du om att Sverige inte hade hängt med i utvecklingen. Vad syftade du på?
– När man åker på en sådan överkörning gäller det att vara ödmjuk. Tyskland spelade på en annan nivå än vi.
Vad var den största skillnaden?
– Vårt största problem var försvarsspelet, men det var vi inte så oroliga för – det visste vi att vi kunde få på plats. Däremot var det två saker som stack ut när vi jämförde oss med tyskorna: tempot och den funktionella tekniken. Det har vi jobbat på mycket sedan dess. Men tekniken måste vi fortsätta att jobba på, ibland går det nästan för snabbt för spelarnas bästa.
Vad sa ni till varandra på den första samlingen efter VM?
– Vi var tvungna att få till en nystart och ändrade från 4–4–2 till 4–3–3. Dels för att vi hade många bra forwards, men också för att vi ville presentera något som kändes fräscht.
Problem med försvaret under VM – och ni föreslår en mer offensiv taktik?
– Det passade spelarmaterialet! Sedan kan man lätt ändra från 4–3–3 till 4–5–1. Ett lågt 4–5–1 är väldigt svårforcerat.
Hur togs det emot?
– Spelarna köpte det. Samtidigt var det en process för våra forwards. Vi var tydliga med att de måste underordna sig det kollektiva försvarsspelet. För Lotta Schelin var det en särskild omställning. Hon är van att vara lite friare i sina klubblag, där hon alltid varit den stora målskytten.
Hon fick dessutom mycket kritik under VM för att hon inte gjorde mål.
– Jag tycker att det var orättvist mot Lotta, det var främst laget som inte fungerade. Men kritiken mot henne fortsatte till viss del in i OS. Lotta läste inte tidningarna men förstod på journalisternas frågeställningar att det var en del snack om hennes prestationer. Men hon körde bara på, vilket visar vilken fantastisk lagspelare hon är.
Vad kom ni mer fram till i er utvärdering?
– Att spelarna inte kom tillräckligt utvilade till mästerskapet. VM spelades ovanligt tidigt på året och de flesta kom direkt från sina allsvenska matcher. Till OS lyckades vi förhandla in ett par dagars ledighet och en samling på hemmaplan innan vi reste iväg. 2015 var också rörigt med skador. Flera spelare gick in i turneringen med osäker fysisk form. Därefter bestämde vi att vi i fortsättningen skulle ha nolltolerans mot att ta ut skadade spelare.
Hade nolltoleransen gällt även om till exempel Lotta Schelin eller Nilla Fischer varit småskadad inför OS?
– Tja, vi kanske hade gjort ett undantag i så fall. Men vi har hållit på principen sedan VM. Vi började också följa upp spelarnas situation i klubblagen mer noggrant, vi har nästan varit lite »jobbiga« ibland. Vi har hela tiden pratat med spelarna och klubbarnas medicinska team för att säkerställa deras status. Vissa kanske tycker »äh, det är elitspelare, de tar ansvar själva«, men vi ville inte nöja oss med det.
Efter VM gick allt på räls. Sex raka vinster i EM-kvalet, avancemang från ett tufft OS-kval och premiärseger mot Sydafrika. Men sedan kom 1–5 i baken mot Brasilien. Hur hanterade ni det?
– På ett mästerskap måste man utvärdera fort. Direkt efter matchen samlade Caroline Seger spelarna så att alla fick säga sin mening. När vi satt på bussen från arenan kom Seger fram till oss ledare och sa: »Vi måste fortsätta tro på vår linje!« Det var ett viktigt ögonblick. Dagen efter tog Pia Sundhage individuella samtal med spelarna. Alla var eniga: även om vi blivit överkörda ändrar vi inte grunderna. Däremot bestämde vi oss för att försvara något lägre. Mot Brasilien hade vi blivit överambitiösa och stött för högt upp, vilket de utnyttjade med sin förmåga att driva boll och forcera i djupled.
Var det lägre försvarsspelet nyckeln mot USA i kvarten och Brasilien i semin?
– Ja. Vi höll ihop defensiven på ett väldigt fint sätt även om vi mötte fantastiska lag. Och när vi kom till straffarna hade vi en härlig »inget att förlora«-känsla som delvis hängde ihop med 1–5-förlusten. Jag tror man kunde se på TV-bilderna att vi såg fram emot straffarna mer än USA. Och medan Brasiliens spelare låg ner inför avgörandet stod våra spelare upp, hade ögonkontakt och pratade.
Men till sist blev Tyskland för svåra.
– För tionde gången i ett mästerskap för oss. Man måste beundra dem. De har ett helhetstänk i sitt spel som jag är väldigt inspirerad av. Jag gillar Japans passningsspel, Frankrikes elegans och USA:s tryck i djupledsspelet men tycker att vi främst bör lära oss av Tyskland, vars fotbollsklimat påminner om vårt. Det kommer jag att trycka på när vi utvärderar OS.