Har du »intensiteten för att gå en MMA-match«?
– Oj. Jag hade åkt på knocken direkt. Men jag skulle nog ha en skön intensitet i alla fall.
Jag citerade Häckens tränare Andreas Alm efter ditt bråk med Alexander Faltsetas i fjol.
– Jag kände igen det. Och ja, jag gillar när det händer saker på planen. Hets, gruff, klunga, knuffa lite på varandra … så ska det vara. Det får publiken att tända till också. Det är de värda.
Är du sinnebilden för en spelare »man hatar att möta men älskar att ha i sitt lag«?
– Det är inte många allsvenska motståndare som gillar mig i alla fall, och jag får ofta höra att jag är en »jobbig jävel« på planen.
Och vad säger dina lagkamrater?
– Det har blivit ett stående skämt: »Vem ska du bråka med i dag?« Men de vet att jag tar till alla knep för att vinna min match i matchen. Som ytterback är det min uppgift att lägga motståndarnas ytter i fickan.
Vad tar du till för knep?
– Ofta gör jag inget om den andra parten är helt lugn. Men om jag märker att jag triggar något hos honom kan jag vara där och gnaga lite extra. Behövs psykningar eller hårda tacklingar för att sätta en motståndare ur spel så gör jag gärna det. Men inga fula saker.
När gick du senast över gränsen?
– Jag ligger alltid på gränsen.
Många motståndare håller nog inte med.
– Om jag passerat den hade jag fått fler röda kort, och hur många fick jag förra året? Inte ett enda. Gränsen är hårfin och jag vet var den går. I fjol tvingades jag också vänja mig vid att det inte alltid blev rättvisa utfall med de gula korten.
Du menar att dina tolv varningar på 25 matcher var oförtjänta?
– Några av dem var nog lätta att ge just mig för att jag är den typen av spelare. Domarna hade ögonen på mig. »Ge Strand ett tidigt gult så blir det en lugn match«, tänkte de väl. Då blir det svårare att spela så aggressivt som jag vill.
Blir du en sämre spelare om du tvingas lägga band på dig själv?
– Jag tycker att jag är en ganska bra fotbollsspelare i grunden också. Men att bara gå in och peta på en motståndare skulle kännas konstigt. Det går aldrig. Så ja, kanske spelar jag bättre när jag är uppspelt, och kanske är en lugn och trött match inget för mig. Men det beror också på omständigheterna.
Vilka?
– Är det en publikmatch? Vad betyder matchen? Hur mycket anfalls- kontra försvarsspel blir det? Är vi helt överlägsna och leder med 4–0 finns det ingen anledning att hetsa upp sig, men om vi ligger under och motståndarnas ytter dribblar av mig tre gånger är det svårt att hålla igen. Då har han ett övertag och jag behöver sätta stopp. Om han tvärtom har svårt att ta sig förbi mig kan jag hålla på lite mer för att bygga upp en frustration hos honom.
»Ingen ska komma och köra över min lagkamrat.«
Så det är ett utstuderat strategiskt beteende?
– Det kommer av sig självt. Jag vill också visa publiken att jag ger allt för den här klubben. När jag kom förra vintern fick jag höra att det hade varit lite för snällt i Elfsborg tidigare.
Från »för snällt« till 85 varningar – nytt rekord i Allsvenskan. Bidrog ditt humör till att tuffa till Elfsborg?
– Det var inte så att jag aktivt tryckte in något i gänget, men kanske bidrog jag. Ibland går jag in tufft i en duell och hetsar för att sända signaler till mina medspelare. Ta ett gult om det behövs! När jag ser att det smittar av sig blir jag stolt. Vi ska vara jobbiga att möta.
Hur tror du att en sådan mentalitet påverkar ett lag?
– Om en lagkamrat blir knuffad gäller det att vara där och stå upp för varandra. Ingen ska komma och köra över min lagkamrat. Då måste vi visa att vi är ett lag. Det skapar en gemenskapskänsla som jag tror är viktig.
Kommer du att lugna ner dig i år?
– Jag vill inte vara avstängd så ofta som förra året, men jag kommer inte att ändra mitt spelsätt.
Så …?
– Det blir en ännu tuffare Simon Strand 2020.