Nördarnas revansch

»Gör Michael Edwards ansvarig för Brexitförhandlingarna och han återvänder med EU i sin innerficka efter fem minuter.« Den som söker på Edwards namn på Twitter hittar många liknande tweetar om Liverpools sportdirektör. Än skrivs det att han är värdig en staty utanför Anfield för att ha hittat Andy Robertson för 8,5 miljoner pund i bottenlaget Hull City i The Championship, än att han borde adlas för att i dagsljus ha rånat AS Roma på Mohamed Salah för 37 miljoner pund. 

För sin förmåga att lokalisera möjligheter på spelarmarknaden, men lika mycket för sin skicklighet att maximera vinster vid försäljningar och minimera kostnader vid köp, har 40-årige Michael Edwards nått ikonstatus i Liverpoolkretsar. Det skadar inte heller att han aldrig låter sig intervjuas. Mystiken runt hans person tillåter supportrar och reportrar att fortsätta spä på bilden av att Edwards är ett geni. Men kanske borde Edwards snarare hyllas för sin förmåga att ha lyckats omvandla Jürgen Klopp från en tränare som till stora delar gick på intuition och erfarenhet till att bli en hängiven anhängare av avancerade analysverktyg? Eller för rekryteringarna av några av de mest progressiva fotbollsanalytikerna i världsfotbollen?  

Bakom Michael Edwards finns nämligen en handfull personer som är betydligt mindre kända för allmänheten, personer som haft en minst lika avgörande roll för klubbens framgångar de senaste åren men som hade kunnat stå mitt i The Kop under en match på Anfield utan att bli igenkända. Innan reportern Bruce Schoenfeld på The New York Times Magazine porträtterade »The laptop guys« under rubriken »How data (and some breathtaking soccer) brought Liverpool to the cusp of glory« i maj 2019 var det få som ens visste vad de hette. 

Huvudpersonen i Schoenfelds text heter Ian Graham och är »Director of research« i Liverpool FC. Utan Graham, som har en examen i teoretisk fysik från universitetet i Cambridge, är det inte säkert att Klopp hade blivit Liverpools tränare. Han berättar att han med ett egenprogrammerat datasystem analyserade Klopps sista säsong i Borussia Dortmund. Utåt sett hade Dortmund gjort en svag säsong med en sjundeplats i Bundesliga. Graham såg något annat. Hans egna siffror – som räknade ut sannolikhetsutfall för skapade målchanser, tid i motståndarnas straffområde och en rad andra mätbara händelser och aktioner under ligamatcherna – sade honom att Dortmund egentligen borde ha slutat tvåa i tabellen (Graham analyserade även de nio föregående säsongerna för att vara säker). Den otur som Dortmund hade var en extrem anomali. Grahams fynd i statistiken presenterades för Edwards och strax därefter var oron för att Klopp var en tränare på nedåtgående raderad.

Graham är Edwards go to guy på researchavdelningen, det är han som chefar över Tim Wiskett (utbildad astrofysiker), Dafydd Steele (tidigare schackmästare och matematiker på ett stort energibolag) och Will Spearman (son till en professor i kemi och med en examen i fysisk matematik på Harvard). Den senare hade inte sett en fotbollsmatch i sitt liv innan han anställdes av Liverpool. »Fotboll är summan av tusentals individuella aktioner«, säger Graham till Schoenfeld i artikeln och påtalar att Spearman vet tillräckligt lite om fotboll för att våga utmana det konventionella. 

En stor del av Spearmans och de andra analytikernas arbetstid går ut på att utvärdera hur stor skillnad olika aktioner gör i en match. Vad händer om en passning från en mittback slås ett par kilometer hårdare i timmen? Hur var mittfältarna positionerade i förhållande till motståndet när passningen slogs? Vilken är den mest sannolika kedjereaktionen om vinkeln på en passning hade varit tre grader annorlunda? Schoenfeld slår i texten fast att det finns många klubbar i toppfotbollen som allt mer förlitar sig på dataanalys gällande det taktiska, men att ingen är i närheten av Liverpools förhållningssätt.

»Mittfältaren visade upp exceptionella grafer, inte minst i förmågan att hitta svåra passningar som sätter en medspelare i en förväntad målchans.«

Ian Graham säger att han inte tror på att titta på matcher i vanlig bemärkelse eftersom man då lätt blir »subjektiv«. Känslorna tar över. Istället använder laptopgänget sig av högteknologiska hjälpmedel och formler som berättar hur spelare rör sig och i vilka hastigheter de gör saker. Med det sagt: Graham har inga invändningar mot att Klopp har ett eget team, traditionella matchanalytiker, som berättar att en kommande högerbacksmotståndare gärna slår inlägg på den bortre stolpen.  

Graham har pratat om sitt arbete i ytterligare ett sammanhang, i podcasten Freakonomics. »Vi försöker översätta allt som händer på planen till en ›valuta‹«, säger han i avsnittet. »Varje aktion som en spelare gör får ett frågetecken: ›Vad var sannolikheten för att det skulle bli ett mål före spelarens aktion och vad var sannolikheten för att det skulle bli mål efter aktionen?‹« 

Frågeställningarna och kvantifieringarna jämförs med en extrem databas som lagrat hundratusentals aktioner under Liverpools matcher de senaste säsongerna. Inför varje ny match presenterar Graham kollegornas senaste funderingar och fynd och därefter är det upp till Klopp att bestämma vad han vill använda sig av.

I Freakonomics berättar Graham även att han och hans kollegor är »besatta« av att hitta »risktagande aktioner som lönar sig«. Det är så Klopp vill spela, det är sådana spelare som tysken och Edwards helst värvar. För även om laptopgänget varje vecka presenterar sina belägg som ska hjälpa laget till tre nya poäng, är det mer långsiktiga ansvaret att bidra med idéer till nästa transferfönster. Efter rekommendationer från Grahams team, som togs vidare av scoutingansvarige Barry Hunter för att sedan landa i förhandlingsansvarige Edwards knä, värvade Liverpool Andy Robertson 2017. Likaså är Naby Keita ett Grahamfynd. Mittfältaren visade upp exceptionella grafer, inte minst i förmågan att hitta svåra passningar som sätter en medspelare i en förväntad målchans. Siffrorna slog i taket på ett sätt som Graham knappt hade sett tidigare. Värvningen av Mohamed Salah var också Grahams förslag. Efter att ha studerat data från tiotusentals minuter som egyptiern hade spelat konstaterade han att Salahs rörelsemönster och beslutsfattande passade exemplariskt ihop med Roberto Firminos. 

Troligen är dock den mest avgörande spelaren som Graham presenterat för ledningen Philippe Coutinho. Ojämnheten som brassen uppvisade i Inter till trots: 21-åringens riskabla aktioner betalade sig oftare än för betydligt mer etablerade spelare. Han värvades för cirka 150 miljoner kronor 2013 och såldes för tio gånger så mycket sex år senare, och med den rejäla pengapåsen som blev resultatet kunde Liverpool värva spelare som Alisson Becker och Virgil van Dijk – som inte bara är de två transferrekorden i Liverpools historia utan också två spelare som inte kräver att man kan rabbla liggande stolen i sömnen på latin för att komma fram till att de var tillräckligt bra för Liverpool.