»Jag går till Aktuellt och Agenda«

Lars Lagerbäck undrar om du kort kan förklara vad tusan det där Scrubs egentligen handlar om. Vad säger du?

– »Lasse, jag har ingen aning. Men uppenbarligen är det ett så fantastiskt program att vår kanal kan tapetsera tablån år efter år, kväll efter kväll, med samma sak.«

Du får ansvaret att rekrytera en programledare till Viasat från konkurrerande bolag – vem är högst upp på din lista?

– Eftersom allt fler som programleder sport i TV snarare fokuserar på sig själva och hur de framstår än yrkets riktiga uppdrag går jag till Aktuellt och Agenda och försöker med en av få som ställer frågor och verkligen kräver svar. Förhoppningsvis tackar Anders Holmberg ja.  

Du skriver på en självbiografi. I kapitlet »Kaossändningen« berättar du om den jobbigaste TV-stund du varit med om. Vad blir det?

– Det måste bli från EM 2008. Slutminuter i semifinalen mellan Tyskland och Turkiet. 1–1 förvandlades till 3–2 på tio minuter och vi drabbades av en bruten länk. Noll matchbilder och svart ruta samtidigt som tre mål gjordes. Vi gick till studion och jag förmedlade informationen från producenten: ett megakraftigt åskväder hade slagit ut alla TV-signaler från Basel. Jag sa att »ingen i Europa har bild«. Nöjd med krishanteringen la jag mig för att dagen efter se mig själv på löpsedlarna som »LÖGNAREN«. Eftersom typ två länder tydligen hade andra signalvägar och kunde visa matchen. Jag gjorde jobbet, följde instruktionerna, förmedlade informationen – men fick skiten. TV4 fick några månader senare flera miljoner i ersättning av Uefa.

Bojan Djordjic är lite lullig på en firmafest, tar mod till sig och frågar: »Varför tror du att Patrick Ekwall envisades med att kalla dig för ›Guds son‹?«

– Som om Bojan skulle behöva bli lullig för att vara modig? Det var ett litet skämtepitet som min förra expertkompis Billy Ohlsson myntade. Det handlade nog om att jag var – och fortfarande försöker vara – noga, schyst och ärlig. Kanske är det provocerande att vara snudd på präktig, men det tar jag gärna i så fall.

Erik Niva konfronterar dig: »Ola, jag märker på dig att du vill att Spurs ska förlora när jag är i studion. Du tycker det blir bättre TV då. För det föraktar jag dig!« Vad svarar du? 

– Det här är mer sant än hypotetiskt. Erik vet mycket väl att ju större Spurs blir, desto roligare är det om de faller. Jag passar nog dessutom på att gnugga in ett citat från hans egna barn i ett överdrivet sarkastiskt tonläge: »Går bollarna åt fel håll i dag?« 

Snart blir du krögare och du måste anställa en nuvarande kollega som hovmästare, vem blir det? 

– Bojan. Utan tvivel. Han har en unik förmåga att bli bästa kompis med alla som han träffar – på mindre än en minut! 

30 år i sportjournalistikens tjänst och du måste välja en match som du jobbat med som den häftigaste – vilken blir det? 

– Som radioreporter: OS-finalen i hockey 1994. Att göra intervjuer direkt efter frimärksstraffen var stort. Som TV-kommentator: Damernas VM-semifinal 2003 mot Kanada. Vändningen och segern i slutminuterna gav gåshud och 3,8 miljoner tittare i finalen … Som TV-programledare: Avgörande Champions League-kval i Malmö 2014. Målen, stämningen och en 14 år lång förbannelse bruten.

Du får endast dricka ett vin resten av ditt liv. Vilken druva blir det? 

– Pinot Noir. 

Peppe Eng ringer och frågar lite osäkert: »Ola, lärde jag egentligen dig något om programledaryrket?«

– »Peppe, du har varit en stor förebild! Att vara så nära sig själv också i rutan, att försöka utstråla värme och energi, att ha med sig ett språk och en röst. Utan din flytt till TV4 1990 hade jag inte fått plats på Radiosporten heller. Tack!«