Andrew Jennings om genombrott

Om jag säger den 27 maj 2015, vad säger du då?

– Min telefon ringde klockan sex på morgonen. Jag klickade bort samtalet, jag var för trött. När jag någon timme senare klev upp ur sängen insåg jag att det var FBI som hade ringt. Vi hade haft kontakt de senaste åren, jag hade överlämnat dokument och bevis till dem som innebar att schweizisk polis just den där dagen kunde gripa ett gäng undersåtar till Blatter. Så jag var inte förvånad. Jag stod inte och vrålade »wow!« i sovrummet, det var mer: »Okej, nu är det igång.«

Du måste ha firat lite ändå?

– Nej, samma dag lämnade jag mitt hus i norra England och tog mig till London för att färdigställa en TV-dokumentär som jag lovat leverera så fort något avgörande inträffade. Utan intäkterna från de dokumentärer som jag har gjort under åren hade jag aldrig haft råd att ägna så mycket tid åt själva grävandet. Jag har jobbat jorden runt i många år. Jag har träffat källor på mörka parkeringsplatser i Sydamerika, fått lådor med dokument dumpade från en bil med tonade rutor i London, stått vid en flod i Zürich mitt i natten och väntat på en informatör … Det har kostat en hel del.

Man kan nästan tro att du snarare har varit hemlig spion än grävande journalist.

– Nonsens! Jag har gjort vad alla reportrar, inklusive du, borde ha gjort: ägnat mig åt riktig journalistik. Det finns ingen romantik i det här. Ta bara BBC här i England, de har varit usla i alla år. Jag har hört »yes, vi har fått en exklusiv intervju med Blatter« och så har jag sett intervjun … Inställsamt och inte en kritisk fråga! Jag har jobbat stenhårt med det här, ingen annan har orkat.

Hur började allt för dig?

– 2001 fick jag tips om att personer nära Fifas topp hade tagit emot mutor, alternativt mutat andra för egen vinning. Men jag behövde fler källor, mer bevis. Så vid Fifakongressen i Zürich 2002 reste jag mig upp under en presskonferens med Blatter. Jag visste att väldigt många Fifaanställda var i rummet. De, och de andra storögda journalisterna, bar fina, dyra kostymer. Själv var jag klädd i en skrynklig skjorta. När jag fick mikrofonen vände jag mig mot Blatter och sa: »Herr Blatter, har du tagit emot några mutor?« Det gick ett sorl genom rummet. Och det var exakt vad jag ville. Allt var genomtänkt, jag ville att alla runt Blatter skulle veta att jag var honom på spåren och att de skulle komma till mig om de hade något att berätta.

Några veckor senare stod du och väntade vid den där floden i Zürich mitt i natten?

– Precis. Jag drogs in på ett mörkt kontor och plötsligt kom en högt uppsatt person inom Fifa med ett gäng dokument under armen. Det var sprängstoff! Otroliga grejer. Jag fick bekräftat att Blatter betalat ut hemliga bonusar till sig själv, att mutor snarare var regel än undantag och att detta pågått i flera år. Därefter kunde jag avslöja skandal efter skandal, vilket till sist ledde till att Blatter tvingades bort samt att snart ett 20-tal Fifaanställda står under åtal.

Har du någon gång varit rädd under de här åren?

– Det går inte att vara rädd för inkompetenta idioter. Man kan tro att Blatter och hans gelikar är listiga som kommit undan i så många år. Men de är verkligen korkade. De anlitade personer som fick i uppdrag att misskreditera mig, andra skulle försöka hitta sätt att stämma mig. Målet var att jag skulle bli rädd och tackla av. Men idioterna anlitade idioter. Inget hände, mer än att någon försökte hacka min dator och att jag portades från Fifamöten.

Har du någon gång under ditt grävande hittat saker som haft med det svenska fotbollsförbundet att göra?

– Det jag kan säga är att samtliga förbund borde granskas. De har vetat vad som pågått men valt att vara tysta. Så är det. Antingen har de varit tysta på grund av feghet, eller så har det handlat om något annat.

Vad tror du om Fifas framtid?

– They are fucked! Samtliga kandidater som ställde upp i ordförandevalet är ett skämt. På riktigt. Fifa måste ännu längre ner i skiten innan de kan skjuta ifrån. Det finns många grejer kvar att avslöja, saker som lär komma fram så småningom. Det är många kvar inom Fifa som är rädda, och det ska de vara.

Du drabbades nyligen av en stroke och är 72 år gammal. Orkar du fortsätta?

– Oroa dig inte för mig. Jag älskar att sätta dit svinen, och planen är att skriva en ny bok. Det går kanske inte lika snabbt nuförtiden, men i det långsamma blir man mer noggrann.