Axel Sjöberg om att plugga sig fram

Varför valde du collegefotboll framför seniorspel i Sverige?

– Jag gick igenom ungdomsleden i Djurgården, men när jag inte fick kontrakt med A-laget försvann de högsta proffsdrömmarna. Efter ett år i Sollentuna United i division två tog jag studenten och började kolla upp olika universitetsutbildningar. Att skaffa en bra utbildning har alltid varit viktigt för mig – samtidigt ville jag inte ge upp fotbollen helt. Genom att gå på college kunde jag få båda delarna. Ärligt talat hade jag nog lagt ner fotbollen om jag inte åkt till Marquette University.

Du drog heller inte dit med ambitionen att bli fotbollsproffs?

– Nej, jag gick inte in med den inställningen. I min tredje collegematch bröt jag dessutom foten och missade resten av debutsäsongen. Det var otroligt tungt och jag funderade på att åka hem. Det som till slut gjorde att jag stannade var att skolpersonalen tog så väl hand om mig, jag fick stöd både i rehabrummet och i studierna.

Under de tre följande säsongerna i Marquette Golden Eagles spelade du varenda minut, var lagkapten och tilldelades en drös individuella priser. Vad låg bakom framgångarna?

– Eftersom jag är 201 centimeter lång har jag unika egenskaper i huvudspelet. Sedan tror jag också att många förvånas över att jag trots min längd är så pass snabb och smidig. Just rörligheten är något jag verkligen har utvecklat i USA. Här är spelet mer man-man-betonat och fartfyllt än i Sverige. Man ska vinna sin fajt helt enkelt. Min tränare var väldigt tydlig med hur jag skulle utveckla mitt fotarbete och hur jag skulle agera mot kvicka anfallare. Sådana finns det gott om här.

Du har hunnit med att utbilda dig också. Vad har du läst?

– Jag har en kandidatexamen i finans. Det närmaste man kommer i Sverige är ekonomi, men den här utbildningen var mer inriktad på aktiemarknaden och börsen. Vår klass fick två miljoner dollar att handla aktier och ränteobligationer för. Det hade inte hänt på en svensk utbildning. Skolan tog självklart en risk, men vår avkastning låg ungefär på samma nivå som aktiemarknadens jämförelseindex. Det var häftigt att få vara med om.

Efter »MLS Superdraft« i januari hamnade du i Colorado Rapids. Hur var draftkvällen?

– Det var som att vara med i en film. En draft är ju något man bara har sett på TV innan. Det var fullt av fans, TV-team, coacher, agenter, journalister … ja, hela köret.

Stressigt?

– Jag hade faktiskt skrivit på ett kontrakt med MLS före draften. De flesta spelare blir först draftade och sedan åker de med på klubbens training camp. Först efter den får de veta om klubben vill ha dem eller inte. Men för mig var det lite speciellt. Jag hade anbud från en tjeckisk klubb och därför ville jag ha ett kontrakt med ligan före draften, vilket jag fick. Det gjorde att jag kunde njuta av den högtidliga atmosfären.

Men du kunde fortfarande hamna i vilken klubb som helst?

– Jag hade pratat med Columbus Crew och Colorado Rapids innan och fått en bra känsla för båda klubbarna. Sedan satt jag ändå där och var beredd att ta på mig kavajen varje gång en klubb skulle göra sitt val. Jag kände mig glad när det ändå blev Colorado. Jag är inte så mycket för värme, så Texas eller Florida hade varit lite jobbigt.

Dina enda meriter från seniorfotboll är svenska division två. Nu ska du stoppa spelare som Kaká och Steven Gerrard. Känner du dig redo?

– Jag gör faktiskt det, trots att jag inte har spelat så mycket seniorfotboll. Under mina fyra år på college tränade jag i princip lika mycket som professionella spelare gör, och jag har lärt mig att anpassa mig snabbt. Det måste man göra här. Nu känns det bara skitkul att få chansen att möta Frank Lampard, David Villa eller vem det nu blir.

Du fyller 24 i år och en fotbollskarriär är relativt kort. Känner du press att leverera direkt?

– Försöker du göra mig nojig nu, eller?

Nej, men har tanken aldrig slagit dig?

– Känner man inte den pressen har man inte här att göra. Jag skulle snarare säga att min ålder är en fördel. Jag känner att jag tacklar allt nytt som händer – draften, training camp, flytt till en ny stad – bättre än de yngre killarna. Och om jag nu slår mig in i Colorado som 24–25-åring så är det ingen ålder för en mittback i MLS. Samtidigt har jag tryggheten i min finansutbildning. Den kan jag arbeta med vid sidan av fotbollen och sedan luta mig mot den dagen karriären tar slut.