Grubblar du mer än andra fotbollsspelare?
– Jag gillar att gå på djupet med saker. Jag tror att man ofta lever i sina ytterligheter av den man egentligen är.
Vad menar du?
– Alla människor spelar olika roller. I mataffären, på jobbet, med sin partner – olika sociala roller som passar in i respektive sammanhang. Men man är så mycket mer än det. Alla har djupa sidor som man gömmer eller skäms över. Jag gillar att tänka på de sidorna och ha djupare band till människorna i mitt liv.
Under din tid i Halmstad snöade du in på rymden. Vad fascinerade dig med den?
– Människans litenhet i förhållande till universum är en väg in i djupare, existentiella tankar. Vi lever alla här, vi studerar, jobbar, betalar skatt och sedan åker vi på semester. Det kan ge en känsla av att ha koll, men så tänker man på livets största gåta: Vad fan gör vi här egentligen? Ingen vet ju. Och vår livslängd här på jorden är så ofantligt kort, den utgör en millisekund på det stora hela.
Det låter dystert.
– För mig är det en skön grej att påminnas om. Visst, det kan låta hemskt: vi lever i en millisekund, sedan dör vi. Men när jag funderar vidare är det snarare en otrolig frihet. Eftersom man är här så kort tid, och ingen vet varför, så ska man bara fokusera på att ha så kul man kan och växa som person. Man provar saker och misslyckas, det finns inget allvar i det. Vi kommer ändå att försvinna.
Jättemuntert.
– Ja, det låter dystert. Men det är också ett avslappnat sätt att se på sina vardagsproblem. Man tar vissa saker på mindre allvar.
Din tidigare rumskamrat Fredrik Liverstam menar att det inte gick att sova med dig på träningsläger för att du babblade om rymden till klockan två på natten.
– Han gillade ju det! Vi hade djupa diskussioner om allt möjligt, det luktade nästan bränt i rummet när vi började tänka. Liverstam kallade vårt rum för »filosofiklubben« för att jag enligt honom var så extremt filosofisk.
Vad grubblar du på just nu?
– Nu är det mer psykologi, som jag pluggar på halvtid sedan ett år tillbaka. Varför jag är som jag är, varför jag har de sidor jag har och framför allt mina »mörka« sidor. De som alla har, och som man kan vara rädd för att visa folk.
Vilka är dina mörka sidor?
– Oj, det finns många. En naturlig rädsla som alltid kommer att finnas är att jag, som har gått igenom en tuff period i mitt liv, ska hamna där igen. Att något händer som gör att jag förlorar livsglädjen och fastnar i negativa, ensamma tankar. Det är lätt att försöka hålla sådant så långt ifrån sig som möjligt, men jag tror att man ska omfamna allt man är som person, alla styrkor och svagheter. Och på så sätt acceptera sina mörka sidor.
Påverkar alla tankar ditt fotbollsspelande?
– Det är klart att fysisk träning är viktigt, men jag är övertygad om att mentala faktorer är vad som skiljer de riktigt bra spelarna från resten. Har man balans i sitt mentala liv, känner sig stimulerad och mår bra leder det till en avslappning som fotbollsspelare.
Man hör ibland att fotbollsspelare »inte ska tänka för mycket« på planen. Tycker du annorlunda?
– Nej, jag håller med. Just på planen ska man inte ha huvudet fullt av tankar. Det tror jag också att man kan träna upp. Att lära sig ha disciplin över tankarna och använda dem som ett verktyg.
Hur gör man det?
– Genom att försöka förstå sig själv, tror jag. Fundera kring varför man gör vissa saker, varför man blir arg eller sur i vissa situationer. Ofta finns nog en djupare förklaring än att den andra personen är dum i huvudet. Så som du behandlar andra personer är en reflektion av din relation med dig själv. Jag tror att man kan lära sig mycket om man reflekterar över sådana saker, för att kunna nå sin fulla potential.