Har du alltid varit dålig på att ta beslut?
– Va, nej, det tror jag inte. Jag brukar få en känsla och köra på den.
Du har nämligen bytt klubb fyra gånger på fem år.
– Jag har nog mest haft otur, men ja, det har blivit en del flängande. Dålig på att ta beslut … så har jag aldrig tänkt.
2011 lämnade du Umeå för ryska Rossijanka efter en kanonsäsong där du spelat nästan varenda match. Var det självklart att flytta?
– Det beslutet var mitt livs jobbigaste. De hörde av sig innan säsongen var slut, och jag hade fortfarande tid kvar på mitt kontrakt. Dessutom hade jag många fördomar om Ryssland och förstod att min familj inte direkt skulle kunna hälsa på över en helg, det är ju jättekrångligt med visum och allt. Däremot kändes klubben seriös och gjorde en spännande satsning. Sedan ska jag inte sticka under stol med att pengarna och utlandsäventyret lockade. De gav mig två veckors betänketid, och det var jobbiga veckor. Jag pratade mycket med min mormor, det gör jag ofta när jag ska bestämma mig för något.
Men helt bra blev det inte i Ryssland?
– Första säsongen var underbar. Livet lekte, både på och utanför planen. Men när jag var hemma på jullov fick jag veta att i stort sett hela truppen hade bytts ut och att tränaren skulle sparkas. Själv hade jag ett år kvar på kontraktet. Det var ingen kul tid. Jag gjorde allt för att komma därifrån.
Så hamnade du i Chelsea, vilket inte heller var ett så klokt val.
– Tränaren Emma Hayes hade stora mål för klubben och ligan. Jag kände att allt var bättre än Ryssland. Men väl där upptäckte jag att de flesta spelarna inte var proffs och hade vanliga jobb på dagarna, så jag fick träna mycket själv och kände inte att det var helt optimalt när jag ville utvecklas.
Nästa land: Tyskland.
– Ja, Cloppenburg hörde av sig. De erbjöd en roll där jag fick mycket ansvar för att driva spelet, och det tyckte jag lät bra. Problemet var att jag var på en mycket högre nivå rent visionärt, de andra spelarna tog ingenting lika seriöst som jag. Dessutom åkte vi ur ligan. Mitt självförtroende var kasst och jag trodde att utlandskarriären var över, samtidigt som jag inte kände mig färdig med det livet.
Det känns som om det alltid har legat något dåligt i potten när du bytt klubb.
– Många av mina flyttar har varit halvchansningar. Förutom när jag lämnade Umeå har besluten alltid handlat om att jag inte vill vara kvar.
Trots alla missöden gav du utlandslivet en chans till när Montpellier ringde.
– Jag hade inte något att förlora. Josefin Öqvist, som varit där tidigare, hade rekommenderat mig och berättade en massa bra saker om klubben. Det kändes bara bra, det var ett lätt beslut.
Det låter som om du för första gången gjorde din research. Visste du tillräckligt mycket om Chelsea och Cloppenburg innan du tackade ja?
– Det tycker jag faktiskt att jag gjorde, men valen var resultat av att jag inte hade jättemånga alternativ och samtidigt litade på tränarna. I Chelsea visste jag att det skulle bli en del ensamträning, men inte riktigt så mycket. Flytten till Tyskland var ett dåligt karriärval, men min tränare i Chelsea kunde inte lova någon förbättring och då ville jag inte vara kvar. Med facit i hand borde jag kanske ha gett det något år till, för titta på Chelsea nu – de vann både ligan och FA-cupen och spelade Champions League.
Har du aldrig haft en agent?
– Jo, det har jag haft sedan jag flyttade utomlands första gången.
Ska inte agenter hjälpa spelare med svåra beslut?
– För mig handlar agentens jobb framför allt om att hitta klubbar och tolka kontrakt. Det kan säkert vara bra att bolla med sin agent, men beslutet måste alltid komma från en själv.
Ett år efter deppigheten i Tyskland blev du vald till Frankrikes bästa spelare av ligans tränare. Hur gick det till?
– Det är en familjär stämning i klubben som jag gillar, staden Montpellier är härlig, laget är bra. Jag trivdes med en gång, och även om jag inte öste in mål direkt spelade jag bra från början. Framför allt handlar det nog om att jag för första gången på länge inte behöver bekymra mig för något annat än att prestera på planen.
Med tanke på dina erfarenheter – kan du önska att någon annan hade stakat ut karriären åt dig?
– Nej. Detta var min väg. Den var inte enkel, men jag tror jag behövde den. Aldrig att jag hade velat ha någon som sa »gå hit« eller »gå dit«. Om jag hade stannat i Sverige hela tiden hade jag aldrig tränats i att ta tuffa beslut eller ha jobbiga tider i livet. Jag är faktiskt glad för allt som har hänt.