Den ser inte mycket ut för världen. Det har den aldrig gjort. En svart fotbollssko i känguruläder, en vit sula med tolv runda dobbar och en lång plös – omöjlig att fälla ner över de onödigt långa skosnörena. Bland många av oss nostalgiker representerar den ändå mycket av det fina med fotbollen. Copa Mundial är fotbollens historia komprimerad i en enda fotbollssko. Den är allt som den moderna fotbollen inte är.
Under mellankrigstiden startade Adolf och Rudolf Dassler »Gebrüder Dasslers Schuhfabrik« i Herzogenaurach, strax utanför Nürnberg i södra Tyskland. Bröderna Adi och Rudi hade siktet inställt på att hjälpa friidrottare att kunna prestera maximalt med hjälp av nya, bättre skor. Med en form av tidig gerillamarknadsföring erbjöd man idrottare att testa skor gratis. Ryktet om skorna spreds snabbt bland tyska elitidrottsmän och det dröjde bara fyra år innan brödernas skor användes i det största sammanhanget: i ett par handgjorda spikskor löpte 1928 Georg Lammers hem OS-medaljer på både 100 meter och 4 gånger 100 meter i Amsterdam. Adi och Rudi firade dubbelt. Det kunde inte ha börjat så mycket bättre. Men värre kunde det bli, mycket värre.
När andra världskriget bröt ut startade också ett missförstånd mellan bröderna Dassler som skulle utvecklas till en av sport- och modeindustrins största rivaliteter någonsin. Adi och Rudi slutade prata med varandra helt och hållet, vilket resulterade i att de på varsitt håll satsade på skotillverkning. 1949 startade Adi Adidas, en anspelning på hans för- och efternamn, medan Rudi drog igång Puma (historien och rivaliteten mellan bröderna kan man läsa om i Barbara Smits Sneaker Wars från 2009).
Adi Dassler fokuserade tidigt på fotbollen och förstod att det fanns precis lika mycket att förbättra för fotbollsspelare som det funnits för friidrottare. 1954 mötte Västtyskland storfavoriten Ungern i VM-finalen i Bern. Innan turneringen startade hade Dassler visat Josef Herberger, den västtyska förbundskaptenen, sin senaste idé. Med inspiration från friidrottens spikskor (och möjligtvis från sin brors två år gamla uppfinning) ville han förse spelarnas skor med utbytbara dobbar. Istället för att bara ha gummidobbar skulle längre och hårdare dobbar kunna skruvas på för att ge fäste på fuktigt underlag. Inför finalen visade väderprognosen på kraftigt regn över den schweiziska huvudstaden. Herberger gav Dassler klartecken att skruva fast de nya dobbarna på tyskarnas skor inför matchstart. Ungrarna gjorde två snabba mål, men i takt med att regnet fortsatte falla och gräsmattan blev allt sämre, vaknade tyskarna. Man vände och vann finalen med 3–2.
»Adidas var helt enkelt tvunget att byta spår för att inte bli frånsprungna och Copa Mundial försvann utan att någon egentligen verkade sörja.«
Med »Miraklet i Bern« i ryggen inledde Adidas och det västtyska landslaget ett samarbete som pågår än i dag. Rudi och Puma, som tidigare försett västtyskarna med skor, fick se sig besegrade. Men revanschen skulle snart komma. I Pumaskor charmade Pelé och de andra brassarna fotbollsfans världen över – totalt blev det tre VM-guld mellan 1958 och 1970 – och båda bröderna skulle i många år framöver vända upp och ner på fotbollsskovärlden. Men det var Adi som i slutet av 70-talet skulle få idén som skulle överleva alla andra (tyvärr fick han inte se det med egna ögon, han dog i sviterna av ett hjärtfel i oktober 1978).
På det oändliga internet finns en virtuell hög av gamla Adidaskataloger från slutet av 1970-talet. Ett par timmars ögnande i dem ger slutsatsen att de flesta av fotbollsskorna såg likadana ut vid den här tidpunkten. I en norsk katalog från tidigt 80-tal beskrivs den precis nylanserade Copa Mundial: »Vår nya toppmodell med fasta dobbar. Överdelen i känguruskinn och den nyutvecklade sulan i två olika material ger bra flexibilitet och bättre grepp.« Känguruskinn alltså. Ett kontroversiellt val i dag, men i sin jakt på att utveckla den optimala fotbollsskon ansåg Adi Dassler att det var det bästa. Han hade märkt att överdelen formade sig bättre kring foten och att det dessutom var mer hållbart än kalvskinn, som tidigare varit det typiska materialvalet.
Adidas lanserade Copa Mundial 1979, men blicken var fäst på VM i Spanien tre år senare. På Santiago Bernabéu i Madrid vann Italien sitt tredje guld. Paolo Rossi, turneringens stora namn, spelade visserligen i ett par skor från Pony Sports, men flera av hans lagkamrater använde Copa Mundial. Hos de västtyska finalförlorarna satt det, som alltid sedan VM i Schweiz 1954, Adidasskor på samtliga spelare. Karl Heinz Rummenigge, den stora stjärnan, spelade givetvis i den senaste modellen.
»För en dag, för en enda kväll, är katastrofen något helt annat. Ett par gula skor.«
Två år senare vann Michael Platini EM med Frankrike i ett par Copa Mundial. I ett par »World Cup« (Copa Mundials skruvdobbsförsedda tvillingsyskon) satte Andreas Brehme med fel fot VM-finalens enda mål från straffpunkten 1990. Tomas Brolin, Zinedine Zidane och David Beckham är andra som tidigt i sina karriärer spelade i det som blev Adi Dasslers sista bidrag till fotbollsvärlden.
Annat är det 2019, 40 år efter lanseringen av »Copan«. För en nostalgiker kan det vara en skräckupplevelse att kliva in i en modern sportbutik. Fotbollsskor i skrikande neonfärger, skor utan snören och skor med en elastisk strumpa som får den att likna en skidpjäxa. Så har det inte alltid varit. När Kennet Andersson missade en straff mot Österrike i kvalet till världsmästerskapet 1998 gjorde han det i ett par gula skor av det italienska märket Kronos. Dagen efter 1–2-förlusten skrev Expressens Thomas Pettersson en krönika om skorna:
»Tutsier och hutuer har ihjäl varandra i Rwanda. Oron i Mellanöstern vägrar att stillas, naturen skördar offer, flygplan kraschar, sjukdomar sprider sig. Små barn misshandlas på daghem i Kina.
Men för en dag, för en enda kväll, är katastrofen något helt annat. Ett par gula skor.
Kennet Anderssons fula, gula skor«.
»Det är viktigt att veta när man ska sluta, när man passerar en gräns. Och det visste inte Adidas.«
Till och med TT ställde frågor till Kennet om skorna efter matchen. Andersson var inte först med färgade skor, den oundvikliga moderniseringen var redan igång. Kronos italienska konkurrenter hakade på. Plötsligt sprang majoriteten av spelarna i Serie A runt i blåa, gula, röda eller gröna skor från märken som Diadora och Lotto. Till världsmästerskapet i Frankrike förändrade Nike marknaden ytterligare. Världens då mest omtalade fotbollsspelare, brassen Ronaldo, fick ett par helt specialgjorda skor. En modell som viktmässigt var betydligt lättare än alla andra och som dessutom, med sitt futuristiska utseende, passade i tiden rent estetiskt.
Genom att sänka vikten på sina nya skor satte Nike press på de andra sportjättarna att göra samma sak. Adidas var helt enkelt tvunget att byta spår för att inte bli frånsprungna och Copa Mundial försvann utan att någon egentligen verkade sörja. Spelare verkade inte bry sig. Och där är vi än i dag. Vid stora mästerskap är det numera nästan uteslutande domarna som visar upp skon. I de senaste VM-turneringarna, i Ryssland och i Frankrike, har Adidas försett Fifas utvalda rättskipare med en specialutgåva med VM-pokalen på hälkappan. Men mycket mer än så är det inte i de största sammanhangen.
Man får istället dra ut till vallarna och idrottsplatserna runt om i Sverige för att se Copan. Här är det som om myten om »världens bästa fotbollssko« lyckats överleva. Än i dag kan man höra snack om att Copan är den enda fotbollsskon som »håller i flera säsonger« – om man sköter sitt par på rätt sätt. Själv fick jag mitt första vårdtips av en äldre lagkamrat: »Börja med att köpa skorna i ett halvt nummer för liten storlek!« sade han. »Sedan ska du komma lite tidigare till träningen och fukta den ordentligt under vattenkranen innan du går ut. Den kommer att forma sig perfekt efter foten. Efter träningen behåller du skorna på i duschen.« Oändligt är antalet gånger jag sett en naken man tvåla in sina intimare delar samtidigt som ett par långa skosnören från ett par oknutna Copa Mundial slingrat sig i vattnet på väg ner i duschrummets brunnar.
Att skon behöll sitt klassiska utseende när nästan alla nya skor tillverkades i neonfärgad plast gjorde att statusen höjdes ytterligare. Det går inte att komma fram till någon annan slutsats. Adidas verkade förstå, trots att eliten slutat spela i skon, att det fortfarande fanns en bred kundgrupp att nå ut till.
Sedan den första lanseringen 1979 har Copa Mundial bara genomgått några små justeringar. Originalplösen byttes tidigt ut och det kapitaliserade Adidas på 2007. I en limiterad utgåva, för att fira 25-årsjubileet av VM i Spanien, släpptes en exakt kopia av originalmodellen. Fortfarande känguruskinn, fortfarande svart och fortfarande klassisk. Fint så. 2013 tänjde Adidas på gränserna. Man lanserade för första gången Copa Mundial i en ny färg. Basen var vit, strecken svarta. Ett perfekt samlarobjekt och fortfarande inte ett alltför stort steg från originalet. Samlarna var nöjda. Men det är viktigt att veta när man ska sluta, när man passerar en gräns. Och det visste inte Adidas.
Inför VM i Brasilien 2014 släpptes nämligen en helt ny kollektion. Copan i fem olika färger! Internet gick bananas. Folk var förbannade. En klenod som borde K-märkas var hotad. Efter protesterna förstod Adidas snabbt sitt misstag. Produktionen upphörde och de senaste fem åren har Copa Mundial fått vara i fred. I dag lever skon sitt eget liv. Ofta längst ner på en butikshylla, lite för dyr för sitt eget bästa och i en ständig väntan på att en konservativ nostalgiker behöver ett nytt par.
Joakim Forsell är frilansjournalist och tidigare praktikant på Offside.