Stämmer det att du spelar in dig själv när du pratar inför spelarna för att kunna utvärdera din pedagogiska insats?
– Absolut. Det började med att jag läste om Garry Monk när han tränade Swansea. Han berättade att han spelade in sig själv »to make sure his instructions are on point«. Så jäkla rätt, tänkte jag.
Varför?
– Som tränare får man ofta mest och bäst feedback inom ledarstaben, men jag kan ju även ge feedback till mig själv.
Hur går det till?
– Jag har en diktafon som ligger påslagen under träningar och genomgångar. Jag lyssnar aldrig igenom en hel träning utan fokuserar på specifika delar där jag inte fick ut vad jag ville få sagt. 15, 20 minuter som passar fint att lyssna på när jag lagar mat eller promenerar hem från jobbet.
Är det alltid »fint att lyssna på«?
– I början kunde jag slås av hur mycket dåligt jag sa. Och när en viss passage närmar sig, där jag vet att jag hanterade en fråga på ett sätt som jag inte är nöjd med, kan jag fortfarande tänka: »Åh nej, detta blir jobbigt att höra.« Men det är som med allt annat som ligger utanför min comfort zone. Om jag tar mig igenom det blir det bättre efteråt. Ofta är det någon pollett som trillar ner eller någon detalj som kan slipas.
Enligt din tränarkollega Andreas Georgson gör du även »de mest stilrena Keynotepresentationer« han sett.
– De är cleana. Så är det. Jag tror så här: När vi presenterar saker för spelarna ska de alltid få känslan att tränargruppen jobbat hårt. Det ska finnas en struktur på innehållet och en visuell aspekt i det hela.
Här ska inte slarvas.
– Jag gillar ordning och reda. Men jag tycker själv att det inte är något hokus pokus.
Din vän Maths Elfvendal berättade att du väljer olika typsnitt beroende på vilket budskap du vill förmedla till spelarna.
– Det har jag faktiskt inte gjort de senaste två och ett halvt åren.
Har du minnen av matcher där du varit dåligt förberedd?
– Jag är bättre förberedd inför match i dag än för ett år sedan. Och ännu mer än för tre år sedan, och fem år sedan. Men jag har alltid förberett mig så till den grad jag vid tidpunkten känt till.
Kan man bli överambitiös som tränare?
– Det är viktigt att understryka att jag, och andra ledare som är noggranna i sina förberedelser, inte tror att fotboll bara är ett teoretiskt spel. Det är i praktiken – på träningsplanen och i matcherna – vi ska göra den stora skillnaden.
Vart vill du komma?
– Jag tror att man kan gräva för djupt och förbereda sig på ett sätt som gör att det tappar i effekt. Man får försöka gräva så djupt som möjligt och balansera så att det ger tillräcklig effekt. Även om det alltid finns ytterligare en övning att gå igenom, en träning att planera tydligare och en match att se en gång till.
Hur vet du att du är tillräckligt förberedd?
– Med åren testar man att göra mindre, göra mer, utvärdera, skruva lite, skruva tillbaka och så hittar man någonstans en nivå som känns bra just nu. Det bygger på erfarenheter. På vägen kan man anstränga sig att lära sig så mycket som möjligt av sin egen process.
Är du hård mot dig själv?
– Ja. Det är samma tänk som i dialogen med spelarna. Jag utvärderar med syftet att prestera bättre nästa gång, så om jag inte kan vara ärlig mot mig själv faller hela syftet. Ibland behöver jag vara hård, ibland klappar jag mig själv på axeln. Jag har starka sidor där jag ofta presterar bra, men vissa saker behöver jag jobba på.
Som vad?
– Jag är tyst när jag tänker. Långa pauser. Ibland behöver jag snabba på mitt svar på en fråga under en laggenomgång, och då blir det inte alltid maximal effekt på svaret. Det hör ihop med en annan grej jag fått höra: »Den norrländska trögheten.« Att jag pratar lite utdraget.
Det låter stereotypt.
– Jag vet. Och jag är mycket hellre sådan än det motsatta. Men målet är att vara rapp i käften med kvalitet.
Är det möjligt?
– Jag är på god väg.