När min mellanstadiebästis Martin och jag var i tioårsåldern hälsade vi ofta på hos hans farmor. I den paranta damens hem härskade tystnaden, undantaget den tickande moraklockan i vardagsrummet, och där fanns inte mycket annat att göra än att slå sig ner vid bokhyllan och beta av hennes imponerande samling utgåvor av Guinness rekordbok.
Men hur fascinerande det än var att bläddra fram en indier som hade låtit vänsterhandens naglar växa till en kombinerad längd av 219,7 centimeter, eller att hitta en engelsman som steppdansat en miljon steg på 23 timmar och 44 minuter, slutade förströelsen alltid med en tomhetskänsla. För vad skulle vi egentligen göra med informationen?
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in
Publicerad 2019-01-28 Artikeln är skriven av Henrik Ekblom Ystén.