Skulle inte du lämna fotbollen?
– Jo. 2008 kom jag till en punkt i livet då jag kände mig färdig som huvudtränare. Jag hade egentligen inte tänkt göra någonting alls, men så ringde Jörgen Lennartsson. Han var förbundskapten för U21-landslaget då och frågade om jag ville spionera lite inför och under EM i Sverige. På den vägen är det och sedan dess har det väl blivit lite mer än vad jag hade tänkt mig.
Varför tror du att ditt fotbollsöga är så eftertraktat?
– När jag var tränare ville jag hela tiden ha fullständig koll på motståndartränarna. Jag åkte runt otroligt mycket och tittade på andra lag för att förstå hur tränarna tänkte och agerade i olika situationer. Jag är helt enkelt väldigt intresserad av den analytiska delen av fotbollen. Sedan har jag ju en del erfarenhet också. 2017 firar jag 50 år inom elitfotbollen.
Inför U21-EM 2009 spionerade du på Vitryssland, men de gjorde allt för att undvika dig. Det måste vara jobbigt att aldrig vara välkommen?
– De mörkade var de skulle spela sina träningsmatcher, men efter lite efterforskning tog jag reda på att de brukar hålla till i Tyskland. Jag pratade med några kontakter där, som i sin tur hörde av sig till det tyska förbundet. På den vägen hittade jag vitryssarna till slut. Jag parkerade bakom deras buss och körde sedan efter den till arenan. När ledarna såg mig skakade de bara på huvudet. Det fanns inget mer de kunde göra för att undvika mig. Men efter det har jag aldrig upplevt något liknande. För några år sedan kom förbunden gemensamt överens om riktlinjer kring hur scoutningen ska gå till och numera får jag i princip alltid full service. Jag blir hämtad på flygplatsen, körd till hotellet och arenan och får all information jag vill ha.
Inför sommarens U21-EM har du Portugal på din lott. Hur inleder du kartläggningen?
– Jag börjar alltid med att studera laget på video för att få en överblick över hur de spelar och vilka grundprinciper de har i olika spelmoment. Sedan åker jag runt och ser dem spela live för att analysera deras spel i detalj. Därefter utgår jag från vårt sätt att spela och funderar på hur vi kan slå sönder deras försvar och vad vi behöver trycka på i vårt eget försvarsspel. När jag har samlat all information sätter jag mig och tar fram videoklipp som jag tycker bäst illustrerar det jag vill visa. I början har jag kanske 150 klipp, som till slut landar på 20 i presentationen för spelarna. Själva presentationen är i regel aldrig längre än 20 minuter.
»Jag minns semifinalen mot England i U21-EM 2009. Vi satt uppe hela natten före matchen för att fundera ut en försvarslösning.«
Det låter som väldigt mycket jobb för en relativt liten slutprodukt.
– Spelarna klarar inte att ta in mer än så på en gång. Det gäller att sålla smart och sätta fingret på det absolut viktigaste. Tar jag med för mycket information finns risken att viktiga delar faller bort.
Är ditt arbete över när både kartläggningen och presentationen är färdig?
– Nej, jag jobbar under våra matcher också. När A-landslaget spelar sitter jag tillsammans med en videoanalytiker på läktaren och studerar spelet. Varje gång jag ser något intressant säger jag »klipp det!« till honom. I paus har han kanske sex, sju klipp, av vilka jag väljer ut tre som skickas ner till Erik Hamrén. Jag förklarar snabbt för Erik vad jag menar med klippen, och om han tycker något är bra visar han det för spelarna i omklädningsrummet.
Du ligger alltså bakom en hel del. Men om Sverige lyckas med något tack vare dig är det ingen som får veta det.
– Äsch, det är bättre att chefen får lite uppskattning om det går bra. I slutändan är det ju ändå han som tar besluten. Om jag får uppskattning inom gruppen räcker det gott för mig. Jag behöver inte externt beröm längre.
Å andra sidan slipper du sågningar när det går motigt.
– Så är det helt klart. Samtidigt analyserar jag mig själv väldigt noga och blir sur om mitt jobb varit dåligt. Jag minns semifinalen mot England i U21-EM 2009. Vi satt uppe hela natten före matchen för att fundera ut en försvarslösning mot deras duktiga huvudspelare. Vi blev nöjda till slut och taktiken fungerade bra – fram till att en av våra spelare skadade sig och blev liggande utanför planen. Under den tiden gjorde England två hörnmål. Det fanns väl egentligen inget vi kunde ha gjort annorlunda, men man tänkte ändå: »Jaha, nu har vi offrat en hel jävla natt och så kommer en sådan här grej och förstör allting.« Så kan också det här jobbet se ut.