Grattis till rekordet! Ingen svensk spelare har någonsin nätat så många gånger på en säsong.
– Tack snälla. Gratta gärna till att vi gick upp i femman också. Att lyckas med det blev ännu viktigare i somras när klubbstugan brann ner. Vi blev av med alla minnen: pokaler, vimplar, bilder. Efter det borrade jag ner huvudet ännu mer för att göra något fint för Gusum.
I snitt gjorde du nästan fem mål per match. Hur är det möjligt?
– Jag gjorde 105 poäng totalt. Man ska vara tokfokuserad och aldrig slå av på takten. Jag firar aldrig mina mål. Eller, vill någon göra en high-five så gör jag väl en highfive. Men så fort bollen är i mål hämtar jag den och lägger upp den på mittpunkten igen – även om vi leder med 14–0. Det blir en signal till de andra: »Nu borrar vi vidare!«
Skyttekungar brukar säga att det inte spelar någon roll vem som gör målen. Men jag har hört att du verkligen var ute efter rekordet.
– Stämmer delvis. Målet var att vinna Sveriges skytteliga i år. Alla tiders rekord hade jag inte koll på förrän en kompis berättade om det på lagfesten. Då blev jag bjuden på cigarr.
I våras lovade din tränare dig en flaska whisky om du kom upp i 50 mål. Vilken sort blev det?
– Du, det blev en platta bärs i stället. Öl är ju godare än whisky.
Och nu måste du bestämma dig: kung i gärdsgården eller en i mängden på högre nivå?
– Lurigt det där. Jag håller utan tvekan för division tre, men när jag spelade i trean med Eneby fick jag inte vara central anfallare. Jag sa till tränaren: »Sätter du mig inte på topp kan du lika gärna sätta mig på bänken!« Jag har väl lite attityd, kan man säga. Men jag ber inte om ursäkt bara för att jag kommer från Gusum.