11 oktober 2011. Sverige mötte Nederländerna i en helt avgörande kvalmatch till EM 2012.
Vad hände?
– Mikael Lustig kom emot mig och jag kastade bollen till honom. Några sekunder senare blev det mål.
Och sedan?
– Målet tog Sverige till EM. Efter matchen hämtade mamma mig på Råsunda, och på vägen hem till Nynäshamn ringde Sportbladet. De hade skrivit typ »bollkallen, kontakta oss om du ser detta«, så en polare till mig hade skrivit in och gett dem mitt nummer. De plockade upp mig i en taxi och så fick jag träffa Lustig och göra lite småintervjuer.
»TACK, DU ÄR VÅR HJÄLTE«, blev Sportbladets rubrik.
– Det blev värsta hajpen. Alla skrev om mig, jag var på löpsedlar och intervjuades i radio, TV och fler tidningar. Senare samma år utsåg Expressen mig till den 91:a största sportprofilen i Sverige. Före Peter Forsberg.
Hur minns du dagarna efteråt?
– Som jävligt hektiska. Jag kommer från en småstad och blev känd direkt. I plugget funkade det knappt. En del tyckte att all uppståndelse var fjantig, men de flesta tyckte att det var asballt.
Steg uppmärksamheten dig åt huvudet?
– Nej. Det var inte så att jag bad om den.
Du har kallat dig själv för »bollkallarnas Zlatan«.
– Om det var min egen formulering eller reporterns som intervjuade mig låter jag vara osagt. Även mina fem plus som jag »gav mig själv«.
Handen på hjärtat: Har någon någonsin fått så stor uppmärksamhet för att bara göra det förväntade?
– Nej! Verkligen inte! I stunden fattade jag inte ens att jag gjorde något speciellt. Jag kastade en boll och det blev värsta grejen. Jag har sett bollkallar prestera bra mycket snabbare och bättre, men som ingen sagt ett ord om.