Kaká

Den unge mannen med det stora leendet framför mig är utnämnd till världens bästa fotbollsspelare. Han ser mer ut som en 1800-talspoet – slank, befriad från fett, med brunt hår som glänser som i en shamporeklam. Kakás vita medelklasshy avslöjar direkt att han inte växt upp i någon favela – han är son till en ingenjör som hade swimmingpool utanför huset. »Han är så perfekt att jag ibland måste röra vid honom för att vara säker på att han verkligen existerar«, har lagkamraten Gennaro Gattuso sagt.

Vi sitter på Milanello, Milans träningsanläggning i Lombardiet nära Comosjön. Luften är så klar att du kan urskilja porerna i en annan människas hud på tio meters avstånd. Här kan du sitta i baren, dricka perfekta espresso gratis och höra varje ung man som passerar – flera av dem världsmästare – säga »buongiorno« till dig.

Kaká kom bara 20 minuter för sent till vårt möte. För en fotbollsspelare är det ingenting. Han ber om ursäkt för att han inte dök upp redan i går, ögnar igenom dagens Gazzetta dello Sport på stående fot, fläker sig i en av de röda stolarna på presschefens kontor och berättar – på bra engelska med lätt amerikansk brytning – om sina första upplevelser av Milanello när han värvats hit 2003:

– Jag kände till de flesta Milanspelarna innan jag kom. Jag brukade följa laget när jag var yngre och plötsligt var jag en del av det här. Det är det första minnet jag har av när jag kom hit – den där känslan.

Vad var det första du la märke till när du såg de här spelarna som alla tillhör världens bästa?

– Jag kan berätta om Paolo Maldini. Jag lär mig något av honom för varje år som går. Han har den där viljan varje dag han kommer hit – att träna, att fortsätta. Jag har lärt mig allt om hur Paolo fungerar, han har den här motivationen som vissa andra inte har. I början förvånade det mig, men han vill vinna varje dag, vinna varenda match. Det är skillnaden på Paolo och andra spelare.

Har du skaffat dig den där viljan själv?

– Ja.

Laget är nästan exakt detsamma som när du kom hit. Är spelarna mer än kollegor?

– Ja, Milan är en stor familj. Under ett år tror jag att jag spenderar lika mycket tid med mina vänner här som jag gör med min fru. Vi måste sova över före match, i England vet jag att man inte har retiro – övernattning dagen före match – men här är det så. Om vi spelar 60 matcher på ett år innebär det ytterligare 60 dagar med uppladdning. Sedan är det ju all träning och all tid vi spenderar tillsammans i övrigt.

Är det svårt att hålla motivationen under alla de här 60 matcherna? Du kan inte alltid ha lust att spela fotboll?

– Ibland är det för mycket. Att hålla koncentrationen i Champions League är annorlunda från att fokusera på mötena med mindre klubbar i ligan. När vi spelar i Champions League kommer motivationen direkt. Det är nog anledningen till att Milan har fortsatt vara framgångsrika i Champions League. Det är alltid viktigt att vinna matcherna där. I ligan vill man också vinna men om du möter mindre lag har du inte alltid samma motivation som när du möter Inter, Juventus och Roma.

Är det en förklaring till varför Milan inte har lyckats så bra i ligan i år?

– Ja, det tror jag.

Innan du kom till Europa spelade du för São Paulo, en av de brasilianska klubbar som producerar flest stjärnor, som till exempel Cafú, Leonardo, Falcão, Cicinho och Edmilson. Förberedde klubben dig tidigt för spel i Europa?

– Nej, de förberedde mig för spel i São Paulo och i landslaget.

Så vad var du då tvungen att lära dig när du kom hit till Milan?

– Det viktigaste var hur man rörde sig på planen. Den stora skillnaden mellan brasiliansk och europeisk eller italiensk fotboll är taktiken. Jag fick lära mig försvarsspel, jag förbättrade mig i hur jag rörde mig tillsammans med mina lagkamrater och i hur man ser på spelet när man väl är där ute på planen. När du står vid sidan om är det enkelt, men när du är på planen är det svårare på grund av känslorna och allt.

Så hur är det att vara Kaká, den kanske bästa spelaren på jorden? Njuter du av det eller är det bara en väldig press?

– Det är en stor press och ett stort ansvar. Men det är en bra sak att ha det ansvaret i Milan. Det är bra att ha det i landslaget också. Jag kan hantera den pressen.

Hur känns det efter en säsong, är det som »puh, äntligen kan jag slappna av«?

– Den enda gången jag slappnar av är när vi har vunnit något. Om vi har förlorat är det svårt. Men jag försöker att inte tänka för mycket på fotboll under min semester.

Finns det ögonblick när du känner att allt går så bra att du nästan spelar perfekt fotboll?

– Ja, ibland. I vissa matcher lyckas jag med allting som jag vill göra. Det är de bra matcherna, de perfekta matcherna. Som i båda mötena med Manchester United, i semifinalen i Champions League förra året. Där kunde jag göra allting som jag ville göra.

Var det någon särskilt situation?

– Det andra målet på Old Trafford, mitt andra mål.

Han talar om situationen när han på något underligt sätt fick Manchester Uniteds försvarare Gabriel Heinze och Patrice Evra att springa in i varandra och ramla omkull medan han själv löpte vidare med blicken höjd, med full kontroll över händelserna hela vägen fram tills han enkelt smekte in bollen bakom målvakten Edwin van der Sar.

Kaká skiner upp när han pratar om målet. Jag tänker att han onekligen befinner sig på rätt plats på jorden – ingen klubb är så intresserad av perfektion som AC Milan. I korridoren utanför hänger ett foto där Milans spelare bär tränaren Carlo Ancelotti på sina axlar efter Champions League-vinsten i Aten. Långt bak i folksamlingen, bredvid försvarsspelaren Kakha Kaladze, står en belgare i medelåldern, klädd i blå kavaj och en blå trenchcoat. Utanför Milanello är det knappt någon som vet vem han är men kiropraktorn Jean Pierre Meersseman är chef för Milan Lab, antagligen fotbollsvärldens bästa medicinska team, och lika delaktiga i Champions League-titeln förra året som Kaká.

Tidigare under dagen fann jag Meersseman på kullen ovanför träningsplanen, även nu iklädd blå kavaj. Han berättade att Milan Lab startade på allvar för sex år sedan. Klubben hade just skrivit kontrakt med Fernando Redondo från Real Madrid – en total kostnad på 30 miljoner euro – efter att klubbens läkare undersökt spelaren och konstaterat att han var fullt frisk. Strax därefter kollapsade spelarens kropp. Han tvingades till tre operationer på två år och slutade med fotbollen.

Milan bestämde sig för att något liknande aldrig skulle hända igen. Milan Lab skulle undvika skador och hitta det perfekta, individuellt skräddarsydda träningsprogrammet för varje spelare. Clarence Seedorf blev till exempel förbjuden att träna vissa muskler eftersom de redan var maximalt utvecklade.

»Vi har spelat tillsammans i fem år nu och jag vet hur Gattuso, Pirlo och Seedorf rör sig. Vi kan spela utan att titta på varandra.«

I februari i år tog labbet hjälp av en ny partner, Microsoft, för att ytterligare förbättra mjukvaran som analyserar spelarna. De har dessutom assistans av universitetet i belgiska Leuven.

– Med all den data vi har kan vi sätta oss ner och göra ett träningsprogram för morgondagen eller till och med den här eftermiddagen. Det vi eftersträvar är att nå ett system där vi med exakthet kan säga till en spelare: »Nu ska du springa 100 meter, sedan vila i 43 sekunder för att sedan springa 80 meter, stanna i en minut och två sekunder, och sedan ska du springa 61 meter.«

De försöker göra det här med förutsägande algoritmer som har skapats i samarbete med bioingenjörer i Leuven.

– Vi är väldigt nära att ha den här informationen i dag. Det skulle ge oss en spets på alla möjliga områden, skulle jag vilja säga.

Klubben kommer inte att dela med sig av sina hemligheter. Adriano Galliano, Milans VD, som själv behandlas av Milan Lab, förklarar att det »är som receptet för Coca-cola, vi kommer inte att sälja det.«

Innan jag mötte Kaká frågade jag labbets doktorer om honom.

– Vad kan jag säga? Han är nummer ett. Ingen springer snabbare än han, ingen har samma acceleration, sa Meersseman.

Daniele Tognaccini, Milans chefstränare, utnämnde Kaká till »kilometermannen«. Trots att brasilianaren är en kreatör rör han sig över större ytor än någon annan lagkamrat – förutom slitvargen Gennaro Gattuso.

– Labbet hjälper varje spelare varje dag, säger Kaká. De har mycket information om hela laget. De kan jämföra datan från när jag är i god form med datan från när jag är i dålig form, och förstå vad jag behöver jobba på. Sedan underlättar det ju om man inte är skadad. De säger också åt en om man ska jobba på något specifikt. De kan säga: »Nu måste du bygga upp ditt vänstra ben för det är svagare än ditt högra.«

Så varför klarade inte labbet och Kaká av att slå Arsenal? Tognaccini berättade vad som händer om en spelare tvingas till 60 matcher på ett år:

– Prestationen blir inte optimal. Risken för skador är väldigt stor. Vi kan säga att risken för skada under en match efter en veckas träning är tio procent. Om du spelar igen redan efter två dagar ökar risken till 30-40 procent. Om du spelar fyra eller fem matcher i rad utan rätt återhämtning är skaderisken enorm och risken för att göra en dålig insats mycket hög.

I förlusten mot Arsenal spelade Kaká med en knäskada.

Det var en besvikelse för hela klubben att åka ut ur Champions League så tidigt. Samtidigt vet AC Milan hur man skyndar långsamt. Ingen räknade med att de skulle vinna cupen förra säsongen och om omvärlden nu dömer ut dem igen är det ytterligare en sporre för att ta sig tillbaka till den absoluta toppen.

Kaká är dessutom full av beundran för det Arsenal som slog ut honom och Milan:

– Jag gillar Cesc Fabregas som spelare, han är den nya generationens spelare. Jag menar; han är komplett. Han kan försvara, han kan attackera, han skjuter bra med både höger- och vänsterfoten. Han kan göra allt. Jag kan jämföra Fabregas med Gerrard i Liverpool. Det är en annan spelare som jag gillar för att han har just de här egenskaperna.

Ser du dig själv som en sådan modern spelare?

– Ja, jag försöker vara det. Ju mer komplett du är desto mer utrymme får du på planen. Och jag kan anfalla, jag kan försvara.

Du är en del av ett mycket bra mittfält. Berätta om ert samarbete.

– Känslan vi har mellan oss är nästan osannolik. Vi har spelat tillsammans i fem år nu och jag vet hur Gattuso, Pirlo och Seedorf rör sig. Vi kan spela utan att titta på varandra.

Du har spelat både mittfältare och släpande forward i Milan. Vilken är din favoritroll?

– Jag tycker mest om att spela som mittfältare, som mittfältare bakom två anfallare. Men jag spelade som andraforward förra säsongen i några matcher, det var inget jag gillade förr men när jag väl lärde mig hur man skulle spela gick det bra. Fast jag föredrar fortfarande mittfältet.

Och spela som en nummer tio?

– Ja.

Du brukar sätta upp mål för dig själv. Nu när du har vunnit allt, vad kan du mer sikta på?

– Jag vill vinna allting igen. VM, Champions League, ligan, Guldbollen, World Fifa Player of the Year och… det är det här jag har lärt mig från Paolo. Att alltid vilja vinna.

Har Maldini sagt allt det här till dig?

– Nej, jag har bara observerat honom. Han säger inte så mycket.