0–5 mot Australien och 0–3 i Jordanien. Hur var hemresan?
– Det är skönt att vara tillbaka i Nepal. Vi chartrar inte flygen som de större nationerna utan tar billigare biljetter med långa transittider. Dryga resor.
Särskilt med 0–8 i baken?
– Jag var nyss ute och käkade här i Katmandu och de som kom fram var generellt positiva till resultaten. Folk kommer ihåg 0–9-förlusten senast Nepal mötte Jordanien. Och Australien, med Premier League-spelare i laget, håller en nivå som nepalesiska spelare inte brukar möta. Sedan hade jag gärna sett att vi fått in någon boll, det hade fått tyst på dem som ropar »Attack! Attack!«. Men de som förstår fotboll inser att vi hade släppt tio om vi gått på offensiven mot Australien.
Ni har inlett VM-kvalet med fyra raka bortamatcher. Varför?
– Vi har ingen hemmaarena. En stor jordbävning för fyra år sedan förstörde nationalarenan, det blev sprickor i läktaren. Sedan dess har de renoverat arenan och, ja, inte renoverat arenan. Det har inte hänt så mycket. Men Nepal ska arrangera en stor U23-turnering i december, så nu blev det lite bråttom här. Det sägs att även ligan ska börja i december. Vi får se hur det blir med det.
Beskriv livet som ansvarig för världens 161:a bästa landslag.
– Stundtals intressant, stundtals frustrerande.
Vad är frustrerande?
– Det är mycket politik som styr, och eftersom det bara finns en konstgräsplan händer det att vi tappar träningstid för att det ska spelas någon skolturnering. Vi är liksom Nepals landslag och kvalar till VM! Men det är åtminstone ingen som lägger sig i laguttagningar. Det är jag tacksam för.
Är inte det en självklarhet?
– Den tidigare förbundsordföranden ringde ner till bänken och bestämde allt. Som svensk hade det varit svårt att hantera. Men han blev avstängd för korruption av Fifa innan jag kom hit och den nya förbundsledningen är okej. Jag hade inte tagit det här jobbet om det inte hade blivit ett skifte där.
Vilka krav ställs på dig?
– Att få in lite mer disciplin och taktisk utbildning i spelarna, som jag gjorde med ett nepalesiskt klubblag för några år sedan.
Ja, i Machhindra FC ryckte du bindeln från lagkaptenen för att han byggde på sitt hus istället för att träna. Har du statuerat liknande exempel som förbundskapten?
– Njae. Lagkaptenen är i och för sig borta här också.
Jaså?
– Han tog lite extra semester i somras och kom tillbaka otränad, så han är inte kvar. I den första truppen petade jag de tre som hade utsetts till den inhemska ligans bästa målvakt, mittfältare och forward samt ett av tre utlandsproffs. För mig var det naturligt eftersom de var halvskadade, jag tog in andra spelare som var fräscha och höjde farten på träningarna. Men det blev ganska stormigt här.
Hur höga krav kan du egentligen ställa på spelarna?
– Jag måste vara lyhörd för de kulturella och religiösa bitarna. Högtider och dödsfall. I övrigt finns det ingen gräns. De är fotbollsspelare till yrket och drar med nepalesiska mått mätt in en ganska schyst lön när ligan är igång.
Tidigare tränade du ett division tre-lag i Luleå. Skulle Notvikens IK slå Nepal?
– Nej, det skulle de inte. Vi hade också stått oss bra mot IFK Luleå som nyss vann tvåan och Boden som åkte ur ettan. Framför allt hemma i Katmandu. Uppe i Norrbotten hade det nog blivit för kallt för nepaleserna.
Hur bor du i Katmandu?
– Jag och min fru har en liten lägenhet i ett område där hyfsat många utlänningar bor. Det är nära jobbet, men jag har en chaufför som kör mig fram och tillbaka till förbundskomplexet. Det var en del av dealen med förbundet, för jag var inte så sugen på att köra själv här.
Varför?
– Trafiken är inte som i Norrbotten. Det är bilar överallt, och jag har fortfarande inte sett någon förhålla sig till några trafikregler.