Med 20 minuter kvar att spela ledde Djurgården mot Öster med 4–1. Almanackan visade den 26 oktober 2003. Den allsvenska tabellen sade att hemmalaget redan var klara mästare. För andra året i rad. Nu, i säsongens sista hemmamatch, handlade det om ren uppvisning. Det spelade ingen roll att motståndarna från Växjö kämpade för att hänga kvar i högsta serien. Djurgården var alldeles för bra.
Zoran Lukić lät blicken svepa över de 14 228 åskådarna på Stockholms stadion. Han kunde inte låta bli att le. De tre senaste åren hade Zoran och tränarkollegan Sören Åkeby slutat tvåa, etta och etta i Allsvenskan. Inför den här säsongen hade en del supportrar tyckt att han varit onödigt kaxig som påstått att serien riskerade att bli tråkig eftersom Djurgården var överlägset alla andra lag. Några misstänkte att Zoran drabbats av hybris. Men nu hördes inga invändningar, bara hyllningar och jubel. Avståndet ner till tvåan Hammarby var sju poäng, och som en sista maktdemonstration lobbade Kim Källström in 5–1 från snäv vinkel.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in