Det här skrivs i början av november, på dagen fyra år sedan jag var föräldraledig och i all hast med en ledsen bebis i famnen skickade ett mejl till Frankrike som skulle leda till anonyma handskrivna brev där jag kallades för »fitta« och »horunge«. En tyckte att jag var ett »mongo«.
Kort summering, eftersom jag levt lite för mycket på den här grejen sedan dess (precis som Tony Flygare som gärna tjatade om sin missade straff): Jag glömde att rösta på Lionel Messi i Ballon d’Or 2015 och folk hatade mig för det.
Nu, hösten 2019, är det dags för ett nytt mejl till France Football.
2019 års bästa fotbollsspelare ska utses och av någon anledning är det fortfarande jag som har Sveriges medieröst i Ballon d’Or.
När jag trodde att jag var ute drog de in mig igen.
Det här kräver lite mer bakgrund. I vintras, efter att jag röstat på Luka Modrić som världens bästa (Messi var tvåa på min lista), skickade jag ett mejl till France Football, arrangör och grundare av världens mest prestigefyllda fotbollsutmärkelse. Jag påtalade att jag inte ville ha Sveriges medieröst längre. Jag sade upp mig från juryn. »I don’t have the necessary dedication«, skrev jag och föreslog att de skulle ge min röst till någon som brinner för den här typen av grejer. Jag skrev också att jag ansåg att premisserna för utmärkelsen var för vaga.
»Tre kriterier med några fler inbäddade i sig, utan särskild rangordning. Det är så flummigt att Éric Cantona hade kunnat hålla ett tal om det.«
De frågade inte om jag kunde utveckla min kritik, däremot accepterade de min uppsägning per mejl den 5 december 2018.
Vem skulle få Offsides röst? Martin Åslund har ett enormt självförtroende när det handlar om att bedöma fotbollsspelare, men Kalle Karlsson kan mer om taktik än någon annan fotbollsjournalist i Sverige. Erik Niva, en kille på Sportbladet, är lite för okänd men skulle kunna göra det bra. Johanna Frändén? Internationell aura, smart och kvinna. Tänk om en kvinna skulle få ta min röst? Då skulle Pakistans Natasha Raheel inte längre vara ensam bland 195 medierepresentanter som får rösta.
Dessa småputtrande spekulationer har varit det enda som haft att göra med Ballon d’Or sedan jag sade upp mig. Tills för någon månad sedan. Då fick jag ett mejl från France Football. »Dear jury member«, stod det. Vad ända in i …? Det var instruktioner om vilka spelare som var nominerade, att jag skulle välja ut fem stycken av dessa. »Här har det ju blivit något misstag«, tänkte jag och glömde sedan bort det. Och nu är det endast en dag kvar tills rösterna ska vara inne. Det är för sent att bestrida min egen röst. Jag måste göra det en gång till.
Omedelbart påminns jag om ytterligare en anledning till varför jag inte ville vara med längre. Jag läser nämligen igenom samma gamla kriterier som vi jurymedlemmar förväntas förhålla oss till. »Individuella och lagmässiga prestationer under 2019«, »Spelarens talang och ›sportsmanship‹« samt »Spelarens karriär«. Tre kriterier med några fler inbäddade i sig, utan särskild rangordning. Det är så flummigt att Éric Cantona hade kunnat hålla ett tal om det.
»Ronaldo hade kunnat vara rullstolsbunden – Portugals Anders Bengtsson hade ändå lagt rösten på sin landsman.«
Hur en spelare har presterat, både individuellt och med klubb- och landslag, är rent och självklart. Men sedan? »Spelarens talang«! Vad betyder ens det? Ska jag avgöra hur bra Frenkie De Jong kan bli? Eller hur mycket Matthijs de Ligt gjort av sin talang? Och »sportsmanship« är så komplext att man blir snubblig. Ska jag väga in att Salah ibland förstärker knuffar i ryggen, att han konsekvent lägger bollen en centimeter utanför den kritade linjen när han ska slå en hörna? Agüero var väl inte så reko när han skällde på Guardiola efter att han blev utbytt i en match? Sitter Botswanas Anders Bengtsson (han heter Oaitse Mathala) och väger in sådana här aspekter? Hur kan ens Kepa Arrizabalaga vara en av tio nominerade till Jasjinutmärkelsen (vi ska även rösta på världens bästa målvakt – nytt för i år!) efter sin vägran att lämna planen i ligacupfinalen i februari? Eller handlar »sportsmanship« mer om hur man uppträder generellt? Även utanför planen? När jag i fjol röstade ansåg jag att två spelare hade varit bättre än Ronaldo. Han utreddes vid tillfället för en våldtäkt och jag ville straffa honom en aning. Jag valde att tolka »sportsmanship« så och det kan vara det otydligaste jag någonsin har gjort, men hur tolkade Surinams Anders Bengtsson (han heter Desney Romero) »sportsmanship«? Borde man 2017 ha vägt in att Messi åtalades för skattebrott? Jag har ingen aning, men om inte alla tolkar kategorierna på samma sätt blir rösterna orättvisa och märkliga.
Då har vi inte ens gått till botten med kriteriet »Spelarens karriär«. João Félix, som är en av 30 på listan som vi ska välja från, är 20 år. Hans seniorkarriär har varit sensationell, med snygga mål och härliga finter. Men också extremt kort. Ska jag jämföra den med 32-åringen Karim Benzemas? Han har kämpat på i Real Madrid i evigheter trots att det inte alltid varit så lätt för honom.
»Mina 194 kollegor där ute i världen har genomgående fixerat sig vid att världens bästa spelare måste vara offensiva.«
Om vi ska belöna någon för lång och trogen tjänst, samtidigt som vi ska beakta övriga kriterier, behövs minst en doktorsexamen i logik. Och vi journalister är inga genier. Många är inte ens objektiva. Ronaldo hade kunnat vara rullstolsbunden – Portugals Anders Bengtsson (han heter Joaquim Rita) hade ändå lagt rösten på sin landsman. Topplocken gick på många när Zlatan var som bäst och Offsides röst inte landade på honom. Vi svek vårt land och man ville bara skrika:
– JAG ÄR INTE SOM JOAQUIM!
Dessutom: mina 194 kollegor där ute i världen har genomgående fixerat sig vid att världens bästa spelare måste vara offensiva. Nu har det snart gått 15 år sedan en försvarare vann Ballon d’Or (Cannavaro, 2006) och under samma period har blott en målvakt lyckats ta sig in på topp tre (Neuer, 2014). Ni hör ju själva hur det låter.
Klockan klämtar. Mina röster måste skickas in. Jag värderar en spelares talang i förhållande till en annan spelares karriär, kollar på titlar som är vunna av en försvarare och jämför dessa med sportsmannaandan hos en mittfältare. Det är inte kul och det blir inte bra, men några timmar före deadlinen lämnar jag så in mina röster. Nu är det bara att vänta på att de ska bli offentliga så att jag kan bli kallad för horunge igen.
Anders Bengtsson sade upp sig från Ballon d’Ors jury i november 2019.