Fredrik Lindström om fotbollens språk

Vad är typiskt för det svenska fotbollsspråket?

– Sportspråket i allmänhet och fotbollsspråket i synnerhet använder gärna krigstermer. Jag ser fotbollsarenan som ett reservat i samhället. Där reagerar vi inte på saker vi annars skulle finna tokiga. Vi är till exempel emot krig, alla är överens om att det är något dåligt. Men när Sverige möter Danmark i fotboll kan vi kalla det för »Slaget om Skandinavien«. På planen finns »härförare« och »fältherrar« som drar iväg »projektiler« och det gäller att »kriga« för att vinna. Det är också tillåtet att vara nationalistisk. Om jag går på stan i en jacka med en stor svensk flagga på ryggen kommer folk att titta konstigt på mig. Men på läktaren kan jag måla mig gul och blå, jag förväntas nästan göra det.

Så du gör det?

– Nej, jag är ett undantag. För mig är spelet viktigare än lagen, och det är inte okontroversiellt att tycka så. När Sverige slog ut Argentina i VM 2002 blev mina vänner extremt provocerade av att jag inte jublade. Jag tyckte att Argentina stod för en mycket vackrare fotboll och sörjde när de åkte ut. Då var det plötsligt fel att inte vara nationalist.

Är fotbollsspråket fattigt?

– Tvärtom. Eftersom samma moment upprepas gång på gång under en match ställer det stora krav på variationen hos en referent. Det går inte att säga »Chelsea spelar defensivt« hundra gånger, det blir tråkigt att lyssna på. Alltså måste man hitta på synonymer och metaforer. Man kan tala om att Chelsea »kryper tillbaka«, »ställer upp sin köttmur« eller »parkerar bussen«.

Uttrycket »parkera bussen« känns redan uttjatat.

– Det är en direktöversättning från engelskans parking the bus och en typisk modemetafor. Någon kommer på den, många tycker att den är fyndig och så börjar den användas intensivt. Efter ett tag tröttnar vi och söker efter en ny metafor. På så sätt utvecklas språket.

Har fotbollen påverkat svenskan?

– Ja. Vissa fotbollsuttryck går utmärkt att använda även i andra sammanhang. Jag kan till exempel »känna mig offside« eller vara »sist på bollen« utan att alls koppla det till fotboll. Men precis som själva spelet är vårt fotbollsspråk starkt influerat av England. Vissa uttryck – som silly season – har vi tagit rakt av och ibland möts vi på halva vägen. Ordet »transferfönster« är intressant.

I fotboll kan samma ord fungera både som beröm och kritik. En spelare som är långtifrån startelvan är »iskall«, men det är även spelaren som chippar bollen i mål.

– Exakt. Reservatet har sina egna språkmässiga tolkningar. Det finns ofta ett paradoxalt motsatsförhållande: en anfallare ska till exempel vara »irrationell« och »pålitlig« på samma gång. Många egenskaper som en fotbollsspelare premieras för fungerar ju katastrofalt dåligt i det vanliga samhället. Du vill inte sätta dig i ett flygplan där piloten beskrivs som irrationell. När Cristiano Ronaldo säger att han inte vet vad han kommer att göra med bollen när han får den är det något bra, för det betyder att backen får väldigt svårt att försvara. Men tänk dig Ronaldo säga så i ett annat sammanhang: »Jag vet inte alls vad jag kommer att göra med den här hyrbilen …«

Stör du dig på dem som säger »nummer nio« istället för »center«?

– Inte alls. Är man intresserad av språkhistoria går det emot alla principer att föreställa sig språket som något statiskt. Jag är inte nostalgisk på det sättet.

Ser du några andra språkliga trender inom fotbollen?

– Ja, ett ekonomistiskt samhälle påverkar språket och i dagens världsfotboll finns det enorma pengar. Du kan i dag höra hur en dyr spelare, som Gareth Bale i Real Madrid, börjar »betala av« genom att göra mål. Det blir nästan som ett företagsklimat där tränaren ska »leverera« och »göra resultat«. Själva ägandet får också en positiv laddning. Ett dominerande lag »äger spelet« och en yttermittfältare som snurrar upp bevakaren gång på gång kan sägas »äga« sin ytterback.

Finns det någon kommentator eller fotbollsexpert vars språk du uppskattar särskilt mycket?

– Nej, det kan jag inte påstå. Men ibland slår det mig hur initierade och fackmannamässiga beskrivningarna av en match är, både i tidningar och i TV. Uttrycken och analyserna i Viasats Champions League-sändningar kräver stor förkunskap hos tittaren. Jag ser oerhört mycket fotboll så jag kan hänga med – men hur är det för den som bara tittar då och då? Vissa måste ju undra vad det är för jävla bussparkering de pratar om hela tiden.